En helt annan berättelse om Ursula

Varje saga har sin skurk. I berättelsen om den lilla sjöjungfrun Ariel är skurken havshäxan Ursula. Denna version av berättelsen har förvisso referenser till både Disney och de grekiska gudarna. Men mer än så är det inte. Det är ju också en komisk parodi som inte är helt barntillåten.

Nåväl. Den blivande sjöhäxan Ursula börjar på samma gymnasium som prins Triton, son till havsguden Neptunus i undervattens riket Atlantica. Triton och Ursula blir förälskade men deras kärlek godkänns inte av Neptunus. För att säkra att Triton lyder sin fars order, mördar Neptunus sjösgurkan Kirsty, en god vän till Triton, och skyller mordet på Ursula. Hon blir förvisad till de mörka haven.

Triton blir kung efter sin faders död. Han gifter sig med Athena och de får sju barn där yngsta dottern är Ariel. Hon är det enda kvarvarande barnet och Triton känner oro för att hon inte är riktigt ”drottninglik” och hon är väldigt intresserad av det som sker ovanför vattenytan. I sitt sökande för hjälp vänder han sig till sin gamla kärlek Ursula, som motvilligt och mot en del krav ändå ställer upp.

Planen är att om Ariel får se och uppleva hur människorna är så ska hon bli avskräckte och vilja hålla sig kvar i Atlantica. Det går dock inte helt enligt plan. Hon träffar prins Eric, när hon räddar honom från att drunkna och blir förälskade i honom. Nu vill hon mer än någonsin upp till ytan och vara bland människorna. Ariel pratar med Ursula som går med på att förvandla Ariel från sjöjungfru i utbyte mot att Ursula får Ariels underbara sångröst.

Prins Eric blir förälskad i den vackra Ariel som han också minns var den som räddade hans liv. Men han minns också hennes vackra röst, men nu är hon stum. Ursula är ju en häxa, så hon utnyttjar situationen, sjunger för prins Eric med Ariels röst och så vill han gifta sig med Ursula.

Efter lite olika komplikationer blir Ariel drottning på land medan Ursula blir havets drottning. Detta efter att Triton och Ursula återförenas i kärlek och gifter sig.

Det sceniska

Som så många gånger tidigare blir en uppsättning på teatern The Other Palace med en dekor från en gymasiemusikal. Det är enkelt men ändå med viss charm.

På något sätt får man ändå gilla de enkla metoder som används. Det är charmigt men långt ifrån storslaget eller imponerande.

UB UB UB UB UB UB

Framträdande och sång

Jag imponeras av denna lilla ensemblen. Förutom Ursula så har varje skådespelare minst fem eller sex olika roller. I ärlighetens namn vet jag inte för de är snabba i byten, spelar de olika karaktärerna så bra att det är svårt att hålla koll.

En och annan sång är väldigt väl framförda. Triton levererar sångmässigt bäst men publikens favorit är Ursula.

UB UB UB UB UB UB

Avslutande omdöme

Detta är helt klart en musikal med skämt och parodi i fokus. Det är grovt men ändå kul. Tog lite tid att mentalt ställa om till att det ”bara” är trams och helt klart barnotillåtet.

Ibland är det skönt att se en musikal som egentligen inte har något annat syfte än att underhålla. Jag har verkligen svårt att se att det fanns något djupare budskap i denna musikal. En känd berättelse som twistats ordentligt med ett gäng duktiga skådespelare. Skönt att få motionera skrattmusklerna också.

UB UB UB UB UB UB