Moulin Rouge på svenska blir magiskt och mellanmjölk

För tredje gången på relativt kort tid har jag sett musikalen Moulin Rouge. Först i London, för någon månad sedan i Köpenhamn och nu i Stockholm. Varje föreställning är ju en egen produktion och bör inte jämföras, men lite svårt är det inte göra det. Dock blir detta en bedömning av föreställningen på China Teatern i Stockholm.

Moulin Rouge är berättelsen som nattklubben Moulin Rouge i Paris, år 1900 där aristokrater och arbetare träffas i ”syndens stadsdel” Montmartre. Ägaren till Moulin Rouge, Harold Ziedler, är i något ekonomiska problem men har en plan för framtiden. Den planen involverar bland annat Moulin Rouges stora stjärna Satine och hertigen de Monroth. Ziedlers plan är att få hertigen förälskad i Satine så att han är beredd att satsa pengar i Ziedlers teater. En bra tanke om det inte hade varit för att samma kväll som Satine ska träffa hertigen för första gången kommer den fattige författaren Christian till Moulin Rouge påhejad av bohemerna Henri Toulouse Lautrec och Santiago. Den träffen syftar till att få Satine att gillar den pjäs som våra bohemer arbetar på, så att hon säljer in den till Ziedler så att han ska sätta upp den på Moulin Rouge. En blandning av triangeldrama och förvecklingar.

När Satine träffar Christian första gången tror hon att det är hertigen hon träffar och blir klädsamt förälskad enligt instruktionerna från Ziedler. Men Christian lyckas slå an en hjärtans sträng och Satine blir förälskad på riktigt och det blir inte bättre av att hertigen visar sig vara en mindre älskvärd herre.

Hertigen tar över Moulin Rouge från Ziedler och alla får jobba för honom. Han är tydlig med att han äger allt. Satine och Christian fortsätter sin kärlekshistoria i det fördolda, men kan verkligen de förälskade hålla det hemligt för allt och alla? Något som varken hertigen eller Christian vet är att Satine är mycket sjuk och bokstavligen sjunger på sista versen. Kommer det vara de bohemiska idealen om sanning, skönhet, frihet och kärlek som vinner eller är det tuberkulosen som gör det?

Det sceniska

I detta sammanhang blir det svårt att inte jämföra med London och Köpenhamn. London var mest genomtänkt och genomgående från det att man kom in på teatern. Köpenhamn och Stockholm är mer lika då det bara är scenen som är Moulin Rouge. Här valde man att låta ensemblen röra sig ute i salongen tio minuter före ridån gick upp. Det gav ändå en liten känsla av att vara på nattklubben.

I övrigt var det sceniska bra. Scenelement som rör sig och plötsligt är Satines loge, Elefanten, skapad när vi sekunderna före var i bohemkvarteren.

UB UB UB UB UB UB

Framträdande, sång och dans

Musikalen består av låtar som är kända från andra sammanhang och artister. Den är vad som kan benämnas som en jukebox musikal. Med så många kända sånger har ju publiken viss kunskap hur sångerna ska låta.

Tyvärr tycker jag inte att någon av de framträdande artisterna nämnvärt stack ut. Inga riktiga toppnummer och några som inte lyfte. Däremot ensemblenumren var riktigt bra, både när det gäller sång, dans och energi på scen.

UB UB UB UB UB UB

Avslutande omdömen

En trevlig uppsättning av musikalen Moulin Rouge. Det är en musikal med många kända sånger vilket gör att igenkänningsfaktorn är hög.

Historien har ett tråkigt slut men musikalen är underhållande och man lämnar teatern vid gott humör. En bra underhållning totalt sett även om det gärna hade fått vara ett snäpp högre. Numren med hela ensemblen blir riktigt bra men solonumren blir mellanmjölk.

UB UB UB UB UB UB