Överraskad #reseUlf besökte #Tirana

Jag är inte den typen av resenär som gör en massa förberedelser inför en resa. Känner till lite oftast, men vill låta staden ”ta mig med storm” eller vad det nu kan tänkas bli för känsla. Det gör också att jag söker information på plats, i form av kartor eller andra typer av turistinformation. Jag letade i mitt minne över kunskap kring Albanien i allmänhet, Tirana i synnerhet, men kunde inte hitta så mycket. Ett minne från skoltiden var en halvsida i en samhällskunskapsbok som berättade om Europas mest slutna och kommunistiska land. Tydligen tyckte man att kommunismen i Moskva blev för ”mesig” under 1960-talet. Lämnade samarbetet inom Warszawapakten och lierade sig med Kina. Enda nutida koppling jag har till Albanien är att de är med i Eurovision Song Contest. Jojo, det här kan bli spännande…..

Albanien är ett land med ca 2,9 miljoner invånare och Tirana är så klart den största staden med sina drygt 425 000 invånare. En flygplats finns, den utanför Tirana, som är tillägnad Moder Teresa. Moder Teresa var född i Skopje, som jag besökte förra året. Mer om det här Skopje med #reseUlf  Skopje var på tiden för Moder Teresas födelse en del av Albanien.

Nåväl, ett bagage packat med fördomar byggda på de få bilder jag sett om Albanien. Ett fattigt land förväntades jag mötas. Knappt några bilar och de som skulle finnas skulle vara gamla och skraltiga. Jag skulle inte bli förvånad om jag möttes av häst och vagn. Förväntade mig ett traditionellt kommunistgrått land med mycket betong. MEN ACK VAD  JAG BEDROG MIG!

Reser till Tirana i slutet på juli och ankommer till en väldigt modern flygplats. Relativt snabb passkontroll. Visum behövs inte, men stämpel fick man i passet 🙂  Bagaget kom snabbt och väl ute i ankomsthallen var det lätt att hitta till de officiella taxibilarna, som det fanns gott om. På bra vägar, i bra tempo kryssade min taxi, till hotellet. Ett litet hotell men med bra standard. Bagaget lämnat på rummet och jag är redo att möta staden.

 

Uppleva staden och dess Sevärdheter 

Tirana är en stad med högre hus, vilket så klart ger en känsla av storstad. Mycket folk är ute och rör på sig. Kanske inte så många mitt på dagen, när temperaturen är runt 30 grader. Det är snarare ett folkliv kvällstid, när solen gått ner och temperaturerna rör sig mellan 20-25 grader. Det finns gott om uteserveringar, men det kändes som det är mer bar och kafé än restauranger. Skuggigt och bra under dagen, välbesökta under kvällen. Något som är lite svårt att få grepp om är vad som står på menyn. Få ställen har menyer på borden. Knappt någon har satt upp menyer vid entrén, så det är lite av en gissningslek om man kan få något att äta där man går in eller slår sig ner.

Jag tycker om att gå omkring i de städer jag besöker. Upplevde Tirana som en gångvänlig stad. Visst fanns det sina ställen där trottoarerna sett bättre dagar, men så ser det ut lite varstans. Jag väljer att bara följa flödet när det gäller trafikregler. Så klart var det många bilar i rörelse dagtid. En hel del även på kvällarna, men med lite sunt förnuft och känsla gick det bra.

Några hus såg förfallna ut, men de flesta höll bra standard. Färgglada och höga hus är mitt sammanfattande omdöme av stadsbilden. Lite annorlunda arkitektur, vilket jag tycker är kul. Inte rakt och fyrkantigt utan lite vinklar och vrår. Gillar att de arbetar med att ha rundare hörn bland annat genom balkonger. Så, för min del är en del av upplevelsen av en stad att även se på husen och hur staden är utformad. En rätt tät stad, vilket gör att den känns så mycket större än vad den är.

 

Åker du till Tirana är det tre måsten att besöka eller uppleva.

 

Skanderbegsplatsen

Skanderbeg är Albaniens nationalhjälte, en frihetskämpe från 1400-talet. Hyllas med en otroligt stor öppen yta i centrala Tirana. Mitt i hela härligheten sitter han givetvis till häst. Runt Skanderbegplatsen ligger de flesta sevärdheterna. Rådhuset, några regeringsbyggnader, moskén, klocktornet, Operan och  Nationalhistoriska museet.   Den stora paradgatan sträcker sig givetvis förbi denna plats. Från Moder Teresas torg, där Tekniska universitetet ligger, till en icke synligt namngiven plats. Lite märkligt är det dock att statyn av Moder Teresa vid just Moder Teresas torg står undanskymd medan den icke synligt namngivna platsen har en staty mitt i. Längs med paradgatan finns så klart en hel del intressanta och pampiga byggnaden att beskåda. Värt att gå upp och ner för denna boulevard ett par gånger.

