Året med Ulf – återblickar på år 2016

 

Med inte många timmar kvar av 2016 är det dags att fundera hur detta år har varit. En sak är i alla fall säkert. När jag för ett år sedan satt och skrev min krönika för 2015 och funderade kring framtiden så var det nog inte mycket av det som hände i år, som jag hade kunnat förutse. Tur är kanske det.

 

Hur har då 2016 varit? Väldigt varierande med två väldigt avgörande beslut. Det ena beslutet innebar att jag efter mer än 35 år kunde slippa bära glasögon. En underbar befrielse, att slippa vara orolig för att tappa glasögonen och bli hjälplös. Slippa att de blir prickiga av regn, slippa att de immar igen. Får lov att köpa solglasögon. Ha olika snygga solglasögon dessutom. Ett beslut jag verkligen inte ångrar. Det andra beslutet var det stora beslutet att lämna politiken och bli tjänsteman, näringslivschef, i Trelleborg. Inte hellre ett beslut jag ångrar.

En av insikterna som vuxit fram under året är att jag nog behöver tänka lite mer på mig själv än bara vara ett med mitt jobb/uppdrag. Förvisso är det bra att hålla hög arbetsmoral, främja arbetslinjen i  alla dess former, men ha balans i livet är också en del av arbetslinjen. Försökte i alla fall att trappa ner från att vara all-tidspolitiker till heltidspolitiker. Inte sätta allt annat än det privata i det främsta rummet. Våga njuta av livet lite mer och inte tänka på kommunen, regionen och politiken hela tiden. Inte det lättaste för någon som har arbetsnarkomantendensen… Men insikt är det första steget på vägen mot ett friskare liv. Svårt dock att begränsa sig när man haft roliga uppdrag både lokalt, regionalt och nationellt på SKL. Som politiker får man jobba hur mycket som helst, men ändå blir man aldrig färdig. I min nya roll, som tjänsteman, måste jag försöka förhålla mig till rimliga arbetstider. Faktiskt njuta av semester, helger och lediga kvällar. Så därför har min veckoagenda blivit lite luftiga nu är tidigare.

Den 1 oktober tillträdde jag tjänsten som näringslivschef. Det betyder också att fram till den 30 september var det politik som gällde fullt ut. Jag var ordförande för Moderaterna i Trelleborg, oppositionsråd för De borgerliga, ledamot i styrelsen för Trelleborgs Hamn AB, andre vice ordförande i Demokratiberedningen, ledamot av både kommun- och regionfullmäktige och ledamot i SKL:s beredning för demokratifrågor, för att nämna några uppdrag jag lämnade. Det var därför en mycket speciellt känsla, en kväll i september, när jag sätter mig med radergummit och tar bort alla bokade politiska möten. Inte mycket blev kvar av mitt ”gamla liv”.

 

Synskadades förening SRF i Trelleborg med omnejd

Tursamt nog så fylldes kalendern med nya utmaningar rätt så snabbt. Tidigare under året, i juni, hade jag fått uppdraget som kassör i Synskadades förening SRF i Trelleborg med omnejd. Kul att få borsta av sina gamla bokföringskunskaper samtidigt som jag kunde engagera mig i tillgänglighetsfrågor ur ett annat perspektiv. Fick bland annat följa med som följeslagare när föreningen skulle gå på musikalen Kinky Boots på Malmö Opera. När jag går själv på Malmö Opera så tänker jag inte så mycket på alla trappsteg, halvsteg, avsatser och belysningen. Blev en del sådant jag tänkte på under denna eftermiddag. Även en gåsamiddag avnjöts i deras sällskap i november på Anderslövs Gästis. Mysbeslysning är kanske inte alltid det bästa att ha i sällskap som är i behov av tydliga kontraster. Maten var däremot väldigt god och sällskapet trevligt.

Rotary

Ett annat uppdrag jag har kunnat engagera mig mycket mer i är uppdraget som programmakare för min Rotary-klubb. När inte längre ens kalender är uppbokad av politiska möten gick min närvaro upp från nästan obefintlig till nästan hundraprocentig. Dessutom tycker jag att det är roligt att vara en del av detta stora internationella nätverk. När jag är ute och reser så tittar jag efter var andra klubbar finns. Dock har jag än inte vågat ta steget och knackat på. Kanske blir det ändring under nästa år? Under året som gick fick jag frågan om jag ville vara inkommande president, egentligen först verksamhetsåret 2018-19. Olika skäl gör att jag redan nästa år träder in i rollen som president för min klubb, Rotary Sankt Nicolai. Ett spännande uppdrag under ett spännande år, eftersom de tre klubbarna som finns idag kommer bli två.

