Pristina – inte en stad för en turist

Pristina – inte en stad för en turist

 

I början av augusti besökte jag min 37 huvudstad i Europa. Valet hade fallit på Pristina, Kosovos huvudstad. I sig är det ett ställningstagande att åka till Kosovo, eftersom inte alla erkänt landet som självständigt. Då jag endast reser till huvudstäder så har jag på det sättet erkänt Kosovo som land och därmed är, för mig, Pristina en Europeisk huvudstad.

Resan dit var kantad av problem. Pågatåget från Trelleborg ställdes in. Öresundståget från Hyllie var försenat. Till följd av den förseningen så körde tåget förbi Copenhagen Airport för att stanna i Tårnby. Där fick vi vackert stiga av för att drygt tio minuter senare ta tåget tillbaka till CPH. För mig en helt obegriplig åtgärd. Flyget till Wien och vidare till Pristina funkade utan problem. Väl framme så stod inte den bokade transferbilen på flygplatsen utan jag fick ta taxi till hotellet. På flygplatsen framgår det av många skyltar att det ska kosta 15 € till stan, men min icke-engelsktalande chaufför passade på att klämma mig på 20 €. Väl framme på hotellet möts jag av en icke-engelsktalande man i receptionen. Får nyckeln till rummet och möts där av en icke-fungerande AC, en icke-fungerande TV, en ostädad toalettstol med rester av både papper och en annans avföring. Vattenglasen är inte heller rena, så jag får börja att diska glaset innan jag kan dricka vatten. Går ner till receptionen för att klaga, men då är mannen som bortblåst. Går upp på rummet och får kämpa för att låsa dörren. Ställer en stol framför dörren för säkerhets skull. SUCK! Klagade nästa dag på rummet, fick nytt rum. Fortfarande ingen fungerande AC eller TV, men badrummet var i alla fall rent. När de på hotellet sa ”I’m sorry about that” så tror jag att de var mer ledsna över att jag klagade än över det inträffade. Men, de kompenserade sin sorg i att ta fullt betalt för rummet.

Trots hela hotelleländet så bestämde jag mig för att ge staden en chans. Gick runt och tittade på det staden hade att erbjuda.

Jag bodde relativt centralt så det var enkelt att ta sig till de centrala delarna av stan. En rejält tilltagen gågatan, Moder Teresas boulevard, fanns att vandra på, kantad med uteserveringar. Dagtid var den betydligt mindre frekventerad än kvällstid. Verkligen roligt att se myllret av människor om kvällen där. Det gjorde att det givetvis var roligt att slå sig ner på en uteservering och bara titta på alla som gick förbi.

Newborn är ett monument som placerades ut för att markera staten Kosovos självständighet. Den 17 februari 2008 förklarade sig landet självständigt och monumentet restes för att markera detta.

Moder Teresas kyrka såg väldigt spännande ut, i alla fall på utsidan. Tyvärr pågick omfattande renoveringsarbeten så det gick inte att gå in i den. Ett lite annorlunda grepp att ha stora tornet mitt på kyrkan. En pampig och annorlunda kyrkbyggnad som skulle varit spännande att se även på insidan.

En av de största gatorna i Pristina har förärats Bill Clinton. En gata är väl i sig inte ett besöksmål, men det är ändå värt att ta sig en spatsertur längs med gatan. Då kommer man bland annat se en staty rest över honom med en stor affisch intill. Granne med statyn är dessutom en damklädesbutik med namnet ”Hillary”.

Något jag förvånades över var den relativa känslan av storstad som fanns i Pristina. Uppgifter gör gällande att staden har 200 000 invånare men staden kändes större. Arkitekturen i staden var också varierande. En hel del av vad jag brukar kalla ”klassisk sovjetisk betong”-arkitektur fanns så klart. Många byggkranar och pågående byggnation fanns i stan samtidigt som även förfallna hus fanns där. Min uppfattning av staden är att det är tydligt att internationellt kapital satsats för att bygga staden. Lite förvånad över att så mycket byggs, men kanske är framtiden ljus för Pristina.

Det var roligt att se att de gamla delar av staden också fanns kvar. Moskéer, både gamla förfallna och nyrenoverade fanns där. En av sevärdheterna i Gamla stan är Klocktornet. Den gamla strukturen av en grönsaksmarknad och många småbutiker fanns där. Butiker låter trottoaren vara en del av affärsytan. Trottoarer som dessutom används som parkeringsyta, vilket gjorde att det snarare var på gatan man gick för att komma fram.

 

En väldigt trevlig del av vistelsen i Pristina var maten. Frukosten på hotellet var knappast något att skryta om, men den var ok. Två kvällar i stan innebar två besök på restauranger. Eller egentligen tre besök, men p ena restaurangen visades inget besök av mig som gäst så jag gick. Tur var det för jag hamnade på en restaurang med en fantastiskt trevlig och duktig servitör. I alla fall en som fattat konceptet av att vara i servicebranschen. Något som betalade sig bra för hans del.

Maten i Pristina var god och vällagad. Rimliga väntetider och gott vin att dricka. eller svalkande öl när så var påkallat.

 

Som turist är man väldigt beroende av lokalbefolkningens välvilja. Om de är hjälpsamma ökar det känslan av en bra semester. Får man inte hjälp eller man känner sig lurad, då påverkas hela upplevelsen. Lite här och lite där så fann jag tecken på en ovilja att hjälpa till eller kanske också vilja att lura till sig någon favör, på min bekostnad. Det är därför jag inte kan rekommendera turistande i Pristina.  I alla fall inte i nuläget, men kanske någon dag i framtiden har man lärt sig att vara lite mer serviceminded.

 

Sammanfattar servicekänslan i Pristina gentemot turister

Sammanfattar servicekänslan i Pristina gentemot turister

En reaktion på ”Pristina – inte en stad för en turist

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s