På China Teatern i Stockholm spelas just nu Flashdance. En musikal som bygger på filmen med samma namn. Väldigt mycket 1980-tal över denna film. Kan nog utses som ett tidsdokument av sitt slag. Nåja, jag ska inte säga för mycket. Jag har inte riktigt orkat se filmen i sin helhet. Den har inte lockat mig. Vissa delar av den har jag sett, men de lockade mig inte att se hela. Inledningsvis kan jag säga att det inte hämmade mig. Det gjorde mig skeptisk till att vilja se musikalen. TUR att jag inte lät min skeptiska inställning till filmen hindra mig från att se musikalen.

Programmet för kvällens föreställning.

En cynisk beskrivning av storyn är att det är en klassisk romantisk över-underklassaga. Det som gör att det blir lite mer spänst i denna historia är att den som är ”hard to get” är svetsaren Alex som inte ger sig i första taget för chefens flörtande. Hon är en skön kaxig kvinna som visst är attraherad till VD:n Nick Hurley, men ger sig inte så lätt. Hela kvällen är ägnad åt Nicks ständiga trånande efter Alex, som gång på gång avvisar honom. Alex jobbar dagtid som svetsare på Hurleys men dansar på kvällarna på Harrys klubb. Harrys är knappast Pittsburghs inneställe, men ett gäng är ändå där och kämpar på. Ales stora dröm är att få komma in på fina balettakademin. Hon vill mest av allt dansa. Vi får följa hennes kamp för att komma dit. En del komplikationer. En hel del kärlek och mycket kämparanda på olika sätt. Slutar det lyckligt? Det får man ju gå och se, men det än ändå en musikal som är väldigt jordnära.

Ridån är redo att gå upp för första akten

Sceniska

Något som imponerade mycket var den moderna teknik som används. Som jag uppfattade det så var dekoren en form av videovägg. Olika miljöer kunde lätt gestaltas och göras synliga genom att väggarna ändrade färg och form. Väldigt bra och imponerande. Trots att det var en väldigt överväldigande teknisk lösning, så blev det inte för mycket. För, det är väldigt lätt att när det finns tillgång till teknik att den överutnyttja. Så var inte fallet. Det blev en bra balans och gav oss som åskådare bra förutsättningar att komma till olika miljöer. Jag gillade det verkligen. Känner att detta är den nya tidens dekor och ser gärna mer av det.

UB UB UB UB UB UB

På scen står en stålbalk. Vem kan ta miste på att det hela utspelar sig på ett stålverk?

Framträdande och sång

Oj, vad kan jag säga? Sveriges kanske absolut bästa trio på scen. Hur kan man ens börja beskriva deras framträdande. Alex spelas av Hanna Lindblad, Nick Hurley av Rennie Mirro och skurken CC av Karl Dyall. Som de kan dansa och sjunga. Lite förvånad över det jag känner som en något undanskymd roll för Karl Dyall, men när han är på scen presterar han mycket bra.
Kärleksparet Alex och Nick har helt fantastiska i sitt spel. Det känns verkligen som att det finns känslor mellan dem. Absolut mest intensiva numret är när Nick följer med Alex hem, efter deras första träff. Här levererar Hanna och Rennie en fantastisk intensiv kärleksfull duett och ett helt otroligt dansnummer.

Per Eggerts, Siw Malmqvist och Linus Wahlgren är några bland de många duktiga i ensemblen. Jag tror inte det fanns en stund under kvällen där det kändes som att någon spelade en roll. De verkligen var sin roll. Så mycket energi och engagemang.

UB UB UB UB UB UB

Vi är nu redo och önskar att ridån går upp för Akt 2.

Sammanfattande omdöme

En liten detalj drar ner upplevelsen lite. När jag anländer till China Teatern så är det inga känsla av Flashdance i foajén. Ingen musik eller dekor. Däremot, när dörrarna öppnar till salongen så strömmar tonerna från 80-talet emot oss. Kul grej var att de hade gjort olika erbjudande i baren som hade koppling till showen. En ”Gloria” var ett glas vin och en burk mandlar. Kul grej.

Men snacka om den bra show. Verkligen en show att ta med sig hem i hjärtat. Köpte skivan när jag ändå var igång. Detta är en musikal med en skön story. Bra att gå på om man vill gråta en liten skvätt och sen gå glad från teatern. Kul och modernt stuk på helheten. Ensemblen var verkligen ett bra gäng som jobbade hårt för att ge oss en upplevelse. Det kändes att de ville leverera en bra show. Fullt ös hela tiden, dels för att de vill ge det till publiken, dels för att de gillar att göra det de gör.

Flashdance är en riktigt ”feel good”-musikal. En musikal man lämnar med ”Oh what a feeling”.  Överväger om jag ska boka in mig på en gång till.

UB UB UB UB UB UB