Inte så Kinky Boots

 

Lördagen den 3 september var det nordisk premiär för Kinky Boots på Malmö Opera. Tror många hade höga förväntningar efter succén med Billy Elliot . För egen del funderade jag mest hur denna uppsättning skulle matcha en väldigt bra uppsättning på Broadway i New York som jag sett tidigare i år.

Storyn är i sig både rolig och djup. Dråpligheter och trevliga kommentarer i kombination med bra musik gör det till en ”feel good”-musikal. Charlie som precis lämnat Northampton för att skapa ett liv i London får återvända till familjeföretaget Price & Son när fadern går bort. Han råkar träffa dragshowartisten Lola och en annorlunda vänskap växer fram. Den konkursnära skoverksamheten behöver nya drastiska förslag för att överleva. En nisch i skobranschen öppnas – skor till män som klär sig som kvinnor. Idén är född. Nu är det bara en månad kvar till modeshowerna i Milano, då världen ska slås med häpnad över ”Kinky boots”.

 

Det sceniska

Malmö Opera har som sin stora fördel den stora scenen. Det gör att det är möjligt att skapa bra och storslagna miljöer. Det tråkiga är att det inte går att skapa intima miljöer. På något sätt är vi hela tiden kvar i skofabriken. Även om det görs försök till att skapa andra mindre miljöer så är fabriken hela tiden närvarande.

Det positiva med Malmö Opera är att det går att göra saker och ting på djupet. Alltså det fysiska djupet. Det är en stor scen som ska fyllas och det gjordes. Vid flera tillfällen var man ända framme vid scenkanten och skådespelarna var ute i salongen också.

Det är en väldigt involverande och medryckande musikal. Svårt att sitta still och vissa av uppmaningarna från scen gör en fundersam på om man ska svara på eller om det är en del av showen.

UB  UB  UB  UB  UB  UB 

 

Framträdande och sång

Andreas Weise, Charlie, överraskar verkligen. Detta är hans första musikal men han spelar väldigt bra. Andra som spelar väldigt bra är Åsa Fång som Lauren och Malmö Operas Grand Old Lady Marianne Mörck.

Det som för mig var svårast att bestämma var hur jag skulle förhålla mig till dragshowdelarna. Här blir det tyvärr en jämförelse med New York. Vad är rätt? Vad är fel? Vad känns mest naturligt? Tyvärr måste jag då säga att det som presenterades blev för mycket kostymdrama. Det kändes inte äkta. Det blev inte känslan av en vanlig dragshow utan det blev pompöst och typiskt operaistiskt överdådigt.

Charlie och Lauren levererade fantastiska solonummer. Lola/Simon var inte lika övertygande. ”Inte pappas son” är ett av musikalens höjdarnummer och det levereras verkligen av Lola och Charlie. Ett nummer som jag gillar på engelska är ”Håll mig, snälla du”. Tyvärr är det inte så imponerande på svenska och då menar jag inte bara översättningen.

Han som spelade Lola i New York hade en fantastisk scennärvaro och en läcker kaxighet. Tyvärr saknar Lola i Malmö DET.

UB  UB  UB  UB  UB  UB 

 

Avslutande omdöme

Jag tror att även om jag inte sett Kinky Boots i New York så hade jag inte varit imponerad. För mig när scener blir överdådiga så blir det ointressanta. Föreställningen  går i vågor. Efter att en person kan ha haft en fantastiskt bra solosång så blir helt plötsligt segt tillsammans med andra.

Det är en bra och underhållande musikal. Tyvärr så tycker jag att prestationerna är lite för ojämna för att bli imponerad. Vissa spelar bra, andra gör det inte, vissa gör det ibland. Min bild blir väldigt splittrad, men det är i alla fall på det hela taget en bra underhållande uppsättning.

Jag kommer så klart rekommendera andra att gå, även om helheten kändes bättre i New York. Helt klart sevärd och underhållande.

UB  UB  UB  UB  UB  UB