I en föränderlig värld

 

Jag har haft den stora äran, glädjen och förmånen av att ha varit en del av universitetsstudenters visionära samtal i över 20 år. Först när jag skriver det drabbas jag av en rysning över att inse hur länge jag varit en del av detta. Sen andas jag ut och inser att jag har haft olika faser i mitt engagemang.

För egen del började jag mina studier vid Lunds universitet 1994. Rätt snart efter att jag började ligga i Lund, fastän jag bodde i Trelleborg, så började jag engagera mig i studentpolitiska frågor. Jag kan bara säga att alla mina engagemang i olika organisationer och på olika nivåer täcks in på sex A4-sidor, så jag kommer inte berätta om allt är. Låt mig bara säga att jag var väldigt engagera under tiden jag till synes studerade.

Överraskande nog för alla, kanske även för mig, så lämnade jag det aktiva studerandet 2001 med en filosofie kandidatexamen i handelsrätt. Jag var på väg mot en magisterexamen, men i ärlighetens namn så den akademiska världen var inte riktigt min. Jag är mer en person som samlar in information och kunskaper från olika håll och kanter och sedan återberättar den. Den akademiska världen bryr sig inte om vad du säger, utan vem som du citerar. Jag är inte en person som citerar andra. Jag skapar egna citat 😉

Nu var jag på väg in i min andra fas i mitt studentengagemang. Jag hade fortfarande en fot kvar i studentvärlden, många av mina vänner var fortfarande studenter, och jag hade några uppdrag kvar. Men i takt med att åren gick och examen togs ut så blev det färre av de som jag kände som fanns kvar i studentvärlden.

Ett engagemang som jag tillåts hålla kvar vid är uppdraget som talman i Akademiska Föreningens Överstyrelse. Ett uppdrag jag varje år får kandidera till. Varje gång känns det lika spännande och oroande för om jag får möjligheten att sitta kvar. Jag menar – jag blev vald första gången in i Överstyrelsen som ledamot 1996. Första gången som talman 2005. I en students liv är detta eoner. För mig är det också lång tid. Ödmjukt, men ändå med en viss droppe av studentikos charm – hoppas jag – accepterar jag varje år att jag blir omvald ännu ett år till detta underbart roliga uppdrag.

För mig är det roligt att som mötesordförande, moderator, konferencier eller talman få leta ett möte från punkt A till punkt B eller kanske Ö. Ge alla deltagare en möjlighet att vara delaktiga, att skapa en känsla av att alla kan och får tala men ändå att det finns regler. Det viktigaste för mig är att man känner att det är roligt att mötas och samtala om olika frågor. Stadgar och mötesregler ska inte vara hindrande utan ett verktyg för att alla ska ha en möjlighet att uttrycka sig och bli lyssnad till.

 

Tisdagen den 8 maj var väldigt rolig för mig. Jag hade fått frågan att vara mötesordförande för Radio AF:s terminsmöte, ett av Akademiska Föreningens utskott. Roligt ut olika perspektiv. Det ena är att jag själv varit en ”radiot”, det vill säga sänt på Radio AF, det andra för att jag själv sänder radio nu. Dessutom lämnade jag min radiostudio för att köra till möte kring deras radios framtid. Slutligen handlar det om att det så klart är roligt att ens kunskaper och kompetenser kring att leta ett möte tas till vara på. I ett forum som jag tidigare fått lov att vara mötesordförande i. För egen del så vill jag ge Radio AF en stjärna i kanten för att de använder Överstyrelsens talman som mötesordförande vid sina utskottsmöten. Vore kul om fler vågade använda sig av extern kompetens på det sättet.

Som mötesordförande kan man inte, och ska man inte, engagera sig i sakfrågorna anser jag. Uppdraget är att leda mötet framåt och att se till att alla får möjlighet att yttra sig.

 

Jag är djupt imponerad över det engagemang som fortfarande finns i studentlivet. Den elake sarkastiske granskaren från världen utifrån kan tycka att den ene ansvarsposten eller den andre betyder väl ingenting. Får man inte uppdraget kan man fokusera på studierna istället. MEN så är det inte. Det engagemang. De känslorna. Så många tankar och känslor som var i rummet, när det var dags att välja de olika posterna bara fyller mig med glädje.

Jag har jobbat rätt länge i demokratibranschen. Jag har hört många som förklarat att ungdomar inte engagerar sig. Har fått höra att om si och så många år kommer alla demokratiskt valda församlingar och poster vara borta. Elände. Elände. Elände. ELÄNDE!

Jag har aldrig ALDIRG köpt det snacket. Demokratin utvecklas ständigt. Det finns alltid de som vill utveckla vårt samhälle. Vår demokrati. När jag sitter i Sångarsalen på Akademiska Föreningen i Lund och lyssnar hör jag utveckling. Här har vi unga akademiker som pratar om de frågor som om tio och tjugo år kommer vara aktuella i samhällsdebatten. I mitt inre brinner en eld. En eld som känner att vi ständigt utvecklas. De sätter fingret på rätt frågor, på de ömma punkterna. De visar på att även i de gamla rummen  förs nutida och framtida diskussioner för förändring.

Fyra timmar. Fyra timmar av möte. Jag vet inte om tanken var att jag som gammal gubbe skulle ha jagat på ungdomen för att avklara mötet på en kvart. Jag hoppas att anledningen till att jag bjöds in som mötesordförande var att man ville ha någon som kunde navigera fram ett möte genom de olika mötesskären. En som med fast hand ser till att mötesnovisen får lika stor chans att prata som mötesproffset. En som gör att förstagångsdeltagaren tycker det är lika roligt som veteranen att vara på möte.

Jag gick från mötet med ett leende på läpparna. Det var så underbart att höra hur alla kandidater, valda och motkandidater, pratade om inkludering och delaktighet. Allas lika värde. Radio AF och Akademiska Föreningens värdegrund. Oavsett om man blev vald eller inte så ville man arbeta för detta. Det var underbart att höra.

Det kan låta konstigt att man njuter av att sitta i ett möte. Speciellt om detta möte pågår under fyra timmar. MEN hade du varit där, så hade du också njutit. Diskussionerna, samtalen, frågorna och tankarna var verkligen helt underbara. Det var inga FAKE NEWS. Det var samtid. Framtid. Det var nutidsfrågor i en föränderlig värld. Det var solidaritetsfrågor av sällan skådat slag. Det var helt underbart att höra.

Det var NUTID och DEMOKRATI.

Här och nu och för framtiden!

 

Så kom inte och prata med mig om att ”dagens ungdom” inte bryr sig om demokrati. Jag hade fyra timmar av demokratiskt njutning. Deras demokrati är kanske inte som din demokrati – GUBBE –  men den är sjukt involverande inkluderande och utvecklande.

Jag önskar verkligen att den diskussion som var på terminsmötet på Radio AF fördes på arbetsplatser runt om i vårt land. Hade bara en tiondel av den diskussionen förts i ”världen utanför” så hade vi varit hundra gånger bättre.

Så mycket bättre.

Så mycket klokare.

Så underbart att få ha fått vara en del av det. ❤