Kultur får landsbygden att leva

Kultur får landsbygden att leva

 

Idag hade jag den stora glädjen att få vara med på invigningen av Lilla Beddinge Teater. Det är samma lada som förra året bjöd in till De 39 stegen men nu är det lite mer på allvar. Som vi brukade säga i studentsvängen i Lund ”En gång är ingen gång, två gånger är en tradition”. Och jag är glad över denna tradition. Så klart ska man inte dra på för höga växlar, men det är något som kittlar mitt sinne när det växer fram en teater mitt ute i ingenstans. Gillar verkligen den här typen av engagemang. En eldsjäl som brinner och får med sig en hel bygd och ett gäng kring det. Kan inget annat göra än att gilla detta.

Kvällen var en specialare för inbjudna gäster. Namnskylten skulle avtäckas och band skulle klippas. Några droppar bubbel dracks och snittar åts. Hyllningstal och trevliga samtal oss gäster emellan.

Programmet för kvällen var en tvåaktare i tre delar. Första delen innehöll smakprov från årets uppsättning Tills döden skiljer oss åt. Premiären är på torsdag och jag ser fram emot att få se de framförda sångnumren i sin kontext. Så här långt verkar i alla fall denna musikal spela an på många av de stereotypa könsroller och traditionella konflikter som finns i ett parförhållande. Blir det kul och underhållande eller lite för stereotypiskt? Vi får väl se på torsdag när det är premiär.

Vi bjöds också på premiären av Tangibel. Detta är en dansföreställning med den argentinska tangon som bas. Jag får erkänna att jag inledningsvis var skeptisk, men övertygades mer och mer under de kanske 10-15 minuterna som det dansades. Riktigt duktigt och sevärt.

Efter pausen så kom Sånger från andra sidan havet. Det som är extra roligt med denna föreställning är att det är Gotlands länsteater som gästspelar. Varandes en musikalnörd så väcker denna musikal lite extra uppmärksamhet.

En musikal som handlar om fyra personers personliga förvandling. Fyra personer som sjunger om sina livsöden. Inte direkt några upplyftande sånger, men de sjunger väldigt bra. Presteras det några örhängen? Nej, det gör det inte. Det är tuffa sånger som bär berättelsen framåt, men på ett bra sätt.

Originalet är från 1995 men stundtals skulle det lika bra ha kunnat vara från slutet av 1960-talet eller 1970-talets början. Solonummer och stämsånger blandas. Ingen nämnvärd dekor eller rekvisita fanns på plats, utan det var musiken och sångerna som bar helheten. Lite lurigt var det för att sångerna var bra och hade nog gjort sig bra på skiva, men ändå är det inget man tar med sig hem.

Sånger från andra sidan havet får av mig i någon form av sammanfattande omdöme
UB  UB  UB  UB  UB  UB   

Det var en fantastiskt trevlig kväll. Kul att få vara med när Lilla Beddinge Teater öppnades och intressant att höra kring planerna för framtiden. Jag kan inget annat göra än önska dem ett varmt LYCKA TILL! Vi behöver fler galna positiva vågliga goa kreativa personer som ser till att det händer saker både här och där.

 

 

Vissa ser en lada – andra ser en teater!

 

En reaktion på ”Kultur får landsbygden att leva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s