Inte berusad av Berusade

Torsdagen den 6 april spelades pjäsen ”Berusade” på Bryggeriteatern av studenter vid Teaterhögskolan vid Lunds universitet. Uppsättningen är examensproduktionen för dessa studenter. Kvällens föreställning är en del av jubileumsfirandet, Lunds universitet 350 år. Pjäsen är skriven av Ivan Vyrypaev och hade Sverigepremiär den 31 mars i år.

 

Åtta scener med olika livsöden, men alltid med kraftigt berusade personer som spelar. Alltså, skådespelarna spelar berusade. Situationerna är mer eller mindre vardagssituationer. Förenklat kan man säga att första akten gav fem scener där problemen uppenbarades. Andra akten bestod i tre scener där problemen mer eller mindre löstes.

Jag gillade inte manus. En eller annan del av vissa scener kändes lite mer äkta. Där kändes manus relevant. I rätt stor utsträckning kände jag inte att det var verklighetsförankrat. Allt för många upprepningar. Allt för många referenser till Gud och en, i alla fall i sekulariserade Sverige, inte normal konversation med/om/till Gud. Inte ens med koppling till att folk var fulla så var Guds deltagande trovärdigt, i en svensk kontext. Bra skådespel men knepigt manus.

 

Det sceniska

I sig var scenen väldigt läckert. Rekvisita satt i taket och hissades upp och ner beroende på vilken scen som skulle spelas. Inte många detaljer men ändå tillräckligt för att olika rum och miljöer skulle skapas.

 

Båda första scenerna i akt ett och två bestod i ett konstant regn. Vattendränkt golv vilket gjorde att skådespelarna blev blöta. Lite oklar symbolik för mig.

Enkelt och avskalat. Passande till ett modernt teaterstycke.

 

UB  UB  UB  UB  UB  UB 

 

Framträdande

Skådespelarna var duktiga. De är på väg in i teatervärlden, på väg att bli professionella. Det är ju inte deras fel att manuset är konstigt. Tycker dock att det blir väldigt forceras när de spelar. De lever inte in i sina roller, de spelar dem.

Ingen briljerade men ingen spelade direkt dåligt. Kan tycka att de flesta blev lite för nyktra i andra akten i jämförelse med hur fulla de var i första.

 

UB  UB  UB  UB  UB  UB 

 

Avslutande omdöme

Jag gillade inte manus. Det kändes inte alls som något som var i min stil. Lite för knepig dialog. Stundtals var det ingen dialog, utan det bara pratades, tjatades och framförallt upprepades. En hel del försvann efter första akten. Tror inte det bara berodde på att man fått sin stämpel i jubileumsboken, utan att man hade svårt för pjäsen.

Jag satt själv och bara väntade på att den skulle ta slut. Tyvärr. Pjäsen talade inte till mig. Det var snarare att jag blev irriterad på den. Kändes inte alls relevant.

UB  UB  UB  UB  UB  UB