En sann skrattfest – Charley’s tant

 

En komedi med mer än hundra år på nacken, kan den vara kul idag? Ja – är svaret efter att ha sett Charley’s tant på Galateatern i Malmö. Ett ”ja” kopplat till ett moderniserat manus och otroligt duktiga skådespelare.

Förvecklingar och rappa replikskiften kopplade till sånginsatser och ungdomlig kärlek. Förlorad kärlek, nyfunnen kärlek och ett lyckligt slut för nästan alla. Precis det som behövs för att ge skrattmusklerna en rejäl workout.

 

Det sceniska

Dekoren är mycket enkel. Jag tycker nästan att den är för enkel. Kanske var tanke att ge en bild av hur det kan ha sett ut på 1890-talet när pjäsen först spelades? För mig kändes det mer som en dekor från en skolpjäs. Eller så var tanken att dekoren skulle hållas enkel för att skådespelarnas insatser skulle ses mer? Vad vet jag? Min uppfattning är att det var lite för enkelt i sitt utförande, Det mest avancerade var en hatt som flög, lite omotiverat, i luften.

Ljudet var inte hela tiden på topp. När det sjöngs tog den inspelade musiken överhand. Detta fick till följd att sångens text inte hördes så bra och då tappades lite av berättelsen bort. På plussidan får jag framhålla att de valt en lokal som inte var för stor, utan alla kunde få närheten till scenen och därmed också se skådespelarnas ansiktsuttryck.

 

UB  UB  UB  UB  UB  UB 

 

Framträdande

Tre klara stjärnor, i alla fall två, är anledningen till att man går och ser pjäsen. De levererar dessutom på topp så ingen blir besviken.

Claes Malmberg visar en fantastisk förmåga på att kunna snacka. När han går igång och hela ensemblen nästan bryter ihop i skratt är det inte många som kan sitta tysta i publiken. Han är fullkomligt briljant i rollen som Charley’s tant. En komplicerad roll om en manlig halvbra skådespelare som ska spela kvinna i en teaterpjäs. Han får rädda situationen och spela en okänd släkting och komplikationerna blir bara fler när Charley’s tant jagas av två friare. En fantastisk scenisk närvaro, glimten i ögat och förmågan att spela teater både med ord och i gester. En verklig topprestation.

Jan Malmsjö slår nog alla med häpnad när han sjunger ett medley över sina mest kända låtar. Det blir applåder och rysningar över kroppen när han visar att han fortfarande har det. Dessutom spelar han teater på ett bra sätt, men det var roligt att få se en sång och dansman än en gång. Han är en bra motspelare mot Claes Malmberg, vilket gör att det blir en bra magi på scen.

En annan bra magi på scen är mellan Jan Malmsjö och Marianne Mörck. Det är roligt att se rutinerade skådespelare på scen. Hur bra de kan fungera tillsammans, ge varandra rätt utrymme och leverera det som åskådarna vill ha. Helt på topp var det tyvärr inte. Alla de höga tonerna som skulle tas togs inte, men det blev bra ändå.

Resten av ensemblen var bra.

UB  UB  UB  UB  UB  UB

 

Avslutande omdöme

Visst var den bra. Det var underhållning från början till slut. Det är inte så att man gå ledsen eller irriterad från Charley’s tant. Det är mer att man går och funderar över alla lustigheter som varit. Småtrevliga sånger som inte direkt fastnar i huvudet. Imponerad över hur Jan Malmsjö och Marianne Mörck fortfarande klarar av att leverera. Klarast strålande stjärna är helt klart Claes Malmberg. Han är verkligen på topp och med tanke på hur han lyckas få ensemblen att brista ut i skratt så är inte alltid inövade saker han säger och gör.

UB  UB  UB  UB  UB  UB