En kylig Goalballresa med värme och glädje till Poltava

De första dagarna i mars var vikta åt landslagsläger i Goalball. Detta var min första utlandsresa med Svenska landslaget i Goalball. Vi hade bestämt att vi skulle till Ukraina, närmare bestämt Poltava. Bakgrunden till val av resmål är att det ukrainska landslaget är bra på Goalball och att de inte kommer vara med på världsmästerskapet senare i år. En sparringpartner som tidigare haft besök av både Turkiet och Litauen, för vilka det gått bra för efteråt.

Resan till Poltava var dock något skakig. Två av spelarna fick förhinder före avfärd på grund av jobb eller sjukdom. I samma vecka som det var avfärd lamslogs södra Skåne, nästan mest Trelleborg, av omfattande snöoväder. Skulle vi kunna komma iväg den tidiga morgontimman eller bli insnöade? Vi kom iväg men när vi sitter på planet till Warszawa får vi besked att de två killarna som ska ansluta där från Göteborg fått sitt plan inställt. De bli ombokade till Stockholm.

Vi kommer lyckligt fram till Warszawa. Här ansluter en från Stockholm och vi väntar på besked om göteborgarna. Det verkar som att de ska få flyga direkt till Kiev och landa bara en halvtimme efter oss. Så skönt. Planeringen är åter på banan. Men så får vi nya besked. Flyget Göteborg-Stockholm försenas. De missar planet till Kiev och blir ombokade på nytt. Denna gång med Prag som mål.

Vi kommer till Kiev. De kommer till Prag. Sen blir det till att vänta. Flyget från Prag försenas. Vi tillbringar sex-sju timmar på flygplatsen i Kiev och väntar. Vi hinner äta både lunch och middag på den restaurang vi ockuperat. Olika handlingsalternativ diskuteras, men det hela slutar ändå i att vi inte kör från Poltava förrän alla är med. Det snöar nästan hela tiden och chauffören är inte sugen på att köra i snöoväder i mörker i fem-sex timmar. En hotellvistelse bokas in. Nu väntar vi bara på att göteborgarna kommer fram.

Planet från Prag anländer två timmar sent. Göteborgarna ser vi inte röken av. De står och fyller i papper. Det visar sig att deras bagage kommit bort under deras lilla Europaturné och kommer först vara i Kiev på söndagen, hemresedagen.

Nu är laget samlat och efter åtta timmar på flygplatsen kan vi lämna den. Till hotellet för att sova sen tidig avfärd dagen därpå till Poltava.

Det tog nästan sex timmar att köra till Poltava. Hyfsat bra tempo på bilen men jag har full förståelse för att chauffören inte ville köra här nattetid. Snö och is både på körbanan och bredvid. Väldiga vidder körde vi över. Det var inte bara en gång tanken slog mig att trehundra år tidigare hade Karl XII lett sina trupper över detta. Första gången jag refererade över hur långt från Sverige detta var.

Väl framme i Poltava var det bara att checka in på hotellet, käka lunch och sen iväg till hallen för det första träningspasset. Hallen hade väldigt eko. Något speciellt omklädningsrum fanns inte utan de fick byta om i hallen, bakom galler. Som Team Manager var det dags att fixa lite mellanmål. Kul att få chansen att besöka en butik. Se utbudet och gissa sig till vad som kan ge bra energi och återhämtning.

Våra spelare delades upp i två lag, Lag Gul och Lag Blå. Det ukrainska landslaget blev också uppdelade i två lag. Därefter tog en turnering vid där alla mötte alla. Bra upplägg som gjorde att alla fick mycket speltid. Efteråt var det åter till hotellet, äta middag och sen sova. Det hade varit en lång dag.

Dag två, lördagen, var det åter dags att befinna sig i sporthallen. På förmiddagen delades spelarna upp i nya lag. Blandade lag. Svenska och ukrainska spelare hamnade i samma lag. En spännande utmaning för dem. Det handlar om att dels lära sig att spela med nya lagkamrater, dels handlar det om att komma på hur man ska kommunicera. Det fanns inte riktigt något gemensamt språk. Jag tror alla spelare tyckte det var kul och en lite annorlunda utmaning.

Efter lunch var det åter dags för landslagen att mötas. Än en gång delades spelarna upp i två lag per land och turneringen kunde starta. Detta pass avslutades med straffläggning. Ännu ett bra rejält träningspass avslutades med i god anda mellan lagen.

Efter middagen satt vi kvar på restaurangen och pratade. Helt plötsligt kom ett gäng något förfriskade men trevliga Poltavabor och började prata med oss. Det våra gul-blå-landslagskläder som väckte deras nyfikenhet. En i gänget fyllde 25 år, så det var hans fest som var på samma restaurang. Förbrödring över nationsgränserna utan att vi kunde varandras språk. Trevligt och roligt och något annorlunda avslut blev det på resan.

Resan till Poltava har varit full av lite udda upplevelser. Det har varit en väldigt rolig resa. Kul att se hur laget funkar tillsammans både av och på plan. Man hjälper varandra, tar hand om varandra men kivas också med varandra.

Ett par himla kul dagar trots att vi inte riktigt haft tur med väder och väskor. Ett skönt gäng jag är glad att få vara en del av. Nu ska vi bara se till att plocka guld på VM i Malmö senare i år.