Billy Elliot dansade inte in i mitt hjärta

 

Jag inser att jag säkerligen får hela musikalvärlden mot mig nu, men den kritikerrosade och mångfaldigt belönade musikalen Billy Elliot imponerade inte på mig. Jag kan inte helt sätta fingret på om det handlade om själva skådespelarna och deras agerande eller om det var själva historien som inte tilltalade mig. Men, jag lämnade Victoria Palace Theatre i London tämligen opåverkad.

Berättelsen om Billy Elliot utspelar sig i ett gruvsamhälle, där strejken pågår för full. Tidsmässigt är vi i mitten av 1980-talet och Storbritannien genomgår en tuff ekonomisk kris och Margaret Thatcher är landets premiärminister. Billy lever tillsammans med sin äldre bror, sin far och farmor. Som alla killar på orten går han en gång i veckan på boxningsträning. Kanske inte något han gillar mest i världen, men det är i alla fall något att göra. Lektionen efter består bara av tjejer och de dansar balett. En dag råkar Billy bli kvar och blir indragen i balettlektionen. Detta är något han gillar mer och börjar skolka från boxningen för att få dansa balett istället.

Billy visar på tydlig talang och trivs verkligen med att få dansa. Så klart kommer det ut att han inte längre tränar boxning utan balett istället och det blir konflikt i familjen. Skam och vanära att ha en pojke som dansar balett för gruvarbetare och den fackligt engagerade fadern. Konflikter och hårda ord mellan olika karaktärer. Det finns ändå en tro på Billy från Mrs Wilkinson, dansläraren.

Fadern ändrar sin negativa inställning och får inse att Billy nog är bättre på att dansa än boxa. Billy ges en chans att åka iväg och provdansa för att komma in på skolan vid Kungliga balettakademin. Detta kräver pengar och då är fadern beredd att bli strejkbrytare för att kunna finansiera detta. Ny konflikt i familjen uppstår då mellan fadern och den äldste sonen, som nu är en av de främste företrädarna i strejken. Istället för att behöva arbeta ihop startavgiften så skramlar alla ihop pengar för att Billy ska kunna åka iväg.

Nervositeten och ett obalettigt beteende gör att Billy hänger löst efter uppvisningen. Dock visar han hur mycket han älskar att dansa. Vad dansen betyder för honom och då kan antagningskommittén se hans fulla potential. Strejken avbryts och allt går tillbaka till det normala. Billy kommer slutligen in på balettakademin och lämnar gruvsamhället.

Det sceniska

Det som är en av behållningarna med att gå på musikal i London är att de är duktiga på att få scenen att fungera. Olika miljöer som kommer fram och upplevelsen blir givetvis fin. Fast, det är klart, bra dekor kan inte uppväga uppträdandet. Det ska så klart förstärka och framhäva skådespelarnas insatser.

UB  UB  UB  UB  UB  UB

 

Framträdande och sång

Musiken till Billy Elliot är bland annat skriven av Elton John. Jag tror nog att jag hade förväntat mig något mer hit-liknande sång att ta med mig hem. Bra musik genomgående.

Det är så klart svårt att inte bli imponerad av alla de unga skådespelare och dansare som medverkar. Duktiga dansare och sångare, så rent tekniskt var de väldigt duktiga.

UB  UB  UB  UB  UB  UB

 

Sammanfattande omdöme

Det som gör att jag har svårt för att gilla denna musikal är känslan av ständigt hat och irritation som jag tycker fanns där. Ständigt konflikter. Ingen var glad för något. Ingen verkade älska något. Det var mest hårda ord hela tiden. Vad brinner man för? Vad gillar man? Vem älskar och tror på Billy Elliot, förutom hans döda mamma som dyker upp ibland?

Så, fastän det gjordes bra skådespelarinsatser och Billy Elliot dansade väldigt bra, så räcker inte det för mig.

UB  UB  UB  UB  UB  UB