Sällskapsresan – en musikaltur till minnenas land 

Sällskapsresan – en musikaltur till minnenas land
Det är djärvt att ge sig på en svensk filmklassiker. En film som ”alla” sett och har minnen av. Vi kan nästan alla repliker och handlingen är vi alla väl förtrogna med. Karaktärerna från filmen känner vi också så väl till. Sällskapsresan har setts så många gånger att den gått från tjatig till fullkomlig kultfilm.

Som besökare på den nyskrivna musikalen så har man ju högt satta förväntningar. Det är klart att man är nyfiken på hur denna klassiker kommer göra sig på scen.

 

Högt ställda förväntningar när filmklassikern Sällskapsresan blir musikal

Väldigt mycket följer så klart filmen. Det är trots allt samma manus och berättelse man har att utgå från. I det hänseendet är första akten trogen filmen. Inga större avsteg från filmen. Så klart, eftersom det är en musikal, så sjungs mycket av dialogen. Den klassiska flygrädslescenen får en egen sång och då fick också musikalen sin första take-off.

Andra akten bjuder på mer frihet från filmen. För det mesta bra avsteg men något nummer kände jag var konstigt eller onödigt. Bidrog inte direkt till handlingen när Stig-Helmer och Ole skulle bli tuffa killar.

Föreställningens absoluta höjdare är Berra och Partille, det vill säga Sven Melander och Stefan Ljungqvist. Helt klart tacksamma roller att spela men också tuffa. Risken är stor för överspel men de levererar i toppklass. Kvällens verkliga behållning.

Övriga skådespelare gjorde bra ifrån sig. Majsan och Sivan, det vill säga Frida Bergh och Nina Pressing, gjorde bra framträdande. Lite ojämna ändå, men skötte sina solonummer perfekt. Anders Johansson var en väldigt bra Stig-Helmer Olsson. Förverkligade den bortkomne Stig-Helmer med råge. Detta är en totalt sett en bra och trevligt föreställning.

 

Det sceniska

En av de stora utmaningarna är så klart att på två och en halvtimme kunna åskådliggöra snöslaskiga Stockholm, soldränkta Nueva Estockholmo, inomhusmiljöer såväl som utomhusmiljöer utan allt för långa omställningstider. Dessutom ska vi lyckas med konststycket att vara uppe i luften och flyga.

Jag tycker att de lyckas på ett bra sätt. Det är bra och tydliga scenbyten. Sättet de lyckas hantera flygplansscenen  med Stig-Helmers berömda juicebeställning är helt klart imponerande bra.

Till och med sättet de hanterar Berras och Partilles vandringar runt på ön görs på ett bra sätt. Ibland är det stora scenändringar, ibland är det små saker som görs. Totalt sett bra gjort. Det nästan kändes som överkurs att sluta i Rio de Janeiro, även om filmen slutar så.

UB  UB  UB  UB  UB  UB 
Framträdande och sång

Jag vet inte om det var högtalaranläggningen som skojade till det, på grund av var jag satt. Men alla sånger hördes inte riktigt lika bra. I bästa fall kan man då skylla på tekniken, i värsta på att skådespelarna inte riktigt kunde sångerna. Någon liten miss här och någon liten miss där gjorde faktiskt att jag störde mig.

De tuffaste sångerna hade Majsan och Sivan. När de satte sina sånger var de riktigt bra. När det blev någon liten miss, så blev jag också besviken. Rent generellt var det bra sånginsatser, men inga riktiga höjdare. Första gången som jag hörde alla dessa låtar. Fanns en och annan låt som gjorde att jag hoppades att det skulle finnas en CD att köpa med sig hem.

Återigen så var de som levererade bäst, kanske tack vare sina lite lustiga lulliga roller, Berra och Partille. De hade sin egen show och det lyfte verkligen varje gång de var på scen. Lyckas med konststycket att spela Berra igen, efter 30 år, är imponerande. Det var verkligen kul att se Berra live för han har sin speciella stil.

UB  UB  UB  UB  UB  UB 

 

Avslutande omdöme 

Hur lyckas man då med konststycket? Klarar man av att vandra på den tunna linjen och ändå leverera något som både är bra på scen och vårdar minnet av filmen? Ja, det gör man väl. Det är en trevlig föreställning

Jag tycker ändå att det är lite ojämn nivå på skådespeleriet. När det är premiär har jag inga problem med att det är premiärnerver som stökar till det. Nu har de ändå spelat föreställningen ett par gånger så den borde sitta. Känns inte OK när sångtexter är osäkra.

Det är en trevlig och underhållande musikal. Karaktärerna från filmer har följt med in på scen. Det har ändå gjorts några förändringar i manus och karaktärer, men inget som stör. Kul att inte musikalen är en fullkomlig kopia av filmen.

Skulle jag vilja ha med mig musiken hem? Ja.
Skulle jag rekommendera att man går och ser den? Ja.
Skulle jag gå och se den igen för egen del? Nej, fast det är sällan jag gör det ändå.

Jamen just det.. det var ju det där sms:et också. På morgonen kom ett sms som informerade om att det är ont om parkeringsplatser kring teatern. Kom i tid var uppmaningen. Jag valde att ta bussen dit istället. Enklare och dessutom kunde jag lugnt dricka ett glas vin i pausen. Merförsäljning för teatern, mervärde för mig och ett litet plus för miljön.

UB  UB  UB  UB  UB  UB 

Hela ensemblen möts av varma applåder efter Sällskapsresan

 

2 reaktioner på ”Sällskapsresan – en musikaltur till minnenas land 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s