Blodig berättelse med ljusglimtar

Berättelsen om demonbarberaren Sweeney Todd på Fleet Street är inte en trevlig berättelse. Död, hämnd, kannibalism, sinnessjukdom och så klart kärlek är några av ingredienserna som serveras till rätt svår musik. Det är ingen musikal man ska välja om man vill bli uppiggad, men man kan få iskalla kårar i den heta sommaren. Just musikalens handling och mörka musik gör att jag har lite svårt för denna musikal. Den finns i en filmatiserad version och jag såg musikalen för ett par år sedan på Operaen i Köpenhamn.

Sweeney Todd, tidigare känd om Benjamin Barker, återvänder till London efter femton år. Han har suttit fängslad på grund av falska anklagelser, men har nu lyckats fly och återvänder till London för att hämnas de som fängslade honom. Hans hämnd är riktad mot domare Turpin och domstolsvakten Bamford. De som både är skyldiga till hans frus öde och hans eget. Trots femton års frånvaro från London och förändrat utseende känns han igen i sina gamla kvarter, bland annat av Mrs Lovett vars pajaffär ligger under den lokal som Todd hade som sin barberarsalong före tragedin drabbade honom. Förutom möjligheten till hämnd hoppas Sweeney Todd att han ska få återse sin dotter Johanna. Något som visar sig svårt då hon bor hos domare Turpin. Dessutom blir det än mer komplicerat när det visar sig att Anthony, en sjöman som Sweeney räddades av till havs, blir blixtförälskad i Johanna och planerar att rymma iväg med.

Det sceniska

Något som man ständigt behöver påminna sig är att teatern finns i en lada. Anledningen att jag säger detta är för att man så klart har andra förutsättningar än de stora operascenerna. Jag tycker att man klarar av det mycket bra. Kanske den bästa scenografi någonsin på Lilla Beddinge Teater. Hur luckan i golvet från den tänkta ovanvåningen, där Sweeney Todd har sin barbersalong, till källaren, där Mrs Lovetts köttkvarn finns, fungerar är ett mysterium.

Det skapas små rum och utrymmen på scen så att man förstår att man är på olika platser. Det är alltid utmaningen med en statisk scen att ändå kunna visa på de olika rummen och platserna där saker och ting utspelar sig. Tycker att man gör det på ett bra sätt. De väljer också att använda publikgången som spelyta vilket gör att skådespelarna kommer nära publiken. Det händer saker inte bara på scen utan också ute bland publiken, ibland med tilltal till publiken, som skapar en närhetskänsla. Även om vi som publik bara tittar på och inte förväntas göra något, så är vi ändå en del av helheten. Musikalen spelas både för oss och med oss.

Någon överflödig dekor har man inte men en del snygga detaljer och genomtänkta lösningar. Delar av trappor som får flera användningsområden till exempel och olika sätt att skapa miljöer.

UB UB UB UB UB UB

Framträdande, sång och dans

Trots att musikalen i sig inte bjuder in till några dansnummer skapades ett dansnummer ur Mrs Lovetts dröm om ett liv tillsammans med Sweeney Todd. Som jag alltid lyfter fram hamnar ett större ansvar på skådespelarna och deras prestationer när scenen är statisk. Då gäller det verkligen det som spelas och sjungs är så bra att det kompenserar för den sparsmakade dekoren. Jag tycker att man lyckades med detta.

Det är en generellt sett duktig ensemble, både vad gäller skådespeleriet och sången. Både Sweeney Todd och Mrs Lovett är otroligt duktiga. Sweeney Todd framstår verkligen som demonisk och med bara ett blodigt syfte i livet. Kallhamrat fokuserad att ta livet av Turpin och Bamford. Mrs Lovett har fått en något mer mänsklig roll och bredare känslomässigt spektrum. Lite mot slutet tappar hon sin charm och färg, men annars briljerar hon.

UB UB UB UB UB UB

Sammanfattande omdöme

Kan man uppskatta en musikal man inte tycker om? Efter att ha sett premiären på musikalen Sweeney Todd skulle jag säga att det är möjligt. Jag har svårt för storyn. Tycker det är tillräckligt med elände i världen som det är för att se det på scen. När jag går på musikal vill jag fly verkligheten en stund med naiva kärleksfulla berättelser och glad musik. Stephen Sondheims musikal Sweeney Todd ger inte den möjligheten. Några låtar tar man med sig även om helheten är svår. Det är få låtar man nynnar på efter föreställningen.

Men det smygs in några lustigheter och ljusglimtar i föreställningen som lättar upp. I och för sig vill jag inte jämföra olika uppsättningar med varandra. Varje uppsättning står för sig själv och kan bara bedömas utifrån sig själv. Men att ha några strofer av Gunilla Bornemark i all död, elände och blod nyanserade eländet så att musikalen inte blev så nattsvart trots allt.

Lite motvilligt begav jag mig till årets föreställning, men jag är glad att jag fick uppleva en bra uppsättning av Sweeney Todd.

UB UB UB UB UB UB