Två främlingar och en kaka

En inbjudan till bröllop i New York City får Dougal att resa dit, för det är inte vilket bröllop som helst. Det är hans far som ska gifta sig. På flygplatsen möts han av Robin, som är brudens, Melissas, syster. Robin hjälper Dougal till hans något skabbiga hotell.

Dougal är överlycklig för att få vara i New York City men nog än mer uppspelt över att få träffa sin far, Mark, som han aldrig träffat. Det har att göra med att Mark lämnade Dougals mor innan Dougal föddes. Dessutom är Mark ovetande om att Melissa bjudit in honom till bröllopet. Bör kanske nämnas att de är jämnåriga då Mark ska gifta sig med en yngre fru

Robin och Dougal är varandras motsatser. Dougal är glad och positiv. Robin är mer cynisk och besvärad över Dougals attityd. Robin får ofrivilligt sällskap av Dougal när hon ska hämta systerns bröllopstårta i Queens. Dougal är nyfiken och ställer massor av frågor eller pratar på av egen maskin. Ofrivilligt lär de känna varandra mer och mer. Bröllopstårtan blir levererad men en olycka gör att översta våningen på fyra-våningstårtan förstörs.

Robin ställer upp för Melissa inför bröllopet men när hon ska iväg och handla strumpor till bruden tar hon med sig Dougal och de slår runt ordentligt på faderns kreditkort.

Kommer Robin gå på bröllopet när hon fick en in i sista stund? Hur kommer Dougals möte med fadern bli?

Det sceniska

Massor av resväskor fyller scenen och det är i princip den enda scenografafi som finns. Det är väldigt sparsamt men ändå lyckas de skapa miljöer och scener. Resväskorna kan användas till mycket och har olika innehåll.

UB UB UB UB UB UB

Framträdande och sång

Berättelsen är rätt begränsad till ett fåtal personer. Dessutom är det bara två på scen hela tiden, de två främlingarna för varandra, Robin och Dougal.

Med andra ord så är det en musikal med två personer på scen, plus musiker. Inte direkt någon dans mon mycket sång och talad dialog. En stundtals rolig och underhållande men även gripande dialog.

UB UB UB UB UB UB

Avslutande omdöme

Lite fundersam och tveksam blev jag till denna produktion när det gick upp för mig att det bara är två skådespelare som kommer framträda. Kan det verkligen bli bra? Blir det inte lite för mycket one-man-show, nåväl two-people-show? Dessutom med så trist dekor.

Men jag blev glatt överraskad. Både över hur dekoren användes och hur duktiga de var på att samspela och skådespela.

Det blev en riktigt bra upplevelse. Skratt. En lite tår. Glädje. Sorg. Medryckande. Väldigt bra och underhållande. En berättelse som handlar om hur livet kan vara. En berättelse som bara slutar, varken lyckligt eller olyckligt. Bara tar slut för livet går vidare.

UB UB UB UB UB UB