Nürnberg – en stad med historia

Jag fick möjlighet att besöka Nürnberg, den näststörsta staden i tyska delstaten Bayern i oktober 2014. Anledningen till besöket var att ECCAR – European Coalition of Cities Against Racism, skulle hålla möte och Trelleborgs kommun skulle upptas som medlemmar. När jag ändå var där, passade jag på att besöka staden rent generellt och ett par speciella byggnader och platser. Nürnberg har 1,3 miljoner invånare och en stad med en tusenårig historia.

Nürnberg är en stad med en minst sagt skrivits in i historieböckerna, på de mer mörka sidorna. Det var i Nürnberg som nazistpartiet hade sina partidagar och det var här de anti-judiska Nürnberglagarna formades. Det var också här spiken sattes i kistan för nazismen i samband med att de ansvariga ställes till svars för sina brott mot mänskligheten genom Nürnbergprocessen.

Hotellet låg precis utanför de historiska delarna av staden. Mötena jag var på var på rådhuset, ett stort vackert anrikt rådhus. Vägen mellan hotellet och rådhuset gick genom en stad med hus från olika tidsåldrar. Moderna hus vid sidan av historiska. Spännande att se hur en stad vuxit fram genom olika tidsåldrar. Staden bombades under Andra världskriget så det är klart att en del av denna stadsförnyelse var ofrivillig. Krigets bombningar till trots fanns det en hel del gamla hus att titta på.

Rådhuset visade också på stadens utveckling. Rådhuset byggdes i sin första fas på 1330-talet, en tillbyggnad skedde på 1620-talet och då stora delar av rådhuset förstördes av bomber under Andra världskriget så återuppbyggdes och tillbyggdes det under 1950- och 1960-talen.

Ringmuren var ett tydligt exempel på delar av det gamla historiska Nürnberg. Strax innanför fanns gamla och nya hus på något sätt i en salig blandning. Några gamla små gathus där butiker fanns. Några steg längre fram möts man av en ny modern konsthall. Det är den här typen av blandning i staden som jag gillar. När stora hus möter små, där nyt och gammal ligger sida vid sida.

Mitt när jag vandrande omkring i stan kom jag fram till ett torg där det pågick en fiskfestival. Lite lustigt att vandra in i, med tanke på att Nürnberg ligger en bra bit från havet. Men havets läckerheter fanns att mer eller mindre frossa i. Ett välkommet gott inslag.

När väl man vandrar runt i staden får man så klart även besöka slottet som ligger på sin kulle. Slottet från 1100-talet som var släkten Hohenzollers. Väl uppe på muren så får man en bra utblick över staden.

Det är inte menat att vara vanvördigt på något sätt. En tanke bara slog mig när jag vandrade omkring i Nürnberg. Kände igen de gamla husen på något sätt. Sen slog det mig, de påminde rätt mycket om alla de miljöer som jag i barndomen sett i katalogerna från Playmobil. Vem vet? Kanske har lite inspiration hämtas från denna stad i Bayern?

 

Domstolen

En gång i tiden, när jag gick i skolan, så skrev jag ett specialarbete om Nürnbergsprocessen. Så klart var jag nyfiken på att få se domstolsbyggnaden där denna stora process ägde rum. Detta var den inledande rättegången där de 24 främsta politiska och militära ledarna i Nazityskland ställdes inför rätta.

Domstolsbyggnaden låg en liten bit utanför centrum och vägen jag vandrade dit var kantad av många spännande byggnader. Spännande var det när helt plötsligt domstolen bara låg där. Helt plötsligt bara jag såg den berömda byggnaden. Fördelen var att jag var där en lördag, vilket innebar att inga rättegångar pågick så det var möjligt att gå in i själva rättegångssalen.

Förutom att man kan besöka själva rättegångssalen när inte rättegångar pågår finns det en permanent utställning att besöka. Skärmutställning och många små monitorer att titta på. En mycket modern utställning i sitt snitt och väldigt mycket information finns att tillgå. Väldigt mycket information som gör att man behöver tid för reflektioner.

 

Jag tycker det är bra att domstolsbyggnaden inte bara är ett museum utan en byggnad som används idag för rättegångar. Funderade när jag var där hur känslan är att sitta på de åtalades bänk i samma sal och i princip på samma plats som nazisterna en gång satt. Kanske inget man som åtalad eller dagligen arbetade i denna sal tänker på.
Platsen för Partidagarna

Vissa områden eller byggnader kan man förstå hur stora de är genom att titta på kartan. Vissa områden eller byggnader måste upplevas på plats för att man ska förså och se dem i sitt sammanhang. Under 1930-talet genomfördes årligen nazisterna sina partidagar i Nürnberg. Stora folkliga tillställningar som lockade upp emot en miljon besökare.

I det som skulle bli en stor kongressal för 60 000 åskådare finns idag en mycket intressant utställning om nazismens uppgång och fall. Sakligt och tydligt, varken fördömande eller urskuldande, återges denna historien. Jag tyckte att de lyckats på ett bra och intressant sätt ge mig som besökare en förståelse för hur läget var i Tyskland på 1920- och 1930-talet och hur nazismens enkla lösningar kom på stora svåra samhällsproblem. I detta kom också personkulten kring Adolf Hilter in som en duktig karismatisk talare i ett Tyskland som saknade ledargestalter. Intressant var också att se hur välplanerade partidagarna, som stärkande av ”vi:et” och vem som inte är ”vi”. Mycket intressant. Önskar jag hade haft mer tid att gå här för det var verkligen intressant.

Rundvandringen i den halvfärdiga kongresshallen slutar så man kan se ut i själva den stora anläggningen. Svårt att inte bli imponerad över en byggnad som skulle byggas för 60 000 besökare och alla skulle kunna se Führern där han står i centrum.

Imponerande var det också att se hela området som planerades för partidagarna, med landningsfält för zeppelinare och olika mötesplatser. Obegripligt och imponerande. Allt på något sätt i syfte att stärka partiet och vi:et. Ett område som manar till eftertanke och reflektioner.
De mänskliga rättigheternas pelare

En stad med så mörk historia måste finna sätt att hantera sin historia på. Ett alternativ hade nog varit att försöka att nästan förneka sin historia och radera spåren så gott det går. Det andra sättet, som man valde är att låta historien vara just historia men ändå på ett bra sakligt sätt informera om historien. Varken att förhärliga den eller bagatellisera den, utan sakligt informera. Låta det vara en så naturlig del som möjligt i stadsbilden och i historien.

Något som Nürnberg också har gjort är att ta tag i frågor som gäller mänskliga rättigheter. Ett monument som manifesterar detta är en rad med pelare. Varje pelare står för sin artikel i FN: deklaration om mänskliga rättigheter. Förvisso kan man vandra förbi dessa pelare men det är värt att stanna upp, läsa på pelarna och reflektera över deras innebörd.

En resa till Nürnberg blir en resa till en stad med mycket mörk nutidshistoria men också en stad som ger tankar för framtiden. En vackert stad att vandra runt i som manar till tankar, eftertanke och reflektioner. Upplevelser på många plan.