Det är sällsynt att en kommunpolitiker erkänner att den egna staden eller kommunen inte är bäst på allt hela tiden. Givetvis tycker jag Trelleborg är den bästa platsen att finnas på i världen. Men ändå, vågar jag bege mig utanför kommunens gränser för att inspireras. Se vad andra gör både bra och dåligt för att kunna lära sig och inspireras.

En gång om året gör kommunstyrelsens ledamöter och ersättare en gemensam inspirationresa. När vi skulle påbörja arbetet med vårt interna styrsystem besökte vi Halmstad. Där fick vi information om hur de arbetat med sina budget- och styrprocesser. I vissa delar likt vårt eget och det gav också en bra start i de diskussioner som landade i fullmäktigebeslut kring detta. Årets efter besökte vi Helsingborg för inspiration kring deras arbete kring arbetsgivarrollen. Detta blev ett arbete som slutligen landade i ett antaget Personalpolitiskt program, där vi bland annat pekar ut riktningen att bli Sveriges bästa arbetsgivare 2025. Förra året gick färden till Roskilde. Där gick också startskottet för vårt arbete med Varumärket Trelleborg. Arbetet är inte helt i hamn men kommer att antas i kommunfullmäktige under våren.

Jag har tidigare varit i Dublin, på mina resor till europeiska huvudstäder. Det jag överraskades över när jag först kom dit var hur närvarande vikingatiden var där. Min uppfattning har tidigare varit att vikingatiden är något som ”bara” finns i de nordiska länderna. Genom Dublin rinner floden Liffey och på båda sidorna av floden har hamnområde förändrats till bostäder och kontor. Det blev målet för årets resa med kommunstyrelsen. Irland, har drygt 4,5 miljoner invånare varav 1 miljon bor i Dublinområdet. För att finna inspiration hur Dublin arbetar med vikingatiden och historia som en del i stadens varumärke. Hur de jobbar med frågor rörande stadsutveckling och hur de förhåller sig till havsnivåhöjningen. Hur har de gått till väga för att skapa bostads- och kontorsområden där det en gång låg hamnverksamhet? Hur kan attraktivitet skapas i städer på våra breddgrader, där det är grått, blåsigt och regnigt oftare än solsken.

Ankomsten, onsdagen den 12 februari, till Dublins flygplats var minst sagt skakig. Rätt kraftiga vindar gjorde landningen lite mer spännande. Väl på marken kände vi hur planet skakades av vindarna och vi fick känna av vädret när vi vandrade till bussen. Kändes hemma på något sätt. Vi reste över till Irland under eftermiddagen för att kunna få ut så mycket som möjligt av de båda dagarna där. Trots att det nog blåste storm, i alla fall i byarna, så var folk ute på stan. Pubarna var kanske inte överfulla, men vi var långt ifrån ensamma när vi gick ut för att äta mat denna kväll.

Torsdagsförmiddagen var vikt åt besök hos City of Dublin. Där hade vi förmånen att sitta i deras vackra rådhus, i sessionssalen och få information kring stadsplaneringen. Bra och intressanta inspel inför kommande arbete kopplat till Fördjupningen av översiktsplanen för Trelleborgs stad. Den som var på plats och föredrog deras arbete jobbade på motsvarigheten till vår plan- och byggavdelning. Han visade på hur de identifierat tre områden i staden där tre olika utvecklingar hade ägt rum. En del av utvecklingen hade skett av sig själv, en del var styrt via planering från kommunen. I de centrala delarna hade det fokuserats på cityhandel och uteliv. Ett område, inåt land, hade fått en fokusering kring forskning och utbildning även om det anrika Trinity College fortfarande ligger i de centrala delarna av staden. Trinity College sågs som övergången till det tredje området, Docklands, gamla hamnområdet. Här etableras nya företag. Traditionell forskning, modern utveckling och konst möts. Docklands är de inre delarna av hamnen, som inte längre används för hamnverksamhet. Längre ut, längs med floden, i Dublinbukten finns den stora aktiva hamnen.

