Hertzlichen Willkommen am Trelleborgen
Onsdagen den 19 juli är en smått historisk dag i Trelleborgs historia. Idag var första gången ett kryssningsfartyg anlöpte Trelleborgs hamn. Tidigare har hamnen varit för liten men denna morgon kunde m/s Artania anlöpa hamnen med sina 231 meter och dryga 1 200 passagerare.
För någon månad sedan hade jag fått frågan av borgfrun YlvaKristina om jag kunde tänka mig att ställa upp som guide när besökarna från m/s Artania kom. Det planerades för ett antal bussturer. Besökarna skulle åka till antingen Köpenhamn, Malmö/Lund, Ystad/Österlen eller Trelleborg och Smygehuk. Under hela besöket behövdes alla som kunde tyska, för att göra besöket så trevligt och bra som möjligt. Logiken bakom frågan var att jag kan ju både tyska och Trelleborgen. En logik som jag höll med om och utan tvekan tackade jag ja till förfrågan. Dessutom var det ju långt dit, så det lär väl dyka upp andra som ska sköta det hela – tänkte jag.
Tiden gick och helt plötsligt var det tisdag, dagen före ankomst och höll ett avstämningsmöte. Det var nog där på något sätt som den berömda polletten trillade ner och jag insåg att jag skulle guida ett gäng tyskar på Trelleborgen dagen efter. Precis när polletten trillat ner och sagt ”klonk” blir det helt tomt i skallen. Vad kan jag om Trelleborgen? Vad ska jag säga? Kan jag ens tyska? Verb ska böjas. Prepositioner ska placeras. Vad är det nu allt heter – ackusativ, dativ och så fanns det väl något som är nominativ. Tjohej.. det här blir bra 🙂
Lite pirr i magen och tankar som snurrade i huvudet. Detta var första gången på LÄNGE som jag skulle ha hand om en grupp och guida dem. Jag har djupaste respekt för personer och deras profession. Det finns ju de som är riktiga guider. Här kommer jag inflygande från kanten.
I sig var jag väl inte orolig för vad jag skulle berätta om Trelleborgen. Även om jag inte pratar om det dagligen och stundligen om Trelleborgen och vikingatiden så finns det en kunskap någonstans i bakhuvudet om de stora viktiga dragen. Men det är en sak att prata om något på sitt eget språk. Det är något helt annat att prata om det på ett annat språk, ett språk som jag knappast använder dagligen.
En annan reflektion var att detta var första gången jag skulle göra detta utan att någon visste vem jag var. Det är något helt annat att prata om något inför kollegor, vänner, okända men som ändå vet ens position än som nu – en grupp besökare som förväntar sig en förstklassigt guidning av Trelleborgen på tyska. Inget skyddsnät. Jag skulle bara vara guide. På tyska. Vem bryr sig om att jag egentligen är näringslivschef i Trelleborgs kommun?
Första bussen rullar upp på parkeringen. Borgfrun visar in de 36 besökarna. Det var bara att köra igång ”Sehr herzlichen Willkommen am Trelleborgen in Trelleborg. Ich bin Ulf, der Burgherre hier am Trelleborgen”.
Sen var det bara att leverera. Två gånger en timme, för det var två guidningar. Historien bakom Trelleborgen, Harald Blåtand, Birka, Uppåka och så klart nutida historien om hus som skulle byggas. Besök i långhus och i utställningen. Berätta om de andra trelleborgarna. Någon liten anekdot.
Det var himla kul att få lov att göra detta. Så glad och tacksam över att jag fick frågan att guida på Trelleborgen denna dag. Jag kan lugnt säga at jag blandade och gav. Bra grupper som hade förståelse för att jag inte hade koll på alla ord. Vad i hela fridens namn heter ”redden” på tyska? Lantbrukare? Tillfälliga blackouter och luckor som de gärna fyllde i.
Jag kan bara hoppas att de hade lika trevligt på Trelleborgen denna dag som jag hade. Hoppas att de tar med sig en känsla av att Trelleborg är en skön trevlig stad att besöka med en spännande historia. En historia som förmedlades av en glad amatörtyskguide med ett stort hjärta för Trelleborg och Trelleborgen.
Danke!
Hertzlichen Willkommen zurück!
Klipp från Trelleborgs Allehanda.
En reaktion på ”Hertzlichen Willkommen am Trelleborgen”