 

Vigselmannen

När jag tittar igenom min kalender finns det ett ord som dyker upp lite här och var. Vigsel. Det är ett fantastiskt roligt uppdrag. Få möjligheten att träffa personer som fattar ett avgörande beslut, att dela livet tillsammans, under trevliga former. Totalt har jag förrättat 60 vigslar i år. Sedan starten år 2007 har jag varit vigselförrättare på mer än 500 vigslar, mestadels i Trelleborgs kommun. Många av årets vigslar var på Rådhuset, vilket är mest vanligt och kanske naturligt. Sen är det så klart den stora traditionella vikingavigseln på Trelleborgen, varje år i juli, i samband med att vikingar från när och fjärran kommer till Slaget på Trelleborgen.

 

Några vigslar har så klart varit roligare att vara delaktig i än andra. När jag får frågan av någon person jag känner, om jag kan tänka mig att ställa upp och viga dem, så är det klart att jag säger JA. Det är en stor ära att få lov att vara med under en sådan viktig dag. Under året hade jag ett par överraskningsvigslar också. Alltså, överraskningar för de som var på festen, inte för brudparet. Vem kan tro att en sommarfest helt plötsligt blir en vigsel? Gästerna är på plats, ljusa kläder och glad stämning. Helt plötsligt står en man i mörk kostym i gänget och ställer frågorna ”tager du…..?” Vigslarna sker på min fritid, men jag offrar gärna mina lediga stunder för att få vara med om dessa glada stunder.

 

Munskänkarna

Under årets första månader fick jag frågan om jag tyckte om vin. Klart att jag tycker om vin svarade jag. Frågan var kanske berättigad eftersom jag sedan 2007 haft Pubkväll  – först med kommunalrådet, sen med De borgerliga – och då är öl snarare den mest druckna drycken. Jag blev inbjuden att vara med på en vinprovning arrangerad av Munskänkarna.

Jag var orolig att det skulle vara mycket ”Ah, det är smak av blöt ryktad häst i motvind” eller ”Ach, en smak av lakrits och hallonbåt” eller vad nu man kan tänka sig. Tursamt nog så besannades inte mina farhågor, utan det var väldigt trevligt och intressant. Så pass intressant att jag fortsatte att gå och blev medlem i november.

 

Mentorskap

Trelleborgs kommun har upparbetat ett mentorsprogram för ungdomar och nyanlända. Ett sätt att hjälpa till att ge de som saknar kontakter in i vårt samhälle. Jag blev under senhösten mentor åt Ahmad, en kille som flytt från Afghanistan och bott i Sverige i tre år. Vi träffas ungefär en gång i veckan, pratar om veckan som gått, hans tankar och utmaningar för framtiden. Jag gör mitt bästa för att förklara hur Sverige fungerar, med myndigheter och kulturellt. Det har verkligen varit trevliga och intressanta träffar.

 

Kina

Andra träffar där jag får förklara hur Sverige fungerar är när jag tar emot de många delegationerna från Kina. Under året som gått har jag presenterat Trelleborgs kommun, vår historia, nutidsutmaningar och framtidsprojekt för 23 olika delegationer från olika delar av Kina. Delegationerna har olika fokus när de kommer. Från den ena mångmiljonstaden till den andra kommer de till Trelleborg för att lära sig. Våra system är så klart olika, men viss förståelse hoppas jag att de får för vårt demokratiska välfärdssamhälle. Roligt är också att de imponeras över vårt projekt Kuststad 2025. En del vill gärna vara med och investera, vilket så klart hade varit välkommet.

 

Musikaler, teater och premiärer

Under 2016 har jag satsat på att bli ett premiärlejon. Kanske inte så att jag vandrar uppför den röda mattan varje gång, men jag försöker faktiskt gå på fler musikaler och teaterföreställningar nu, och helt på premiären. Dock utan allt för uppseendeväckande klädsel, så mingelfotograferna bryr sig inte om mig.

Tre premiärer blev det för mig i år. Musikalen Billy Elliot, Sverigepremiär, på Malmö Opera, Tills döden skiljer oss åt på Lilla Beddinge Teater och Kinky Boots, Nordenpremiär, på Malmö Opera.

Men min törst för kultur stillades inte här.

Mat och musik på Wallmans salonger i Stockholm, Alcazar kom till Malmö på sin Sverigeturné, musikalen Dirty Dancing i Köpenhamn, musikalen The Phantom of the Opera på Cirkus i Stockholm, musikalen Bullets over Broadway på Göta Lejon i Stockholm,  Orup på Malmö Arena, som en del i hans Sverigeturné och From Sammy with love med Karl Dyall och Rennie Mirro

Jag tog en tur till New York i februari och passade då på att se Disaster, Kinky Boots, The Color Purple och Finding Neverland.

