Macken – mer nostalgi än musikal

Macken – mer nostalgi än musikal

 

Första gången svenska folket fick bestifta bekantskapen med Roy och Roger var i mitten av 1980-talet. Två bröder, en mack och många udda men kanske ändå vanliga kunder. Tv-serien blev film. Den har spelats på Lorensbergsteatern i Göteborg med 131 föreställningar. Ikväll var det dags för premiär på Cirkus i Stockholm.

Bilarna är på plats på Macken

 

Det är en märklig känsla, att se något för första gången men ändå kunna allt. Dialogen och sångerna är trogna originalet, det vill säga tv-serien. Men ändå spelar de här och nu. Fastän de sagt och gjort samma sak så många gånger så tillåter dem sig att gå utanför det in repeterade. Men det är inget som stör. De glider iväg på ett sådant sätt att det är först när motspelaren tappar fattningen att man förstår att de tillät sig själva att spåna och spåra ur. Berättelsen om två bröder som har en mack tillsammans. Kommunen vill bygga en väg rakt genom macken. Kunder som kommer. Kunder som går. Men macken består.

 

Vi är redo för andra akten av musikalen Macken

 

Det sceniska

Vi är hela tiden på Roy och Rogers mack. När vi kommer in till första akten står två bilar på scen. I akt två är det andra bilar. En massa skrot överallt och alltid något att mecka med.

Två kul lösningar finns. Orkestern sitter på scen hela tiden men syns inte hela tiden. De sitter nämligen upphöjda och ett draperi täcker dem under de tider de inte spelar.

Den andra lösningen som är lite rolig är butiken. Den höjs upp ur scengolvet.

Vad kan sägas? En musikal som utspelar sig helt och hållet på en mack ska ju ha denna scenografi. Tråkigt men logiskt och naturligt.

 

UB UB UB UB UB UB

 

Sånger och framträdande

Det är viktigt att leverera det folk vill ha. En musikal som så många känner till behöver framföras på rätt sätt. Jag tror att alla sitter och sjunger med för sig själva. Då gäller det att leverera.

Vi som publik får det vi kan förvänta oss och lite till.

Det är inte bara vad som sägs som är avgörande. Det är minst lika viktigt hur det sägs. Det är till och med vissa tillfällen inget behövs sägas, utan det är minspelet som är avgörande. Förmågan att stå tyst på scen och låta den pinsamma tystnaden bli rolig.

De vågar ha kontakt med publiken. Det blir på ett charmigt sätt. Det absolut roligast tillfället är när husvagnsfamiljen gör entré och river ner applåder. Man tillåter sig att stanna upp i berättelsen och ta emot applåderna, vilket bara ger mer applåder.

Charmigt är det också att det syns att det är mer än trettio år sedan de spelade rollerna en första gång. Där är mer av varje skådespelare så att säga. Charmigt och mänskligt.

 

UB UB UB UB UB UB

 

Avslutande omdöme

Jag imponeras av ensemblens spelglädje. De leenden på läpparna känns äkta. När de tappar konceptet och skrattar åt varandras enkla upptåg är det äkta.

Galenskaparna & After Shave

Att Galenskaparna & After Shave väljer att inte modernisera Macken till 2010-talet är bra. Macken innebär många minnen från förr. Det finns vissa inslag som är lite av tidsdokument men ändå är relevanta idag. Exempelvis mannen som klagar över bensinpriset, men kan inte tänka sig att inte köra ensam i sin bil de 1,5 km till jobbet.

Även om inte Cirkus var fullsatt denna premiärkväll vågar jag lova att vi som var där lyfte taket med skratt och applåder. Och allt slutade med att vi sjöng allsång med ”Gött å leva”.

 

UB UB UB UB UB UB

Hejdå Macken, vi ses imorrn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s