Skotten i Sarajevo
Jag besökte Sarajevo i juli 2016. Ett för mig vanligt besök i en av Europas 50 huvudstäder. I alla fall från början.
Tror inte det finns en stad som varit så mycket i 1900-talets historiefokus som Sarajevo. Tänkte inte så mycket på det inledningsvis. Det var tankar och insikter som kom när jag vandrade omkring i staden.
1914. Skottet i Sarajevo. Arvprinsen, och hans gemål, i det Österrikiska-Ungerska kejsardömet sköts till döds vid ett attentat i Sarajevo. Dessa skott anses vara starten på Första Världskriget. Attentatsmannen Gavrilo Princip var medlem i en nationalistisk organisation som kämpade för Bosnien och Hercegovinas självständighet.
-
- Museum tillägnat skotten i Sarajevo som startade Första Världskriget
-
- Minnesplaketten över Gavrilo Princip
-
- Minnesplakett över ett monument som inte finns mer. Ett monument över den mördade ärkehertigen och hans gemål.
-
- Principsbron – för att hylla Gavrilo Princip. Idag heter den åter Latin Bridge.
Någon egentlig självständighet blev det inte tal om, även om Österrike-Ungern upplöstes. Jugoslavien blev landet som skapades efter världskriget. Ett land som skulle falla samman drygt åttio år senare. Det leder oss till 1990-talets början.
Mellan 1992 och 1996 var Sarajevo en belägrad stad.
Jag kan erkänna att fastän kriget på Balkan var så nära, så var det ändå så långt bort. Långt borta i ens medvetande. Det kändes dessutom som att världssamfundets kollektiva medvetande också kände att detta var något som hände långt borta. Det blundades nog lite för länge för allt det som hände. Resan till Sarajevo placerade denna del av nutidshistorien rakt i både hjärta och medvetande hos mig.
Alla dessa kulhål. Alla dessa fasader fortfarande märkta av kulhål. Granatsplitter. Märken i asfalten. Minnesplaketter.
-
- En fasad med märkbara minnen
-
- Lagat, men inte bortglömt
-
- Minne av en granat som exploderat utanför Parlamentet
-
- Till minne av alla del barn som dog under belägringen av Sarajevo
-
- Tydligt budskap kring vad som hände
-
- Lagat men inte glömt
-
- Museiföremål idag
-
- Fasaden bär tydliga spår
En del hus har renoverats. En del hus är helt nya. Många bär fortfarande minnen från de hemska åren.
Jag besökte två utställningar kopplade till massakern i Srebrenica. Fastän det var 35 grader varmt ute gick rysningar genom kroppen.
De som avrättade ville att de som skulle avrättas hade ögonbindel. Inte för offrens skull. För sin egen skull.
Sarajevo är en stad som hamnat i händelsernas centrum flera gånger i vår nutid. När jag besökte staden fylldes jag gång på gång av tankarna och funderingarna – Har vi lärt oss något av detta? Kommer det hända igen? När kommer det hända igen?
MÅ DET ALDRIG HÄNDA IGEN!
Inga fler skott i Sarajevo!
ulfbingsgard 
En reaktion på ”Skotten i Sarajevo ”