Sarajevo – en stad där kulturer möts

 

Sarajevo, huvudstaden i Bosnien och Hercegovina, blev nummer 35 av besöka Europeiska huvudstäder för min del. Jag var i stan under några väldigt varma dagar i juli 2016. Strålande sol och dagstemperaturer på mellan 30 till 35 grader. Självklart är jag ute och vandrar i detta väder för att uppleva denna spännande stad.

Den kulturella blandning som finns i staden är också spännande. Moskéer, kyrkor och synagogor står nästan sida vid sida. Muslimer och kristna vandrar på gatorna bredvid varandra. En del av staden har en tydlig österländsk prägel och andra delar ser ut som vilken västerländsk stad som helst. Det är verkligen en underbar röra att vandra i.

Staden är spännande på många olika sätt. Det är stad som varit i centrum under nutidshistorien, med de olika skotten i Sarajevo. Både när det gäller skotten som startade Första världskriget och alla de skott som sköts under belägringen av staden under 1990-talets början. 1984 stod staden värld för Vinterolympiaden, vilket även det finns minnen från.

En byggnad som sticker ut i Sarajevo är det gamla Rådhuset som också varit universitets- och nationalbibliotek. Denna byggnad är en riktig symbolbyggnad för staden och fick också utstå en hel del under kriget. Bland annat utsattes nationalbiblioteket för bränder, så många kulturskatter från Bosniens historia har försvunnit. Efter kriget var byggnaden väldigt hårt åtgången. Idag kan man åter njuta av dess forna prakt. En spännande byggnad på utsidan och fantastiskt vacker på insidan.

Det som för mig blir den tydligaste bilden av staden är blandningen. Blandade stilar och kulturer. Ett ofrånkomligt faktum är att staden var belägrad under perioden 1992-1996. Många fasader bär fortfarande tydliga tecken på beskjutningarna. Det är tydligt att staden inte vill glömma det som hände för 20 år sedan. Men, en annan del av staden är också de nya husen som sticker upp. De som för tankarna till en stad som förvisso inte glömt sin historia, men vill vara med och påverka sin framtid. Vissa gamla hus är renoverade så att krigets märken inte syns. Det blir stundtals väldigt tydliga kontraster mellan moderna hus och gamla skadade hus, som står sida vid sida. Sarajevo är en stad som har en själ. Inte bara samma typ av hus som kan ses i vilken annan storstad. Varje byggnad verkar ha sin egen historia att berätta.

Moskéer, kyrkor, kloster och synagogor. Kanske i sig inte så ovanligt för en storstad, men ändå så tycker jag att blandningen är extra påtaglig här. Staden är i sig inte så stor och centrum är väldigt koncentrerat. Det gör att de stora kyrkorna och moskéerna hamnar väldigt nära. En angenäm blandning tycker jag. Förvisso kunde man göra besök i dem, men jag kände inte för det denna gång. För mig var det tillräckligt att se byggnadernas utsidor och hur de var en del av stadsbilden.

Sarajevo är en stad med en flod som slingrar sig igenom staden. Miljacka är flodens namn och många är broarna som leder över den. Många broar i olika stilar.

Sarajevo har ett eget bryggeri och därmed en egen öl. För mig är det en självklarhet att inte bara äta den lokala maten, utan även när så är möjligt dricka så lokalt som möjligt. En kväll blev på en muslimsk restaurang, så då blev det juice istället. Annars så var det ölen från bryggeriet i stan som gällde. Det gjorde att när jag såg att bryggeriet låg i närheten, så var det ett självklart besöksmål. Förvisso fanns det ett museum att besöka, men många kvadratmeter fanns inte att vandra runt på. En enklare skärmutställning med kompletterande information som bara kunde läsas via android-smarttelefoner. I biljetten ingick en öl på bryggeriets pub, vilket nog var den stora behållningen. Något besök i produktionen var inte aktuellt för enskilda, utan endast förbokade grupper.

Nåja, när solen är varm är en kall öl ett välkommet inslag. Fanns dessutom en fabriksbutik där jag köpte med mig en flaska öl hem för min sista mark.

Av turistkartorna framgick det att det fanns en del av stadsmuren kvar och två porthus. Se på kartan var dessa låg exakt är lite mesig så jag gick på känn. Fick möjlighet att se en hel del av de mer vanliga bostadskvarteren på min vandring, som nog skulle kunna ses som en liten omväg. Fast, jag fick se mer än om jag gått raka vägen.

Mellan de båda porthusen fanns ett stort muslimskt gravfält. Ena porthuset hade gjorts om till museum över Bosniens första president, Alija Izetbegovic. Muren i sig var inte så imponerande hög. Roligt dock att ha sett den och på vägen tillbaka besökte jag Gula borgen, som idag har en servering med en fantastiskt utsikt över hela Sarajevo. Platsen hade tidigare tjänat som en del i stadens försvar. Nu är det bara en trevligt ställe att besöka och njuta av utsikten.

En del i att resa bort är så klart att se nya ställen. En annan del är att prova på nya smaker och maträtter. Så jag faller alltid i de troliga turistfällorna som utlovar typisk, i detta fall, bosnisk mat. Hotellets frukost gav en bra start på dagen. Kunde äta bullar med pålägg, men även lite mer lokala versioner av fyllda bakverk, troligen i smördeg. Gott och trevligt. Kaffet var däremot allt annat än trevligt. Tror de använt sig av klorerat vatten av någon anledning. Fick ordning på det med både socker och mjölk. När det gäller kaffe är jag inte så petig, men detta var verkligen ingen höjdare.

Maten i Sarajevo var god och vällagad. Generellt sett var det bra service på restaurangerna. Menyer fanns på engelska. Serveringspersonalens bjöd inte in till några längre diskussioner om livet, men den mat jag beställde fick jag. God mat och dryck till rimliga priser. En öl och en huvudrätt kostade ungefär 100 kronor.

 

Sarajevo var en mycket spännande stad att besöka. Som besökare slogs jag av alla kulhål i fasaderna. Funderade mycket på stadens nutidshistoria. Det är en stad som ger många intryck. De historiska spåren. Kulturer som möts i vardagen. Byggnader som vittnar om stadens olika skeden. En stad som jag verkligen hoppas inte kommer vara så i fokus för historieböckerna de kommande hundra åren, utan nu får staden tid att växa till sig. Staden bjuder in till möten. Låt nu staden får möta den ljusa framtiden.

Besöker man Sarajevo kan man inte bli oberörd. Jag åkte hem, glad över att jag hade blivit berör på detta sätt. En stad jag gärna kommer rekommendera andra att besöka.