Convention ger inspiration

Mellan den 1-5 juni genomfördes årets Rotary Convention. Värdstad denna gång var Hamburg. Det var märkligt för egen del. Det var min andra Convention. Första gången åkte jag till Toronto och var riktigt pirrigt i kroppen. Denna gång var jag lugn och sansad. Att åka till Rotary Convention denna gång var inte alls något pirr. Det var i och för sig väldigt rolig, men ändå inte samma känsla. Tror tyvärr att det handlar om att det var för att det var i Hamburg. Runt hörnet. Inte till ett spännande nytt ställe, utan till Hamburg. En stad man kan besöka när som helst, även om jag inte varit där på typ 30 år. Men i princip kan jag åka dit vilken eftermiddag jag vill.

Turligt nog var det mer än 70-80 rotarianer från distriktet som tog chansen att besöka ett Convention när det nu var runt hörnet. Så roligt att det fanns de personer i vårt distrikt som tog tag i att arrangera en bussresa för oss alla, så att vi kunde åka tillsammans. Det kände jag som en tråkig sak när jag åkte till Toronto förra året. Jag visste inte riktigt vem som mer åkte från Sverige och från vårt distrikt till Convention. Nu hade man i alla fall lite koll på gänget som åkte till Hamburg. Kul!

Årets Convention ägde rum i den tid som tydligen är mer normalt för ett Convention, det vill säga i början av juni. Förra året så var det vid midsommartid. Över 24 000 rotarianer från 170 olika länder hade anmält sig.

Upplägget av ett Convention är detsamma. Ett pre-Convention för Rotaract, under lördagen öppnar House of Friendship och söndagen är vikt åt den stora invigningen, som äger rum i två sittningar. Måndag, tisdag och onsdag har i princip samma upplägg. På förmiddagarna är det General Sessions i plenum och eftermiddagarna ägnas åt Break-out sessions, seminarier och workshops. Dessutom kan man köpa plats vid luncher vars värdar vara nuvarande världspresidenten, måndagslunchen, och på tisdagen var det den inkommande världspresidentens lunch. Sista dagen var det en lunch för att hylla Rotaryklubbar världen över.

Luncherna är speciella tillställningar. Ett antal hundra personer, 300-400 personer, anmäler sig i förväg och betalar så klart. Under 1 1/2 timme är det mat som serveras – en sallad, en huvudrätt och sen en kopp kaffe och dessert. Vi sitter vid runda bord och det är väl 10-12 personer per bord, när det är fullsatt. Märkligt nog så är det många stolar som är tomma. Varför köper man först en lunch, för halvdyra pengar, och sen inte kommer? Maten är ju gjord och får bara kastas.

Nuvarande världspresident, Barry Rassin, hade tyskt tema på sin lunch under måndagen. Tysk öl och lite umpa-bumpa musik för att vara mer exakt. Vid mitt bord satt ett syskonpar från England och en kvinna från USA. I övrigt var det tomt, men det gjorde ju att vi andra kunde ta en öl till om vi ville. Lunchen inleds med att presidenten från världspresidentens klubb håller ett välkomsttal, därefter presenteras alla dignitärer som är med på lunchen. Alla som varit världspresident, nuvarande styrelse, styrelsen för The Rotary Foundation och några andra höjdare. Därefter äter vi och innan det hela tar slut höll Barry Rassin sitt tal till oss.

På tisdagen var det så dags för inkommande världspresidentens, Mark Maloney lunch. Skillnaden mot måndagens lunch var att det inledande talet från klubbpresidenten var lite mer åt bönhållet och det avslutades med ett Amen. Till maten drack vi vatten och underhållningen stod Maloneys svärson, en professionell musiker, för. Vid mitt bord satt nästan hela världen samlad. Rotarianer från Kanada, USA, Belgien, Tyskland, Libanon samt Japan. Extra spännande var det med rotarianen från Japan eftersom han inte pratade så mycket engelska. Vi kommunicerade via översättningsappen i hans mobiltelefon. Lunchen avslutades med att efter Mark Maloney hållit sitt tal, så kom hela familjen upp på scen och hans döttrar sjöng en smått religiös avskedssång. En trevlig med lite udda Rotarytillställning. Fast innan sången slogs det några slag för nästa års Convention som äger rum på Hawaii, i Honolulu. Bland annat fick vi lära oss att dansa lite hula-hula-dans.

Onsdagens lunch var tillägnad världens alla Rotaryklubbar. Denna gång lyckades jag hamna, tack vare fri placering, vid bordet som förre svenske världspresidenten Carl-Wilhelm Stenhammar var värd för. Tyvärr fick vi inte möjlighet att prata så mycket. Övriga runt bordet var från Schweiz, Tyskland, Filipinerna (tror jag), Sverige och USA.

Det som för mig ger minst är födelsedagarnas storföreläsningar. I år var temat för föreläsningarna Rotarys kärnvärden – Leadership, Integrity, Service, Diversity, Fellowship. Vissa talare var bra men inte alla. I alla fall inte i min smak.

Luncherna var roliga att delta vid. Eftermiddagarna är vikta åt ”breakout sessions”, seminarier på olika teman som syftar till att informera och inspirera. Vissa lyckades helt klart bättre än andra. Intressantast var att delta på seminariet kring att öka kvinnors tillträde till Rotarys högre poster. Tror att av de 250 deltagarna på seminariet var 10 män.

Kvällarna hade också sina aktiviteter. Olika typer av aktiviteter som man ska ha köpt biljetter till i förväg. Det hade jag inte gjort.

Det finns ett tillfälle under invigningen som får en att rysa till och få tårar i ögonen. Det är under flaggparaden, när över 180 länders flaggor presenteras. Det blir så påtagligt är Rotary finns över hela världen.

Vi möter representanter från världens alla hörn när vi vandrar omkring. Alla kommer från olika håll och bakgrund men möts och inspirerar varandra på ett Convention.