Fantastisk fascist på Lilla Beddinge Teater

 

I vanliga fall har jag väldigt lätt för att skriva en recension av en musikal. Brukar påbörja författandet av min bedömning i pausen mellan första och andra akten och skriver klart rätt snart efter att den slutat. När det gäller Lilla Beddinge Teaters uppsättning av Min vän fascisten så har det dröjt.

Jag funderar vad det är som gjort att min uppfattning dröjt. Musikalen i sig är modern och hanterar nutidsproblematik och nutidspolitik. Vi får återstifta bekantskapen med Astrid Lindgrens barn i Bullerbyn. De är alla vuxna, medelklass och har samlats i Beddingestrand för att fira midsommar tillsammans. Alla tabun är kastade åt sidan, eller hanteras ett efter ett. Sanningar sägs, som inte normalt sett uttalas. Det drivs med allt och alla. Politik, politiker och samhällsproblem vänds, vrids och hanteras.

 

Det handlar inte, för egen del som före detta politiker, om att det drivs med politik. Det görs på ett väldigt bra och roligt sätt. Det handlar inte om att man vågar hantera och driva med samhällsfrågor och tabun. Även det görs på ett bra sätt. Kan det helt enkelt handla om att musikalen inte riktigt har det där lyckliga slutet? I och för sig har inte alla musikaler ett lyckligt slut, men det finns ett slut som på något sätt summerar ihop det hela, sätter punkt.

 

Det sceniska

Jag är en varm anhängare av dekor. Det är oftast detaljerna som gör helheten, men ibland behövs en helhet också. Detaljerna är många och snyggt gjorda. En tall på scen. En bunker där orkestern sitter i. Flaggstången från första akten blir en midsommarstång i andra akten. En av de två entréerna in i teatersalongen är på en trägång, en brygga. Bara att det finns vatten för Olle att hoppa ner i, så det stänker, visar på ett genomgripande tänk.

 

Men, det som jag hänger upp mig på är att bakgrund saknas. Det är ett stort blått tyg som utgör bakgrunden. På något sätt så hänger det samman med detaljrikedomen i övrigt. Med så mycket detaljer så hade en snygg bakgrund ramat in helheten.

 

 

UB  UB  UB  UB  UB  UB  

 

Framträdande och sång

Denna musikal har inte många dansnummer, men de som finns är ordentligt koreograferade och ensemblen är samspelt. Musikalen kanske inte direkt har så mycket handling. Det är ett midsommarfirande. Det är inte så mycket en berättelse som tar oss från en punkt i musikalens berättelse till en annan. Vi är tidsmässigt kvar men mycket händer under denna stund.

Sången och musiken är verkligen den stora behållningen av föreställningen. Det sjungs nästan hela tiden. Väldigt lite dialog, utan det som behöver sägas sjungs istället. Många sånger i olika tempo och stilar. Ensemblen sjunger tillsammans och enskilda har sina solonummer.

Nackdelen med en relativt nyskrivet och smått okänd musikal är att det finns inga kända sånger som man känner igen eller hoppas på. Nog egentligen bara slutsången som hade funkat som egen sång, utanför musikalen, när jag tänker efter.

Bästa numret var utan tvekan när olika partier skulle förklaras på ett parodiskt sätt. Riktigt välgjort och roligt.

UB  UB  UB  UB  UB  UB

 

Avslutande omdöme

Jag tror att jag landar in i att jag tycker det var en fantastisk upplevelse. Bra sång, musik och framträdande.  Detaljerna i dekoren är helt klart ett plus, men avsaknaden av en ordentlig bakgrund blir ett minus.

Det är en bra samtida musikal, men jag skulle gärna sett en lite tydligare handling. Skulle till och med kunna tänka mig att några scener hade strukits i slutet, för jag tyckte att de inte riktigt tillförde något. Poängen hade nog gått fram ändå.

Komplexa frågor har inga enkla svar eller lösningar. Fast vi vill höra de enkla lösningarna och inte bry oss om de svåra och komplexa frågorna. Musikalen är utmanande på många olika sätt och nivåer. På ett eller annat sätt berörs man under föreställningen. Ingen kan känna sig oberörd eftersom alla möjliga ömma tår trampas på, men på ett finurligt, lustigt och underhållande sätt av en underbart duktig ensemble.

 

UB  UB  UB  UB  UB  UB