Sköna Sofia fick besök av #reseUlf

 

Är det en kärlekshistoria som ska avslöjas? Vem är denna Sofia och varför besökte #reseUlf henne? Nåja, så smaskigt är det inte. Betoningen är lite annorlunda och det handlar om Bulgariens huvudstad Sofia som besöktes. Nummer 31 av besökta Europeiska huvudstäder.

Det var i mitten av september förra året som jag åkte dit. Dagarna efter valet, vilket var klokt. Vädret var varmt och skönt samt att det var bra att kunna fly undan verkligheten ett litet tag. Det hade så klart varit intensiva veckor och oavsett valutgång var det bra att få komma bort.

Jag hade bokat in mig på ett hotell i utkanten av de centralaste delarna av Sofia. En bra utgångspunkt för de dagliga och kvällsliga promenaderna jag begav mig ut på. En stad ska upplevas vandrandes anser jag, även om det blir långa turer ibland. Ett bra hotell med en god frukostbuffé som gav energi för dagen.

 

Sofia är den största staden i Bulgarien. Drygt 1,2 miljoner av landets 7,3 miljoner bor i huvudstaden. Det är också en av Europas äldsta huvudstäder med rötter till år 700 före Kristus.

Det som jag uppskattade mycket var att historien gjorde sig påmind på olika håll runt om i huvudstaden. Tydliga spår från historien, med utgrävningsschakt och  bevarande gamla byggnader mitt i dagens stad. Gammalt och nytt, sida vid sida, ger en spännande blandning och mycket att titta på. Dessutom är det roligt att kunna se moskéer nästan på granne med kyrkor och synagogor. Allt verkar kunna samsas i Sofia.

 

 

Uppleva staden och Sevärdheter

Kyrkor eller snarare olika religiösa byggnader är nog det som jag vill lyfta fram först som sevärdheter. Vackra byggnader från olika tidsepoker finns att beskåda. Den mest kända får ändå anses vara Sankt Alexander Nevsky katedralen. En annorlunda byggnad med ett antal kupoler, där den mest spektakulära är den centrala guldkupolen. Färdigställd år 1912 har den utrymme för 5 000 besökare och anses vara den största kyrkan på Balkanhalvön. Totalt finns tolv kyrkklockor, där den största väger 11 758 kg, med en totalvikt på 23 000 kg.

Strax framför Sankt Alexander Nevsky katedralen ligger parlamentsbyggnaden i Sofia. Inte så pampig som många av de andra regeringsbyggnaderna i staden. Fast, det är inte utsidan som räknas utan innehållet. Framför parlamentsbyggnaden finns en staty föreställande ryske tsar Alexander II, befriaren. Denna staty är rest just för att hylla tsaren och att han, med sina trupper, befriade Bulgarien.

En imponerande byggnad är Universitetshuset. Universitetet i Sofia etablerades år 1888, tio år efter befrielsen. Byggnaden byggdes i perioder mellan 1924 och 1934.

 

 

En monumental monumentstil som jag på något sätt gillar finns i östra Europa. Den är så klart väldigt påverkad av forna Sovjetunionen, antingen direkt eller indirekt. De verkligen sticker ut eller snarare upp i stadsbilden. Storslagen yta framför och sedan en rejäl staty oftast med basen smyckad av olika typer av reliefer. Två sådana mastodonter finns, en i Borisova Gradina Park och en mitt emot universitetet, helt enkelt kallad Sovjetiska arméns monument. Ett helt annat monument som sticker upp tydligt mot skyn är statyn över Sofia.

 

En minst sagt monumental byggnad är Kulturpalatset. Färdigställd 1981 för att fira Bulgariens 1 300-årsfirande. En intressant byggnad att gå runt och för egen del gick jag aldrig in. En intressant detalj var dock den utomhusutställning som finns på en bro som går till Kulturpalatset. Verkar vara permanenta utställningsramar medan utställningsobjekten varierar.

 

En av de saker som jag tycker hör till mina sätt att upptäcka en stad är att jag går. Det ska mycket till för att jag ska ta buss eller spårvagn och nästan helt omöjligt att tänka mig en taxi. Hellre blåsor på fötterna och haltande gång än en taxi. Via turistboken om Sofia hade jag läst mig till att det fanns en samling ”Memories of a past time”, en samling kommunistiska symboler och statyer. Inte helt i centrum men ändå, ansåg jag, på gångavstånd. Problemet var väl att det nog bara är jag som anser att man ska gå dit från centrum. Riktiga gångvägar saknades och dessutom lyckades vädret ändra sig rätt rejält. Från en skön solig dag så lyckades jag pricka in inte bara en utan två störtskurar när jag nästan var hela vägen framme. Väl framme, hoppandes mellan vattenpölarna och vattnet chippande i skorna kunde jag inte hitta ingången. Jag fick nöja mig med att se  Lenin och de röda stjärnorna genom gallret.

Maten och gästvänligheten

Hur var då Sofia som turiststad? Tog man väl hand om mig eller hur var det egentligen? Det var väl helt OK. Taxichauffören, som körde mig från flygplatsen till hotellet gav mig lite guidning på vägen. En bra ambassadör för sin stad.

Jag trodde nog att ett land som ändå haft mer västlig kontakt och turister skulle vara mer gästvänliga. Det kändes ändå på restaurangerna som att jag fick jobba för att få uppmärksamhet och betjäning. Exempelvis på restaurangen där jag åt andra kvällen hade jag nästan ätit halva huvudrätten klar innan de kom med glaset rött vin jag beställt till. Det var på vippen att jag trodde att de hade glömt det alternativt att jag övervägde att avböja själva beställningen. Men, maten i sig var god och vällagad. Det var helt OK att sätta sig i skuggan och ta en god kall öl och pausa under dagens vandringar.

Avslutande omdömen

Sofia var eller är en bra stad att besöka under några dagar. För mig kändes det som den perfekta weekend-staden. Den ligger relativt sett nära och det finns tillräckligt mycket att se och uppleva under ett par dagar.

Med mitt intresse för historia så tycker jag det är mycket spännande och läckert att de hur de olika stilarna och årtiondena, århundrandena möts i stadsbilden. En stads historia och lite av ett lands historia går att finna på trots allt ett fåtal kvadratkilometer.

Valet av att åka dit i september tror jag är klokt. Det var tillräckligt varmt för att kunna gå omkring i kortärmade skjortor men ändå inte en stad överfull av turister. En mysig stad med mycket att titta på.