Tal till Sydskånska Nationen och Knävlingagillet  

 

Högt ärade dignitärer av alla dess sorter

Jag tycker det är väldigt spännande att få komma hit som en representant för Piraten. Då tror kanske de flesta av er att jag pratar om snapsen, men det är det inte. Utan Piraten är ju en vänförening.

Vi som har haft det lite svårt att slita oss från den Sydskånska nationen. Vi som hela tiden har ett hjärta som fortfarande klappar för vår nation. Det är till och med i kvällens sånghäfte som det finns en passus som handlar om såna som oss.

 De drogo bort från vin och sång till vardags livets slit och tvång

Det är det som det handlar om.

Ni som har det skönt och bra här i studentlivet. Ni vet att allt är helt fantastiskt. Sen kommer den dag, förr eller senare, förhoppningsvis för de flesta, när man ska försöka skrapa ihop ett antal poäng, paketera dem ihop dem och få ut den där examen. Sen så står man där med den där examen och ska göra något av den. Och då måste man lämna sin arma moder, Sydskånska nationen. Bege sig ut i den farliga världen, och sedan skaffa ett jobb, eventuellt klippa sig också. Det är dem som gör det.

Och sen någon gång ibland, så kommer vi tillbaka. När det kommer en anmodan. Nu är det tid med en fest. Och då känner man

Jaaa, det är klart att man ska komma tillbaka. Och lära dagens unga hur det är att festa.

För allting var ju bättre förr.

Festerna var festligare

Balerna var ballare

Spriten var betydligt starkare. Jag tror ni har mindre snapsar nuförtiden. Det måste vara något fel på dem. Man blir ju inte full.

 

Och så tänker man

Och så njuter man

Och så minns man hur fantastiskt bra det var

Men var det egentligen så bra?

Det kan ju vara det där minnet man har av den tid, när man var student som var underbar. Och det är den tiden som ni ska njuta av fullt ut. För det finns tillfällen när ni kan komma tillbaka. Ni kan bli en sån som jag, en glad pirat, som ser att man blir inbjuden till sådana här tillställningar och får lov att festa.

 

Allt var ju inte bättre förr.

Jag vet ju att här i denna pansargeneralens utsmyckning så har jag från när Knävlingagillet firade 30 år. Det är ju ett tag sen då. Men eftersom ni är sydskåningar är ni snabba på att räkna. Vi pratar om 20 år.

Då satt vi på Grand hotell. Och drömde. Vi drömde om den dag när Sydskånska nationen äntligen skulle kunna fira en bal i Stora Salen i AF-borgen.

Det går inte snabbt alla gånger.

Det viktigaste är att man ska ha en dröm. Hålla fast i den. Kämpa för den.

Låt oss bara hoppas att vi inte behöver vänta i 20 år till innan vi kan återsamlas här i Stora Salen och festa och fira Sydskånska nationen och Knävlingagillet. Utan låt oss göra det till en årlig tradition. För det är ju så mycket roligare att vara här och fira och festa tillsammans.

Låt oss nu, för de som har något kvar i glaset, höja dessa för Sydskånska nationen och för Knävlingagillet

Och så ska vi göra den svåraste aktiviteten ikväll. Nu har ni druckit en del. Det gick ju sådär tidigare.

Vi ska hulla vår fantastiska nation.. Vi ska hurra för vår fantastiska nation. Och vi ska göra det, eftersom vi är i Skåne, och då gör man det bara tre gånger.

Det är svårt. Ibland när man ska vara lite snäll så kan man säga att de som hurrar den där fjärde gången, de kanske började på andra, så de hurrar egentligen tre. Så det är inte så att de inte kan räkna, utan de är bara lite sena i starten.

Vi som är sydskåningar vi är varma i vårt hjärta. Vi hittar vägar fram, att kompensera era fel och brister när ni hurrar fyra gånger.

Ett trefaldigt varmt hjärtligt leve för Sydskånska nationen och Knävlingagillet. Hipp hipp

Hurra

Hurra

Hurra

 

Skål!

 

Detta är en avskrift av det tal som hölls av mig med anledning av Knävlingagillets 50-årsfirande lördagen den 11 mars 2017 i Stora Salen, AF-borgen i Lund