Valletta – en pärla i Medelhavet

I ärlighetens namn så tar ön Malta inte så stor plats i Medelhavet. Ett av Europas minsta länder med en befolkning på 440 000 personer. Huvudstaden Valletta har blott 7 000 invånare, men ett land är ett land. Ett land har en huvudstad och den ska besökas. När höstrusket satte sina tänder i Sverige begav jag mig till Valletta som bjöd på sol och 18-20 graders värme. Även om själva Valletta inte är någon stor stad så har den växt samman med kringliggande orter. Det som nog skulle kallas ”huvudstadsregion” i andra sammanhang. Känns lite för litet för att få ett så stort namn.

Besöket i Valletta får jag nog ändå beskriva som något helt annorlunda jämfört med de flesta, om inte alla, huvudstäder jag besökt. Stadens litenhet men ändå så imponerande byggnader och en historia som verkligen var annorlunda. Tänk att denna lilla ö varit så hett eftertraktad av så många nationer genom århundradena. Romare, turkar, fransmän och engelsmän är några som intagit ön. I princip hela Valletta är som en enda stor fästning och rejält med kanontorn och vakttorn vetter ut mot havet. Detta till trots verkar det ändå varit relativt sett enkelt att inta ön.

Jag slås mest av undran över varför just Malta varit så intressant. Det är knappast den enda ön i Medelhavet. Den ligger inte direkt i någon mynning eller på något liknande strategiskt ställe. Det är en ö mitt ute i havet – kanske är det just det som gjort den så strategiskt viktig? I alla fall var den viktig under korstågens tid och Malteserordens hemvist.

Det märks tydligt att det är en stad byggd på och av berg. Stenhus överallt och gatorna går upp och ner. Det känns inte som att det finns så många räta vinklar här utan hela tiden lutar det åt något håll. Visst finns det platåer som är jämnare, men merparten av staden gick antingen uppåt eller neråt.

Staden har också fått en speciellt karaktär genom att husen inte bara är i en och samma typ av ljusa sten, utan också för att husen är relativt smala och höga. Givetvis finns det stora palats också. Likaså är kyrkorna stora och imponerande, men en och annan liten kyrka finns också här. Speciellt för Valletta är att många av dess kyrkor är som en del av den befintliga väggstrukturen. Det vill säga att de inte ligger fristående utan rätt som man går ser man att det är en kyrkport som är öppen. Kyrkorna ligger inne i kvarteren med bostadshus kring sig.

Om Malta historiskt haft en strategiskt viktig position i Medelhavet så det lite förändrats över åren. Idag är det mer ett lämpligt stopp för kryssningsfartygen. Kul att se kryssningsfartyg som kom och gick under min vistelse där. Intressant att notera var också den förmiddag då inget kryssningsfartyg låg i hamn. Det var betydligt lugnare på Vallettas gator den förmiddagen. Det märktes dessutom direkt när ett fartyg anlänt om eftermiddagen.

Populärt bland turisterna att beskåda kanonskotten kl 12

Ett kryssningsskepp kommer lastat

Hotellet jag bodde på hade inte frukostbuffé, utan man fick beställa från en meny. Trevligt upplägg och därmed var allt man åt nytt och fräscht. Maten på kvällarna var generellt sett god och vällagad. De är måna om att använda lokala råvaror och vinet var både lokalt och gott. Även om detta var i början av november så var det behagligt att sitta på uteserveringarna.

Små tilltugg till frukost

Nygjord frukostomelett

Specialitet på ön – kaningryta

Också en lokal specialitet som tyvärr lät godare än den var

Malta var en trevlig ö att besöka. Valletta var en trevlig stad att besöka. Blev nästan sugen att åka dit igen, men då får jag nog bege mig lite utanför stadsmuren, för jag har koll på staden innan för murarna.

Malteserkorset finns över allt