Dagar med bildning i fokus

De senaste dagarna har präglats av utbildningsfrågor. Kanske inte så konstigt med tanke på att det var huvudfokus för Kommunförbundet Skånes årliga kommunledningsresa som i år gick till Finland, Helsingfors och Ekenäs i Raseborgs kommun.

En tidig onsdagsmorgon lämnades Trelleborg C för en tågresa till Copenhagen Airport. Har varit där ofta, men flygplatsen kändes rörigare än vanligt. Många ville ta sig ut i världen denna dag.

Svenska ambassaden var vårt första besök. Mycket informativt och bra beskrivning av Sveriges och Finlands relationer med varandra. Vi inbillar oss nog lite för ofta att bara för vi alla är från Norden att vi känner och vet hur våra grannar är och tänker. Fick lite tankeställare här.

Torsdagsförmiddagen ägnades mer åt kommunsammanslagningar och kommande reformer. Idag har kommunerna ansvaret för hälso- och sjukvården. Det finns inga landsting. Tanken är att denna nivå ska införas, mest för att effektivisera och begränsa kostnadsutvecklingen. Om reformen genomförs räknar man med besparingar på 3 miljarder euro under perioden 2019-2029. Den som lever får se…. Om nu reformen genomförs.

Eftermiddagen hade fokus på utbildningsfrågor. Vi fick lyssna på en sällsynt dålig presentation från Utbildningsdepartementet, följt av information från den finska motsvarigheten till Skolverket och därefter fackförbundet för svenskspråkiga lärare. Tungt pass kring strukturer och lönebildning i en varm och dåligt ventilerad lokal.

Tidigt på fredagen lämnade vi Helsingfors för att besöka Ekenäs i Raseborgs kommun. En busstur på drygt 1 1/2 timme. Kommunen hade drygt 29 000 invånare och kämpar mot en ständig befolkningsminskning, stigande medelålder och minskande skatteintäkter. Vi besökte en högstadieskola för att få mer ett verkligt perspektiv på den finska skolpolitiken.

Jag hade inte så höga förhoppningar, men blev glatt överraskad. Skolans rektor hälsade oss välkomna och gav en bra bild av skolan. Kommundirektören gav en bra bild av kommunens utmaningar. Var öppen kring problemen men hade bra distans och presenterade det hela på ett bra och roligt sätt. Ekonomichefen och bildningschefen gav sina inspel och tankar på läget. Avslutningsvis fick vi höra fyra elevers bild på skolan i Ekenäs. Det var två elever som fortfarande går på skolan, i åttan, och två som nu går på gymnasiet och ska börja sitt sista år.

Grundskolan verkar stämma rätt bra överens i sin struktur med den svenska. Gymnasiet har mer inslag av högskolestudier, men många valbara kurser. Fyra obligatoriska ämnen och sen ett 70-tal valbara kurser. De två eleverna lyfte fram rätt mycket av de sociala aktiviteterna som fanns förutom själva utbildningen. Mycket skiljde åt, men de åkte i alla fall runt på lastbilsflak när de tagit studenten, för att nämna en likhet.

Kommunledningsresen till Finland gav en hel del klarheter kring hur det är i Finland. Viss inspiration får man så klart alltid. Sen kommer det också fram tydligt vilka skillnaderna är mellan våra länder.

Finland är ett officiellt tvåspråkigt land. Svenska och finska är landets officiella språk även om det handlar om att 300 000 har svenska som huvudmodersmål och 5 200 000 talar finska. En av de saker jag har svårast att fatta och ta till mig är att de svenskfinländare som är har svårt med finskan. Jag trodde att om landet har två officiella språk så ska dessa läras ut parallellt. Så verkar inte vara fallet. När svensktalande finnar och finsktalande finnar möts så pratar de engelska med varandra, för de har två olika modersmål – i samma land.

 

Kommunledningsresan som Kommunförbundet Skåne arrangerar är ett bra sätt att stärka sin kompentens och lära sig nya ting. Dessutom får man möjlighet att träffa sina kollegor från runt om i Skåne och diskutera frågor. Viktigt och givande.

Luncher och middagar intas tillsammans. Ja, frukosten också eftersom vi bor på samma hotell men den är ju mer frivillig. Generellt sett god mat och många trevliga samtalsämnen.

Vi var ett litet gäng som hittade Craft Beer Festival. En ölfestival för mindre lokalare bryggerier som för första gången genomfördes. Man betalade tre eller fyra Euro i inträde och fick ett ölglas ”på köpet”. Val av snofsighet på glaset avgjorde glasets pris. Sen laddade man ett kort med X Euro som man sen kunde köpa öl för inne på område. Modernt och smidigt. Jag gissar på 20-talet utställande bryggerier från Finland, Estland och Polen. Säkerligen något land till fanns där. Helt eller halvt glas beställde man och testade de olika sorterna. En verkligt roligt och trevlig bonus på denna resa till ett Helsingfors som i dagarna tre badade i sol.

Jag ska ärligt erkänna att före resan hade jag varit beredd att byta bort min plats. Efter resan är jag glad över att jag inte gjorde det. Som alltid, så innehåller ett program bra och dåliga punkter. Jag överraskades flera gånger av föredragshållare som gav mer än jag hade trott från början. Detta var en resa som gav förbättrad kunskap om vår granne i öster.