Pudong – den andra sidan av Shanghai

 

Jag visste väl inte riktigt vad jag hade att vänta mig när jag i  slutet av maj 2017 reste jag till Shanghai, denna mångmiljonstad i Kina. Bilder som oftast visas från Shanghai visar de nya, moderna och spektakulära byggnaderna. Bilder tagna av Pudong vid floden Huangpu. Det nya ekonomiskt starka Kina och Shanghai visar upp sig i all sin storhet med skyskrapor och nattliga ljusspel.  Vackert att titta på, men min stora utmaning var att ta mig från den sida jag var på till andra sidan, till Pudong.

 

Tur på floden Huangpu

Lite av misstag hamnade jag på en flodtur. Jag hade i mina tankar att jag skulle ta en båt från The Bund till Pudong, för att kunna gå omkring där och titta. Jag hittade ett par båtar och en avgång som passade. Det var bara att köpa biljett och hoppa på. Det var då jag insåg att jag inte skulle komma till andra sidan, utan komma tillbaka till utgångspunkten. Detta gjorde inget eftersom det var väldigt intressant att åka denna tur.

Ute på floden blev det också lättare att förstå flodens storhet. Vill minnas att de sa att den var nio meter djup och 400 meter bred. Skillnad att se floden dagtid var att det råder full aktivitet hela tiden. Pråmar fullastade med olika varor trafikerar floden. En större färja och ett lastfartyg passerade oss utan problem.  Kvällstid är det i princip bara flodkryssningsbåtar som är ute och kör.

Turen tog väl ungefär 1 ½ timme och det var mycket intressant att få perspektiv på staden. Även om vi inte var i närheten av öppna havet såg jag så mer än vad jag kunde anat från land. Det byggdes nya hus. Så långt jag kunde se fanns hus. En intressant tur som jag hamnade på, tur i oturen med andra ord. Fick komma på något nytt sätt att ta mig över till Pudong istället.

 

Finansdistriktet Pudong

En del i mitt sätt att resa på är att just kunna gå dit jag ska. Helst inte behöva ta tunnelbana eller buss eller på något annat sätt vara beroende av någon annan. Ta sig över Huangpufloden för egen maskin var dömt att misslyckas. Ja, hade jag hetat Jesus hade det nog varit en annan femma, men nu gör jag ju inte det. Ingen bro i sikte att kunna vandra över. Inga tecken på båtar heller som gick, så jag fick förlita mig på en Hop-on-hop-off-buss. Motvilligt först, men sen gillade jag ändå att få lite information på vägen. Viktigast av allt – jag skulle få komma dit jag ville. Något lurad kände jag mig först. Det var en något påstridig biljettförsäljare som för 200 yuan såg till att jag både köpte bussbiljett och biljett till Shanghai World Financial Center. Senare visade sig att detta var en riktigt bra affär.

Pudong var fram till 1990-talet ett område för bönder och fattiga. Då fattade regeringen beslut om att göra detta till en ekonomisk frizon. Det började byggas och den ena spektakulära byggnaden efter den andra växte mot skyn. Banker och olika finansiella institut har kontor här. Bostäder finns också är. Likaså det kända tv-tornet The Oriental Pearl, som sträcker sig 457 meter upp. Ytterligare tre riktiga höjdarbyggnader finns här, Jinmao Tower som är 421 meter högt, Shanghai World Financial Center på 492 meter och Shanghai Tower Pudong på 632 meter, med 124 våningar.

Besöket i Shanghai World Financial Center var spännande. Jag gillar ju höga byggnader. Läckert att sekundsnabbt åka fyrahundra meter upp i luften. Vänlig personal som visade vägen på både kinesiska och engelska. Vädret var bra så det gick att se långt ut över Shanghai från våning 100, på 474 meters höjd.

De fyra höga husen var förbundna med gångvägar ovan markplan och vägar. Smart sätt att koppla samman dessa. Det visar att man tänkt före, att det kommer röra sig många människor mellan dessa byggnader och då är det dumt att blanda in dem i gatuplan med biltrafik.

Området i sin helhet var spännande att gå i. Visst, det märktes att allt bara är drygt 30 år gammalt för den charm och personlighet som finns i städer med hus från olika tidsepoker saknades. Lyckades faktiskt komma utanför det nya området och där var kontrasten stor mot de polerade glasfasaderna.

Efter att ha lagt många timmar på att vandra runt här hoppade jag åter på bussen som tog mig tillbaka till ”gamla” Shanghai. På vägen tillbaka kunde man blicka ut över Huangpufloden och i fjärran se vad världsutställningen var 2010.

Jag fick också se många höga hus i olika stilar. Det är svindlande att tänka på hur många som bor i dessa hus. Hur många hus krävs det för att alla i Trelleborg ska få plats? Hur många kan bo i en stad och stadens alla funktioner fortfarande fungerar? Fungerar allt? Tankarna vandrar iväg och jag kunde sen bege mig mot hotellet för att ta mig vidare till flygplatsen och hem.

Även om jag gillar höga hus så har alla sin plats. Jag är inte så säker på att så här höga hus har sin plats i Trelleborg, även om jag kan tycka att i Sjöstaden kan Trelleborg få lov att sticka upp.