En bra Phantom of the Opera

Min favoritmusikal är The Phantom of the Opera. Det är i alla fall min första musikal som jag köpte skivan till, köpt noter och spelat på orgel och sett i Stockholm, London och Köpenhamn. Jag har också köpt filmen som baserar sig på musikalen, Man får nog säga att jag har ett visst förhållande till denna musikal. Nu var det åter dags att se den. Denna gång på Cirkus i Stockholm och med Peter Jöback i huvudrollen. 

Scenen står redo och publiken strömmar in

Jag misstänker att den konsumtion, kanske överkonsumtion, som jag har gör att jag har väldig höga förväntningar. Har väl också tydliga krav på hur jag tycker det ska vara. Hur de olika rollerna ska tolkas och hur sångerna ska framföras. Jag inser att detta helt klart påverkar min bedömning och uppfattning av musikalen. Med det sagt, får jag säga att den uppsättning som hade premiär igår var en trevlig uppsättning. Tolkningen av rollen som Christine Dae tycker jag är den bästa.

Jag kan inte hjälpa det men jag tycker inte den riktigt håller måttet. Känns som att replikerna inte riktigt sitter. Vissa gånger börjar de sjunga en halv takt för sent. Jag saknade det välinövade och slipade framträdandet. Ljudet var inte det bästa hela tiden. Hade det varit ett publikgenrep, då hade den här typen av mindre missar varit naturliga. Men premiären var igår, inte imorgon.

Det sceniska

Jag har varit på Cirkus tidigare. Kul att se hur scenen anpassats. Det är klart. Alltid ska scenen se likadan ut och effekterna är de samma. Tyvärr verkade vissa delar av fantomens sånger och dialog vara inspelade. I alla fall det där lite småburkiga onaturliga ljudet en inspelning kan få fanns. 

Det är ofrånkomligt att det mest imponerade stycket i musikalen är inledningen. Musiken är väldigt pampig och suggestiv medan kristallkronan går upp mot taket. 

Något jag förvånades över var att det var flera tillfällen då det blev helt mörkt på scen vid scenbyten. Det blev mörkt och lite stannar det upp. Har tidigare imponerats av de smidiga övergångarna och att det därför varit ett bättre jämnare tempo.

UB  UB  UB  UB  UB  UB

Sång och framträdanden 

Självklart får tolkningen av fantomen stort genomslag. Det är ju huvudrollen, allt kretsar kring honom på något sätt. Gillade inte hur fantomen gick från att vara kontrollerad, rakryggad och självsäker när masken är på till att bli en okontrollerad krympling när den åkte av. 

Förutom Christine Dae så spelades rollerna lite amatörmässigt. Precis som att de fortfarande försöker hitta sina karaktärer. Rösterna var inte riktigt så starka och säkra som jag vill ha det. Tycker tyvärr inte att Jöbacks röst riktigt passar. Lite klen på sina ställen, men ändå en bra fantom. 

Fastän detta var långt ifrån nybörjare som spelade, så skulle jag säga att uppsättningen kändes ung. Den hade tjänat på att ha någon eller några gamla och stabila skådespelare i gänget. Få lite mer tyngd.

UB  UB  UB  UB  UB  UB

Avslutande omdöme

Det är en bra och underhållande musikal. Den får väl räknas till de moderna klassikerna och spelades helt i enlighet med mallen. Prismässigt var biljetterna lite dyrare än vanligt,men det tycker jag inte det var motiverat. Men den erbjuder bra musik och många bra sånginsatser. Har förståelse för att texterna är skrivna på engelska och får en annan klang och satsmelodi på svenska. Tycker att det brukar ändå duktiga översättare klara. Fick en känsla av att detta var en ny översättning eller så var det för att ensemblen inte riktigt insett att premiären har varit. Nu gäller det att spela för fullt. 

Den är bra och underhållande. Man får det man vill ha. Ibland är det helt OK det också. 

UB  UB  UB  UB  UB  UB

Hela ensemblen tar emot stående ovationer