Tankar kring Almedalen 2015

 

Den enda veckan är inte den andra lik, varken löpande i kalendern eller år för år i Almedalen.

Jag har haft det stora nöjet att vara i Visby under Almedalsveckan sedan 2004. Varje år har varit en upplevelse i sig. Varje år har bjudit på olika boendelösningar. Varje år har också inneburit olika roller för min del.

Första gången jag åkte var det helt enkelt för att få ett grepp om vad det där som alla pratade om. Vad är egentligen ”Politikerveckan i Almedalen” för något? Det kan ha varit för att jag fick boende på Gamla Fängelset i Visby,  men jag greps fullkomligt av Almedalskonceptet. Denna oorganiserade mötesplats mitt i sommaren, mitt i välorganiserade Sverige. Mitt uppdrag var att åka till Almedalen för att se om det var något för min dåvarande arbetsgivare, Svenska Studentbostadsföreningen (SSBF), att engagera sig i eller ej. Almedalen var så mycket mindre då som tillställning. Det handlade om 140 olika seminarier och det var så mycket lättare att ha, eller få, koll på läget där.

Såld som jag var på Almedalen lyckades jag få SSBF med på noterna att vilja ordna ett seminarium det kommande året. Sagt och gjort, 2005 stod vi som arrangör för ett seminarium. Vi kämpade mot 250 andra seminarier den veckan om uppmärksamheten. Det skulle så klart handla om studentbostadsbristen och hur vi ska få fler bostäder byggda. Bland de som hamnade i panelen så gillar jag att få kunna lyfta fram nuvarande civilminister, dåvarande ordförande för SSU, Ardalan Shekarabi. Debatten blev bra men tyvärr tycke ”vi” att vi inte fick tillräckligt med media på seminariet så året efter, valåret 2006, var jag åter där bara för att bevaka vad som händer och sker.

Jag har under perioden 2007-2014 varit i Almedalen primärt som kommunstyrelsens ordförande i Trelleborg, men även som moderat. Jag har haft förmånen att vara med i olika panelsamtal och debatter. Det var också under denna period som jag tog initiativet till att Trelleborgs kommun skulle vara med. På samma sätt som jag själv börjat, så första året åkte vi dit en liten delegation bara för att se och få en uppfattning om vad Almedalen är för något. Jag hävdar att det är en typ av evenemang som inte går att beskriva, utan man måste vara på plats för att se och förstå vad det är för något.

Två huvudsakliga frågor valde vi att lyfta fram under mina år. Dels handlade om vårt innovativa och sedermera lyckosamma arbetssätt kring lokala arbetsmarknadsfrågor. Dels har det handlat om Trelleborgs hamn och hamnarnas betydelse för Sveriges ekonomi och behov av infrastruktur.

 

I takt med att åren har gått har också intresset för Almedalen vuxit. Officiella siffror gör gällande att 2014 hade 3 513 olika arrangemang anmälts. Året dessförinnan var det 2 285 st. I princip varje år har haft fler arrangemang och fler arrangörer än året tidigare. Till exempel 2005 var det ca 140 arrangörer som arrangerade de 250 olika seminarierna. Ser vi till 2014 var det 1 459 arrangörer som fixade de 3 513 arrangemanget att jämföra med 2013 års siffror då 1 229 arrangörer ordnade de 2 285 arrangemanget. Men skulle det kunna växa i evighet?

Siffror gör gällande att årets Almedalsvecka är den första som går mot trenden. I år var det förvisso fler arrangörer, 1 649 stycken, men färre arrangemang än året innan. Bara 3 465 stycken. Knappast katastrofsiffor, men kanske ett första tecken på att Almedalen börjar plana ut? Jag tycker att det kändes att det var lite färre folk i rörelse i år jämfört med förra året. Fick också en känsla att fler åkte hem tidigare än vanligt. Normalt sett skulle jag vilja påstå att onsdagen är hetaste dagen, då allt händer. Tisdagen och torsdagen är jämnheta dagar. Måndag och fredag är dagar för resa och helgen är inte helt alls. I år var det nästan så att tisdagen var lite hetare än onsdagen. Torsdagen kändes definitivt som hemresedag, även om planet på fredag morgon var fullt.

 

 

Men är det då så viktigt att vara där?

Ja, det tycker jag. Det handlar om att kunna skaffa sig kontakter och kunskaper. När man får en stund över så finns det något spännande seminarium man kan trilla in på. I år blev det så för min del och ett antal seminarier om Kina.

En annan del, som jag tycker är viktigt att lyfta fram är också att detta är ett tecken på vår levande demokrati. Upplevelsen av att kunna gå omkring på Visbys gator tillsammans med rikspolitiker, statsråd, generaldirektörer, VD:ar, regionpolitiker, företrädare för olika branschorganisationer, kommunpolitiker…och många många fler… Vi kan mötas och diskutera. De spontana mötena som uppstår är otroligt viktiga. Kontakter knyts som man kan ha god användning för under åren som kommer.

Almedalen är ett tecken på den levande demokrati som vi har och som vi ska värna. Det är väldigt få, om ens någon, som varit i Visby under Almedalsveckan som talar illa om den. De elaka tungorna är de som sitter på fastlandet och tro sig veta. Bättre att vara på plats och ta del av och utveckla denna fantastiska ”institution” även om det var något färre på plats i år.