Intressant att ta med sig var hur de arbetar med flera aktörer för att förverkliga sina planer. Arbetet med att bygga om hamnområdet har pågått under längre tid. Dels under Irlands otroliga ekonomiska uppgång dels nu när de är på väg upp igen. Trots rejäla krisår har arbetet överlevt. Det visar på vikten av långsiktighet i sina planeringar och vikten av att tro på att planerna går att genomföra. De olika marknadsaktörerna involveras i tidigt i genomförandeprocesserna, när ramarna är givna av kommunen. Intressant var också att höra om hur de arbetat med projekt för att få Dublinborna att börja älska sin stad och känna stolthet över den.

Eftermiddagen på torsdagen hade mer fokus på kultur, historia och besöksmål. Vi besökte Dublinia, http://www.dublinia.ie, ett museum visande Dublins vikinga- och medeltida historia. Två engagerade guider tog oss runt på en vandring från dåtid till nutid. Första våningen var vikt åt vikingatiden. Andra våningen handlade om det medeltida Dublin, fram till Henry VIII’s regeringstid började. På tredje våningen var det, förutom shop och café, visas hur arkeologer arbetar. Ett stenkast från museet fanns en stor vikingatida bosättning, med ungefär 200 boplatser, som upptäcktes på 1970-talet i samband med att ett stort regeringskontorskomplex skulle byggas. Trots protester valde man ändå att bygga huset och det vikingatida arvet grävdes i princip bort. Det som hade kunnat ge Dublin en helt annat äkthet i sin vikingaprofil försvann, till skillnad från Trelleborg där Trelleborgen återskapades. Skönt att veta att det finns samarbete mellan Dublinia och Trelleborgen via Destination Viking, http://www.destinationviking.com . Bra sätt att lyfta vår gemensamma historia och kulturarv.

Inspirerande att de hur mycket de gör av sitt vikingatida arv, trots att det genuina sedan länge är bortgrävt. Nu är det endast synligt i form av få markeringar i gatsten på trottoaren. MEN stoltheten över sin historia gick inte att gå miste på. Inte bara från de som arbetade på museet, utan allmänt fanns en kunskap om stadens vikingatida arv.

Uppgifter gör gällande att Dublin besöks årligen av fem miljoner turister. Ungefär en miljon av dessa besöker Guinness Storehouse, bryggeriets gamla lokaler. Ett väldigt trevlig besök. Kul att se hur de har levandegjort och berättar berättelsen om Guinness. Hur denna lokala öl erövrat världen och genom denna utställning berättar vi den vidare. Ska man vara lite kritisk så är det imponerande att man av ”så lite gjort så mycket”. Dock har det ett värde att se hur lite som egentligen behövs för att göra att bra besöksmål. Det gäller väl att finna det genuina och förädla det. Se till äktheten och skapa möjligheter utifrån det.

Rundtur i Guinness gamla bryggeri pågår

Fredagen den 14 februari kom svenske honorärkonsul Paul Keane till vårt hotell för att ge oss en bild av läget i landet. Sverige har inte en ambassad på Irland, däremot en otroligt trevlig spirituell honorärkonsul. Mycket givande och intressant att höra berättelsen om Irlands uppgång och fall och uppgång igen. En timme av mycket information, anekdoter och skratt tack vare en bra föredragshållare. Till vardags är Paul Keane affärsjurist, men kunde ändå tämligen oförberett prata om vikingarnas betydelse i den irländska historien. Tecken på dels en mycket allmänbildad person, dels att det finns en kunskap kring vikingatiden och dess betydelse för landet och Dublin.

Tyvärr var det en rejält regnig dag, så bussrundturen blev något gråare än planerat. Något som inte heller blev som planerat var att den beställda guiden saknades. Så jag fick sätta mig bredvid busschauffören, lyssna till hans berättelser och berätta dem vidare för resenärerna. Tursamt nog så hade jag ju själv besökt staden tidigare, så det blev en hel del bonusmaterial och utbroderande av texten. Rundturen avslutades med lunch på Malahide Castle innan vi skulle flyga hem och fira Alla Hjärtans dag, hemma i Trelleborg.

Min uppfattning är att resan gav en hel del nya tankar och inspel kring hur vi ska kunna utveckla Trelleborgs kommun. Tankar kring hur vi ska kunna bygga vidare på det vi är och vad vi står för. Möjligheter att utveckla vår stad och kommun, men inse att det kräver långsiktiga planer och tålamod. För det kommer vara både uppgång och nedgång i världens ekonomier, något som också påverkar Trelleborgs kommun.