Hadestown – klassiskt drama i ny tappning

Detta är en musikal hämtad från den grekiska mytologin. Skaldekonstens och poesins gud Orfeus förälskar sig i nymfen  Eurydike. Orfeus sjunger så vackert att allt stannar upp för att lyssna. Hans sång kan få blommor att blomma. När han får se Euvrodike blir han förälskad direkt och de blir ett par. Han är så fokuserad på att skriva den vackraste sången i världen att han inte märker hur Eurydike kämpar med vardagens bekymmer som till exempel hunger. Detta leder slutligen till att hon överlämnar sig till dödsrikets gud Hades och beger sig dit, till Hadestown.

Väl framme i Hadestown gör Orfeus en vädjan om att få ta med sig Eurydike tillbaka till livet. Persefone, Hades fru, som är något irriterad över Hades otrohet mot henne med Eurydike och besviken över att deras kärlek svalnat tycker att Hades ska bevilja Orfeus önskan. De tre ödesgudinnorna sår tvivel i Hades tankar, för han kan ju inte visa sig svag.

Slutligen går Hades med på Orfeus önskan men med ett villkor. Under hela den långa vandringen från dödsriket till livet måste Orfeus lita på att Eurydike går bakom honom. Om han vänder sig om kommer hon kallas tillbaka till Hades.

När de nästan är tillbaka, nästan kommit ovan jord, vänder sig Orfeus i glädje om till Eurydike och då dras hon tillbaka till Hadestown.

Det sceniska

Trots att det är en ganska enkel scenografi lyckas man ändå på ett bra sätt förmedla när vi befinner oss på jorden och när vi är nere i dödsriket. Det gör inte så mycket att scenografin är tämligen sparsam eftersom man får lätt känslan av att det är ett klassiskt grekiskt drama.

UB UB UB UB UB UB UB

Framträdande och sång

Det är en duktig ensemble och jag upplever att det finns egentligen två historier i samma berättelse. Därför blir det inte bara berättelsen om Orfeus och Eurydike utan även Hades och Persefone. Så det blir flera huvudroller och de övriga i ensemblen har sina roller som alla har sin plats. Det kanske låter konstigt att säga det, men det är ingen som är ”utfyllnad” på scen utan alla bidrar till helheten. Med fyra huvudroller blir det också fyra tydliga karaktärer att följa och de har också egna nummer där de får visa vem de är.

Musiken är lite annorlunda mot vad man kanske är van vid i musikalsammanhang. Det är lite mer åt det jazziga och blueshållet. Spännande och trevligt.

UB UB UB UB UB UB

Avslutande omdöme

Detta är en välspelad musikal som griper tag i en men också roar. I och med att dramat och därmed slutet är känt så vet man ju hur det går. Musiken är spännande i och med att den är lite svängigare än kanske vanlig musikalmusik. Lite jazzigare och mer blues, vilket passar bra till själva berättelsen. Dessutom är blandningen av skådespelare spännande, allt ifrån Hades barytontoner till Orfeus falsettsång.

En lite rolig detalj kan vara att teatern i sig också är i underjorden. Vi går alltså ner för att komma till teatersalongen. Så vi befinner oss alla ”six feet under” men kan utan problem komma ut i solljuset efter en väldigt bra musikal.

UB UB UB UB UB UB