Ett vanligt kontor men ändå inte

Det var onekligen något speciellt att spontant vandra runt i Evanston, Illinois, USA, och plötsligt stå utanför One Rotary Center.

Speciellt att få stå utanför huvudkontoret för Rotary International. En plats som man så länge pratat om. Stället som ligger ”där borta” och som de flesta medlemmar i Rotary och Rotaract känner till. Men bara i dess mystiska format, något som finns långt bort. Nu plötsligt är jag utanför dörren.

Anledningen till mitt besök i Evanston var Global Philanthropy Seminar och utbildningen inför min kommande roll som Endowment/Major Gifts Advisor i zon 17/Region 18.

När väl det var dags att för första gången gå genom snurrdörrarna var det ändå med visst pirr i kroppen. Som det nog alltid är ”första gången”. Väl mottagna med glada leenden av personal som står och inte bara guidar och rätt utan också hälsar oss välkomna.

Av de 18 våningar som byggnaden består av har jag fått besöka fem. Det är inte heller så att jag var i varje skrymsle och vrå utan bara valda delar.

På etréplanet finns så klart en reception men det var också där vi hade våra gruppdiskussioner i traditionella konferensrum. Gissningsvis möjlighet till att ha stora möten men vi hade tre break-out rooms.

Det som är speciellt på entréplanet är rekonstruktionen av Room 711. Rummet i den sedan länge rivna kontorsbyggnaden i Chicago där det första mötet i det som sedan blev Rotary ägde rum.

En staty av initiativtagaren Paul Harris finns också på plats.

Nästa våning som jag fick besöka var den tredje. Där vi var fanns ytterligare konferensenrum men också auditoriet. Här hade våra general sessions när vi fick lyssna till olika inspirerande och intressanta tal.

Passar på att nämna Café International som ligger i det man kan kalla källaren. Personalens matsal men även där vi åt våra luncher. God och vällagad mat.

Gott var det även högst upp på våning 18. Här ligger kontoret för presenten och inkommande president för Rotary International. Även styrelsens mötesrum och den imponerande väggen med fanor från alla länder där Rotary finns. Fler länder och landområden än vad som är medlemmar i Förenta Nationerna (FN).

Förutom att det var en trevlig mingelyta så var utsikten enastående.

Två regler fanns när man skulle gå in i presidentens rum. Dryck fick man inte ta med sig in och man fick inte sitta i presidentens stol.

Hela våning 17 besökte jag inte, men kanske fick den viktigaste delen besök. En trappa leder ner från våning 18 till 17. Här kommer man till galleriet över medlemmarna i Arch Klumph Society. De som över tid donerar mer än 250 000 US dollar blir medlemmar i detta sällskap och får en plakett med namn och bild i galleriet på våning 17. Imponerande samling av personer som bidrar till att göra världen lite bättre.

Visst är One Rotary Center bara en kontorsbyggnad. En plats på jorden dit folk går dagligdags för att sköta sitt jobb. De som jag fick möjlighet att träffa uppfattade jag som väldigt trevliga och engagerade personer. Personer som gärna hjälper oss frivilliga krafter i våra respektive uppdrag. Väldigt roligt att få träffa de som bara varit namn i mail eller personer man mött via oändliga Zoom-möten. Trevligt att få möjlighet att träffas och umgås lite socialt med dem.

Det huvudsakliga språket var engelska. Men kollegor som pratade spanska, koreanska, japanska och kinesiska kunde följa med och delta på sina respektive modersmål. Detta tack vare tolkarna som ständigt var på plats och översatte allt.

Visst, ett vanligt kontor men ändå huvudkontoret för en stor internationell organisation. Besöket gav ny information och inspiration framåt.

Det är ändå något speciellt att få ha varit där och nu ha en egen bild och upplevelse av Obe Rotary Center i Evanston.