Fantastisk Phantom of the Opera

 

För andra gången sätts The Phantom of the Opera på Det Ny Teater i Köpenhamn. Premiären var den 21 september. Denna moderna musikalklassiker lockar ständigt ny publik.

 

Berättelsen om fantomen som bor under Operan i Paris fascinerar oss. Fantomen och Christine delar kärleken till musiken. Fantomen och Raoul är båda förälskade i Christine. Christine älskar Raoul men både älskar och räds fantomen. Kärlek och dramatik och mycket bra musik.

 

Det sceniska

Detta är en musikal som är mycket extra av allt. Ljus- och ljudeffekter. Dekor och kostymer som tar publiken till de olika delarna av musikalen.

Fantomens underjordiska boning och färden dit är verkligen ett mästerstycke.

Lite ironiskt är det att denna premiärkväll spökar tekniken just när fantomen ska göra sin entré. Det blev en längre oplanerad paus som lite satte oss ur stämning. Men det är sånt som kan hända.

I denna produktion är pauserna lite längre mellan scenerna. Normalt sett brukar det vara ett högt tempo mellan scenerna. För det mesta var det bra men vissa byten kändes onödigt och oförklarligt långa.

UB UB UB UB UB UB

 

Framträdande och sång

Om det var premiärnerverna som spökade i tekniken så fanns det inte något tecken på sådan oro på scen. En väldigt duktig ensemble som levererade sång av hög kvalitet.

Denna uppsättning har tagit sig små friheter som bara är till det bättre. Varje roll har fått mer karaktär. Positivt att alla karaktärer har fått växa lite.

Fantomen ges en roll som både är mjuk och kärleksfull och hård och hemsk. Christines kval och känslor känns tydligare och Raoul känns mer bekymmersfri och lite stöddig.

Positivt är också att de sjunger tydligt.

UB UB UB UB UB UB

 

Avslutande omdöme

The Phantom of the Opera är en musikal jag har höga krav och förväntningar på. Krav och förväntningar på allt.

Denna uppsättning lever verkligen upp till mina förväntningar. Lite ovant är det så klart att höra de sånger man är van vid att höra på engelska på danska. Men eftersom de sjunger så tydligt är det i sig inga problem.

Valet att låta karaktärerna få utvecklas är bra. Framför allt är det bra att fantomens känsloregister breddats.

Detta är nog den bästa The Phantom of the Opera som jag sett.

 

UB  UB  UB  UB  UB  UB