Ett annorlunda slut på en trevlig seglats med STS SEDOV

Igår kom de första signalerna. Ungefär samtidigt som bröllopsgästerna skulle ta sig ombord. En ombordstigning av åttiotalet glada gäster som blev något mindre glada av att behöva klättra ombord via en repstege. Det planerade kaffekalaset kunde inte heller genomföras eftersom tårtan kunde inte tas ombord över nämnda repstege.

När sällskapet lämnade oss framkom fler detaljer. Erforderliga tillstånd hade tydligen inte sökts. Detta innebär att skeppet inte får segla in på svenskt vatten än mindre angöra vår hamn.

Middagen åts under viss dämpad stämning. En grönsaks- och potatissoppa till förrätt. En pastarätt till huvudrätt.

Kvällen gick åt till att söka svar eller lösningar. Det blev mer och mer tydligt att det första beskedet höll. STS SEDOV får inte åka till Sverige eller Trelleborg.

Hoppet är det sista som lämnar människan. När det blev tid för att krypa till kojs var beskedet rätt tydligt. En sista strimma hopp var ändå att det skulle lösa sig.

Beskedet på morgonen var detsamma som på natten.

Vi ligger nu på redden utanför Sassnitz och väntar på att få komma i hamn. Traditionell hemfart med färja istället för att segla.

Livet på skeppet fortsätter som vanligt. Mässingen poleras. Det städas och fejas. Och dagens frukost var te , bröd och två skivor korv…. Kryddat med en del mediekontakter om det inträffade.

Nåja, bara vi kommer i land så vi kan ta oss över Östersjön och komma hem.