 

 

Ungdomens park med komplexet Taiwan

Vid paradgatan ligger Ungdomens park. I parkens ena hörna ligger ett restaurang- och nöjeskomplex, Taiwan. Byggnaden i sig är väldigt annorlunda, både till sitt utseende och lite till innehållet. Enligt uppgifter så ska där finnas minst ett kafé, en glassbar, en bar, en fiskrestaurang, ett steak house  och i alla fall ett casino. Skyltar fanns på fasaden, men det var svårt att veta vilken del som hörde till vilken typ av servering. För en gångs skull saknade jag de besvärliga restauranginkastarna, för det hade varit bra att kunna fråga någon.

 

 

Parken i sig var mest en mötesplats. Folk möttes, pratade och slog sig ner för att ta något att dricka på Taiwan. Jag vill nog påstå att detta var mötesplatsen i Tirana, dit alla går för att se på folk.

 

Stadsparken och den konstgjorda sjön 

Den stora konstgjorda sjön och Stadsparken eller kanske snarare skogen i staden, var också ett ställe för folk att mötas. Här fanns några vattenhål, där dryck serverades. Kanske också en restaurang, men jag är lite osäker. Till skillnad från Ungdomens park, så var folk i ständig rörelse här. Det var en park som man gick eller sprang runt i. Väldigt imponerande hur stor parken var. På sina ställen kändes det mer som man gick i en skog. Ordenlig beläggning fanns att traska på, men även stigar fanns för den som ville vara lite mer äventyrlig.

På min första dag bestämde jag mig för att jag ville gå runt hela sjön. En stor konstgjord sjö som ungefär halvvägs låg i Stadsparken. Vädret hade varit varierande under förmiddagen. Allt från strålande sol till tråkigt mörka moln. När jag var som längst från ”allt” öppnar sig dock himmelns portar och en rejäl störtskur kom. Den höll säkerligen på i 15-20 minuter. Jag blev fullkomligt blöt, rakt in på bara kroppen. Det som börjat som ett svalkade sommarregn avslutades i ett rejält regn.

Det lustiga är att helt plötsligt bara Stadsparken slutar i en väg. Sen var det att gissa sin väg framåt och hoppas att det fanns vägar att gå hela vägen runt sjön. Vägar fanns av lite olika kvalitet. Speciellt efter regnet var kvaliteten väldigt varierande, men totalt sett bra. En hel del blickar fick jag när jag vandrade genom gatorna i Tirana, som en dränkt katt. Skönt att kunna komma till hotellet och torka upp. Tack och lov blev vädret lite mindre hett och tryckande efter detta regn och kvällen var väldigt trevlig att ta ännu en tur på nya vägar i Stadsparken.

 

 Maten och Gästvänligheten

Jag har redan nämnt  att det var lite svårt att identifiera om de olika uteställena bara var för dryck eller om det gick att få mat också. Vill gärna också äta annat än hamburgare och pizza när jag åker till ett nytt land. Försöka få lite smak av vad landet och staden kan bjuda på. Men, menyer fanns på engelska och det fanns ändå en vilja hos servitörerna att kommunicera på engelska. Givetvis ville båda parterna att det skulle gå bra, så det gäller att peka för att förtydliga beställningen. Dessutom var det nog en fördel att ”Beer” och ”Birra” lät rätt så likt.

På något sätt kändes det ändå som att man inte hade så stor vana av turister. Lite trevande i sitt förhållningssätt. Det var ändå inte samma gnista som jag är van vid hos serveringspersonalen. Inte otrevligt, utan mer ovant, blygt och trevande. Detta var inte bara gentemot mig, utan detta var ett generellt förhållningssätt. De jobbade inte för att få till merförsäljning och de kom inte spontant till borden. Alltid fick kunderna påkalla uppmärksamheten.

Lurigaste var att komma på rutinen kring betalning. Oftast lämnades notan på bordet tidigt, men någon betalningsbevakning gjordes inte. Det vanligaste sättet att påkalla uppmärksamheten kring att man ville gå och betala var att resa sig. Då kom servitören och betalning fixades. Ska ärligt säga att det kändes inte heller som att någon direkt kultur kring dricks var utvecklad.

MEN, maten som jag fick var god. Vällagad och välsmakande. Inget att klaga på. Verkligen prisvärd också. Albanien har fast växelkurs mot euron, så för 7,10 euro får man 1 000 LEK. En middag inklusive dryck var lätt att få under 1 000 LEK. Priset på en stor stark, 0,5 l, låg någonstans mellan 250-350 LEK.

 

Avslutande omdömen

Jag gillade att besöka Tirana. Alltid spännande att besöka huvudstäder och försöka få en uppfattning hur det var här en gång i tiden. Väldigt roligt att få sina fördomar krossade. De få bilder jag hade innan jag åkte dit, är som bortblåsta. Det märks att det är en stad som inte har så många turister, i alla fall inte utländska turister, Staden känns väldigt orörd och genuin. Inte många turistfällor att falla i och samtidigt inte så många souvenirbutiker att besöka.

Är Tirana värt ett besök? JA, det tycker jag. De behöver fler turister, så de blir mer vana att hantera oss. Eller så är det en del av charmen, att få besöka en inte så turistinfluerad stad. Det kändes spännande att åka dit. Det var genuint och trevligt att vara där. Det var skönt att komma hem med trevliga minnen och krossade fördomar.