Knappast några musikalens stjärnor

 

Stars of Musicals är den ambitiösa titeln på showen som den 3 mars var på Malmö Live. Utlovat var kända sånger från kända musikaler. Ensemblen var tysk. Det märktes på två sätt. En del av musikalnumren som sjöngs var rätt okända för den svenska publiken. Det andra sättet som det märktes på var att deras engelska inte riktigt var på topp hela tiden i sångerna.

Det sceniska

Tre stora tv-skärmar var det som skulle försätta oss till olika musikaler och miljöer. Ljussättning och lite rekvisita. Ibland är något taffligt så dåligt att det på något bakvänt sätt blir bra. Tyvärr så kom de inte så långt. Det stannade på att vara dåligt, nästan på pinsamt.

Vissa saker så bra ut och var bra. Annat var långt från bra. Fortfarande förvirrad över att ha sett fantomens mask från The Phantom of the Opera på tre skärmar samtidigt. Bästa upplevelsen var nog när kattögonen lös när Memory från Cats sjungits.

UB  UB  UB  UB  UB  UB   

 

Framträdande och sång

När en sångare får en roll i en musikal får han den för att hans röst passar rollen. Det samma gäller så klart sångerskorna. När man ska sjunga två timmar av olika sånger så finns det sånger som passar bättre än andra till ens röst.

I denna föreställning fanns det så klart nummer som passade bra och andra som inte gjorde det. Det märktes också vilka som var på scen för att sjunga en låt och vilka som gick in i en roll och sjöng det som karaktären skulle ha sjungit.

Dansarna gjorde ett generellt uppträdande. Det var bra men inte något som är minnesvärt, men i alla fall trevligt.

UB UB UB UB UB UB

 

Avslutande omdöme 

Det kan låta lite väl förmätet att säga, men jag tror jag hade producerat en bättre show. Tightare byten mellan numren och mer magi. Sämst var nog slutet. Man har ett medley med sånger från Mamma Mia. En publik som står upp, sjunger och dansar men går från snabb låt till långsam låt. Istället för att Malmö Live exploderar i discorytmer så sätter vi oss ner och klappar med. Ett extranummer med en evighetslång förklaring kring vad vi skulle göra för att vara med. De kämpade på, men istället för att vi dansar ut med ett leende på läpparna rullar vi ut med rullatorn och läpparna hänger ner.

Ett par sånger var från en tysk musikal på tyska. Då märktes det att ensemblen kände sig trygg och levererade på ett högre plan. Tänk att få fram det genom hela showen.

Några ägde scenen och älskade att stå på den. Andra gjorde ett jobb. Några undrade nog hur de hamnat där.

Med risk för att låta som en gammal gubbe, men jag tyckte att man misslyckat med ljussättningen också. Lite för många gånger bländades publiken. Alltså av strålkastarna, inte av sången.

Taffligt men trevligt skulle jag beskriva denna musikalkväll. Trevligt är okej, men jag vill också se stjärneglans. Det ska glöda i sångerna. Sångare och sång måste matchas bättre.

Det positiva är att de framförde en del ”okända” sånger från ”okända” musikaler. Okända för den svenska publiken vilket är roligt. Det gör att även om man saknade vissa standardlåtar så fick man andra att lyssna till. Det blev en trevlig kväll helt enkelt, men inte mer än så.

 

UB  UB  UB  UB  UB  UB