Minnas historien och lära för framtiden 

Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. FN deklarerade 2005 denna dag som internationell minnesdag. Den 27 januari har sedan 1999 varit nationell minnesdag i Sverige. Detta är en dag att minnas det fasansfulla som hände under Andra Världskriget. En dag att vörda och tänka på de mänskliga rättigheterna och människors lika värde.

Jag reste till Krakow i augusti förra året. Vid denna resa var det givet att besöka koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Ett knappt år tidigare hade jag varit i Nürnberg, staden där nazisterna haft sina partidagar och grunden till hemskheterna lades här. Det också i Nürnberg som slutet för nazisterna kom, då de ansvariga ställdes till svars för sina brott mot mänskligheten.

Att jag på mindre än ett år besökte både Nürnberg och Krakow var mer en slump än planerat. Däremot var det väldigt bra att få besöka båda platserna. Det gav ett sammanhang och fick mig att tänka.

 

Besöket i Auschwitz-Birkenau ger på något sätt väldigt tydligt bevis på det kallsinniga sätt som nazisterna behandlade de som var ”avvikande och oönskade”. Den slutliga lösningen blir väldigt synlig, även om detta bara är ett av många koncentrationsläger som fanns. Dessutom var delar av lägret ruiner, men det var ändå fullt möjligt att förstå storleken när lägret var igång och tiotusentals åter tiotusentals människor var här.

Går det att förstå det fasansfulla som hände under Andra Världskriget i koncentrationslägren och i samhället i stort? Troligen inte, när vi ser det med dagens ögon. När vi står och ser på historien bakifrån. Vi vet var det hela slutade. Besöket i Nürnberg gav däremot en annan bild. En insikt hur det fasansfulla byggdes upp av propaganda och medvetna beslut. Det var inte ett stort enskilt beslut som förändrade, utan det var små steg på vägen.

Besöket i kongresshallen där partidagarna skulle hållas var otroligt intressant och viktigt. Utställningen där gav en bild hur Tyskland och Europa var på 1920- och 1930-talen. I vilken värld som nazismen växte fram och växte sig starka.

 

 

Cirkeln kunde också slutas i Nürnberg. Möjligheten att få besöka rättegångssalen och få läsa om hela Nürnbergprocessen gjorde också att pusselbitar föll på plats. De anklagade ansåg ju inte att de gjort något fel. De hade inte varit ansvariga för allt de gjort, i alla fall om de själva fick säga det.

 

En dag som denna handlar så klart om att minnas det hemska som hänt. Alla de som på olika sätt föll offer eller plågades under Andra Världskriget. En dag som denna tänder vi ljus för att minnas och hedra alla dessa offer.

MEN, vi måste också låta de tända ljusen lysa upp idag. Tyvärr så måste vi varje dag kämpa och försvara de mänskliga rättigheterna. Kämpa för våra grundläggande demokratiska rättigheter. Vi kan tycka att de är självklarheter. Tyvärr ser vi gång på gång runt om i vår värld att så inte är fallet. Vi får aldrig ge upp. Vi får aldrig glömma. Vi får aldrig låta det ske igen. Det är vår skyldighet!