I London i december såg jag Matilda och School of Rock.

 

Jag gjorde under året ett tappert försök från att bara vara åskådare till skådespelare. När Lilla Beddinge Teater sökte intresserade til nästa sommars uppsättning ”Dåliga människor” anmälde jag mig och åkte på audition. Vi kan väl konstatera att jag kommer vara på premiären, än en gång som publik.

Sen fick jag uppleva en invigning som verkligen värmde hjärtat. Det var invigningen av Region Skånes Rättspsykiatriska Centrum, en etablering av vård, utbildning och forskning i Trelleborg, som jag var delaktig i att få till stånd.

 

På tur med #reseUlf

Under året blev det så klart inledningsvis en del tjänsteresor till Stockholm och några till Köpenhamn. Fast, de räknas ju inte 😉

Jag kände ett behov i början av året att fylla på min kvot av musikaler och upplevelser av New York. När jag var där 2012 kände jag att jag inte fått se staden ordentligt, så nu var det dags. En underbar stad att uppleva och besöka. Kommer helt klart åka dit igen.

En stad som jag hört så mycket om, hur fantastisk den skulle vara är Barcelona. Ingen huvudstad i Europa men ändå på listan över intressanta städer. Blev tyvärr inte så imponerad. Tror att det till viss del var det dåliga vädret som påverkade mitt omdöme. Men jag längtar inte dit igen. Det får i så fall bli andra städer i Spanien som får besökas.

När jag ändå var i Barcelona tog jag en bussresa till den närliggande Europeiska huvudstaden Andorra la Vella, Andorras huvudstad. En överraskande stor stad för att vara i ett så litet land. Modern storstad och inte den bergsby jag trodde jag skulle få besöka. Kul när man blir glatt överraskad.

Under sommaren fortsatte jag avverka huvudstäder i Europa. Tre stycken stod på listan. Alla tre ligger på Balkan. Det var Bosnien-Hercegovinas huvudstad Sarajevo, Montenegros huvudstad Podgorica och huvudstaden i Kosovo, Pristina.

Sarajevo var helt klart den stad som gav mest intryck. Denna stad som på så många sätt varit i fokus under historien. Det märktes också i staden. Kulhål i fasader och minnesplattan över Skotten i Sarajevo som startade Första världskriget.

Podgorica var en intressant upplevelse. En relativt sett liten stad, men ändå med huvudstadsinstitutioner.

Pristina blev en besvikelse. Nog mest för att det kändes ovälkommet att vara där som turist. Blev lurad av hotellet och det kändes inte så himla kul där. Men, nu är jag den upplevelsen rikare.

Den officiella siffran är att det finns 50 huvudstäder i Europa. Jag har nu besökt 37 av dessa.

När min Far under året fyllde 75 år så tog familjen en tur till på Själland, med övernattning i Sorö. På vägen hem hamnade vi dessutom på en medeltidsmarknad i Ringsted.

Trodde först att jag inte skulle få tid att åka till London i år. Det har utvecklats till en tradition att före jul ta en tur. Njuta av storstaden, uppleva ett annat liv och kolla på musikaler. Så blev det i år också. Dessutom lyckades jag handla en hel del trevliga saker med mig hem.

 

Jag har för vana att gå mycket när jag är ute på mina resor. Använder mig nästan aldrig av kollektivtrafik utan går så mycket jag kan. Turen till New York innebar 110 458 steg, Barcelona och Andorra la Vella   111 165 steg, Sarajevo 78 933 steg, Podgorica 80 776 steg, Pristina 76 151 steg och London 60 888 steg.

Totalt i år har jag gått  2 309 262 steg, då bara räknat de steg jag går ute. Så jag är en person som vill gå långt… 😉

 

 

Året har bjudit på många spännande intressanta möten med människor. Jag är väldigt glad och tacksam för detta år som jag nu kan lägga till handlingarna. På sitt sätt ett år fyllt av många olika upplevelser. Vill nog påstå att det mesta som hänt har berör mig mer som person än som yrkesperson. Första året på länge som jag känt att jag bestämmer över mitt liv. Jag gör saker som jag själv vill i större utsträckning än bara vad andra vill, tycker och bokar in mig på.

 

Tack alla som varit med på denna brokiga roliga resa. Ett stort TACK till mina föräldrar och min bror som alltid finns där som stöd. Året har varit spännande och jag gläntar med spänning på dörren till 2017. Undrar vad för spännande saker jag kommer uppleva nästa år?

 

GOTT SLUT och tillönskar alla ett trevligt givande kul framgångsrikt GOTT NYTT ÅR!