Nya tankar från sidlinjen – en Goalballresa till Lissabon

Min resa till Lissabon som följeslagare börjar närma sig sitt slut. Den började en tidig tisdagsmorgon och i skrivande stund är jag på Sportings Akademi. Stället där alla Sportings fotbollsspelare övernattar två dagar före match. En anläggning mitt ute i ingenstans. Bara för att de ska kunna träna och fokusera på sin uppgift, att vinna.

Onsdagen ägnade jag och Fatmir till att gå runt i Lissabon. Lite sightseeing med andra ord. Den stora katedralen var ett av besöksmålen. Vi passade även på att ta en glass i solen och en tur längs med vattnet.

På kvällen var det åter träningspass, tre timmar även denna dag. Nästan en hel timme av olika övningar för att stärka spelarnas kondition och styrka. Direkt efter detta var det så klart dags att spela Goalball. Olika konstellationer av spelare och olika utmaningar hela tiden. Tränaren gav instruktioner om var de skulle skjuta. Det blev en övningar där en spelare skulle skjuta tio skott i rad. Olika utmaningar för att pressa spelarna till att prestera. Efter 1 1/2 timmes nästan oavbrutet spel avslutades träningspasset med ytterligare ett fys-moment. Mycket nötning, tröttande övningar och moment. En coach som pressade på hela tiden.

 

Torsdagen var en dag med annan karaktär än de två tidigare. En presskonferens skulle hållas. Den hade mest inriktning på den kommande europeiska superligan i Goalball. Givetvis berörde den även helgens turnering. Presidenten för Sporting CP höll presskonferens tillsammans med Portugals minister för ungdomsidrott och hans statssekreterare.

Efter diverse pressbilder och intervjuer åkte vi till Belém för att bland annat besöka Jeronimosklostrets kyrka där Vasco da Gama ligger begravd. Vi passade även på att se det stora Upptäckarmonumentet.

På kvällen fick vi sitta i Sportings loge för att se UEFA-cupmatchen mellan Sporting och Astana. En upplevelse att bevista en match med 30 546 åskådare och en hemmaklack som sjöng hela tiden.

 

Fredagen blev ännu en dag som inledningsvis innebar sightseeing. Vi passade på att åka en av de speciella spårvagnarna som finns för att klara av backarna i Lissabon.

Vi återsamlades på hotellet för färden genom trafikstockningarnas och trafikolyckornas Lissabon. Jag hade gjorts till chaufför i den ena spelarbussen. Lite ovan att köra minibuss med växellåda. Dessutom i en okänd stad.

Men, vi kom fram rätt sent och efter middagen var det dags för ännu en presskonferens med Sportings egen TV-kanal.

En intressant reflektion jag gjort är kring hur känslan av grupptillhörighet ändrats. I tisdags var vi två svenska, två finländare och fyra litauer. En grupp bestående av åtta personer men uppdelad i tre undergrupper. Ibland två grupper, Sverige-Finland och Litauen. Språket var så klart avgörande. Engelska var det som talades i gruppen och beroende på hur kunnig eller bekväm med språket man var kunde man delta.

Den långa bilfärden från staden gav tillfälle till samtal. Alla hade gemensamma upplevelser från dagarna, gemensamma intressen och just nu kommer man inte undan. En eloge till att det pratades och skapades band och samtalsämne ska ges till Fatmir.

 

För första gången sedan vi kom hit var hela laget samlat. Samlat för att följa traditionen om att sova på Sporting Akademin natten före en match. Fokusera för att sen kunna leverera.