Mumsmumsig eftermiddag i Svedala

På ett sätt måste jag erkänna att jag skäms lite. Sommarrock i Svedala har funnits i evigheters evighet, eller i alla fall väldigt länge. Typ sedan 1998 eller så. Idag var första gången jag åkte till Svedala… den långa vägen från Trelleborg och dit. Så många stora spännande artister som spelat hos grannen, men ändå har jag inte varit där. Jag kan åka till London, Stockholm, Malmö, Köpenhamn och Anderslöv för att gå på konserter och musikaler men inte till Svedala. Skäms på mig. Men idag blev det bot och bättring.

Inbjuden av Svedala  kommun. Ett bra sätt av en grannkommun att visa upp ett stort evenemang som betyder mycket för regionen. För det är ändå, trots allt, genom personlig närvaro som man verkligen förstår hur stort enskilda evenemang är. Dessutom var det roligt att få mötes av festivalgeneralen (eller kanske generalerna?) Så underbart att få höra hur samverkan mellan det offentliga och det ideella skapar denna succé. För om man ska vara ärlig – hur vettigt är det att Hasse Kvinnaböske Andersson, Twister Sisters och Måns Zelmerlöw väljer att uppträda på en gräsplätt i Svedala?

En trevlig informativ guidning avslutades med en god lunch. En bra uppladdning inför dagens första stora nummer, hemmasonen Oscar Zia, som skulle uppträda på Stora Scenen. Under hamburgerlunchen så underhölls vi på distans av barnunderhållningen.

Först ut på Stora Scenen var Oscar Zia. Hemmasonen  som nu ska köra på och värma upp publiken. Mysig och trevligt var det, men kanske inte så mycket mer än det. Det är så klart stort och roligt att en kommun har en person som lyckats. Lite tråkigt blir det när man under showen upptäcker att det inte finns så många egna låtar som sjungs. Kan du nämna tre låtar som Oscar Zia är känd för?  Konstrasten mot Måns Zelmerlöw blev på något sätt så tydlig, och jämförelsen är helt klart orättvis att göra när Måns visar att man inte behöver hoppa och skutta över scenen hela tiden för att äga den. Måns visade på en scennärvaro som var skön medan Oscar visade att han nästan var Duracellkaninen från Svedala. Ett plus i kanten måste jag ändå ge för att Oscar Zia både lyfte fram den lokala talangen Claudia och att det blev någon form av lokal körsång med Schlagerkören från Svedala.

Efter en kaffepaus så var det då dags för Måns. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag inte var säker på vad som skulle komma nu. Men det som kom var faktiskt bra och mysigt. Det fanns en skön mysig ödmjukhet killen som vunnit Eurovision Song Contest och varit programledare för Allsång på Skansen. Fastän han vunnit det största som finns att vinna och varit programledare för ett stort program i SVT visades en skön ödmjuk självdistans upp.

Det blev en underbart trevligt timme med Måns Zelmerlöw. Det blandades gamla hits med lite tuffare ballader, den typen av låtar som Måns nog ville sjunga. Inte för att han ville få fansens kärlek utan för att han ville visa att han kunde sjunga sånger han själv ville. Det var start gjort. Det är så de stora stjärnorna gör. De sjunger de sånger som vi vill höra och sjunga med i samt de låtar om finns på alla de skivor vi köpt.

Jag gillade verkligen känslan av busighet som fanns från Måns sida. Det sas att en låt var utanför ordinarie spellista. Kanske var det så. Eller så var det inövat. Men den underbart roliga grejen som inträffade när en ”stackars” bandmedlem skulle simultantolka ”En kväll i juni” från svenska till skånska. Det totala brytet som Måns fick visade att det inte var inövat men att Måns och orkestern är ett bra gäng. Proffs helt enkelt. Jag tror att ALLA kommer att komma ihåg DET numret.

Och alla kommer också att komma ihåg att Måns körde Heroes som extranummer. Kanske den låt som är hans numera mest största sång körs som officiellt extranummer. Bra, mysig och kaxig. Alla lämnade konserten med en glad och god känsla i kroppen.