Jag är bland de personer som i princip alltid lyssnar till musik. Väldigt ofta är det vad som spelas på radion som jag lyssnar på. Har jag någon smak? Ja, jag tycker i alla fall att jag har god smak när det gäller musik  🙂

Inser att mitt intresse för musikaler nog ändå är rätt så stort. Inte för att det är mitt enda musikaliska intresse, men tycker det är spännande att se olika uppsättningar. Rannsakar jag mig själv inser jag att jag avverkat ett antal musikaler i ett antal olika städer. Malmö känns väl rätt naturligt, men även Köpenhamn och Stockholm kan läggas till den listan. Dessutom måste ju London och New York skrivas upp över städer där jag varit och kollat på musikal.

Min första musikal var The Phantom of the Opera. Jag kan fortfarande minnas hur jag gick och funderade över om jag skulle köpa denna DUBBELSKIVA. Ett stort steg för en tonåring att lägga ”alla” sina pengar på ett album. Egentligen helt okänd musik. Några låtar hade hörts på radio, men att köpa två hela vinylplattor … oj oj oj…

Vet inte hur många gånger jag besökte musikaffären. Vet inte hur många gånger jag stod och tittade på skivomslaget. Tittade på skivomslaget. Tittade på prislappen. Funderade. Stoppade tillbaka det. Gick hem och tänkte. Höll säkerligen på så i en månad, innan jag fattade beslutet att köpa den. Var säkerligen hissnande 150 kronor eller så som hela kalaset kostade. Var det väl investerade pengar?

Min första dubbelskiva. Stolt ägare efter en hel del beslutsvånda.

Det var på något sätt en högtidsstund den första gång jag skulle lyssna på skivan. Första gången jag hade köpt en så dyr skiva. Min första musikal. Till det hela fanns en bok med bilder och alla sångtexter. Vill nog minnas att jag darrade något när jag drog igång det hela…..

Herregud… fick nästan en hjärtattack… först en massa obegripligt pladder… sen… orgeltonerna… jag var fast.

När skivan blev för välspelad blev det investeringar i CD:n. Både den svenska och engelska versionen finns i hemmet.

Jag har sett The Phantom of the Opera i Stockholm, Köpenhamn och London. Har både den svenska och den engelska versionen på CD. Ja, jag var tvingad att skaffa den på CD för jag var på vippen att spela sönder den på vinyl. Läst boken. Har filmen. Och t-shirten. Förresten en t-shirt där fantomens mask är självlysande. Sjukt fräckt! Ja, just det, en sweatshirt också. Ett gäng klistermärken och en mugg. För mig är det den som är musikalernas musikal. Den som fick mig in på musikalbanan och kan göra mig svag i knäna, än idag.

Ett givet köp vid besök. Måste ha med mig program hem.

Jag bedömer musikaler utifrån två skalor. Den ena skalan gäller helt och hållet bara The Phantom of the Opera. Den musikalen kan, för mig, inte bedömas eller jämföras med andra. Den lever sitt eget liv.
Den andra skalan, gör jag till en sexgradig skala, gäller för alla andra musikaler. För mitt intresse blev väckt och har bara utvecklats över åren. Jag kan inte hjälpa det, jag gillar genren.

Det har blivit en hel del musikaler och därmed också en del program som finns sparade

Jag kommer att göra mina bedömningar utifrån två grunder och sen kommer en sammanfattande bedömning. Ena grunden är själva det sceniska framträdandet. Kostymer och dekor, känslan i hela teatern och det som är de visuella upplevelserna. Den andra grunden är skådespelarnas framträdande. Deras inlevelse, engagemang och presentation och prestation. Givetvis blir det en helhetsbedömning också, på den sexgradiga UB-skalan.