Pippin påverkade inte

 

Jag vill nog påstå att jag är en musikalfantast av stora mått. Har bestämt mig för att gå på alla musikalpremiärer i Malmö och försöka gå på alla i Stockholm. Nästa steg är att även vara på  plats i Köpenhamn och någon gång i London, om det går.  Nu senast tillbringade jag tre dagar i London och såg fyra musikaler. Jag har de två som går i Köpenhamn på gång, så jag kan lugnt säga att jag gillar genren.

Berättelsen om Pippin är berättelsen om prinsen till Karl den store, dock utan allt för stora anspråk på att vara en historiskt korrekt berättelse. Prins Pippins ständiga sökande efter livets mening, jakten på något större i livet. Och ungefär där slutar min förmåga att berätta om vad musikalen Pippin handlar om. Det är en musikal som har en tämligen tunn röd tråd som tar oss framåt (?).

På kort tid har jag varit på två musikaler som jag känner inte riktigt har musikalernas grundläggande DNA. Jag väljer att kalla detta ny-musikaler. Det handlar om att smink och dekor snarare är lite för överdådigt och överdrivet än vackert. Pippin är den andra musikalen som jag tycker är en del av detta. The Grinning Man är den första.

 

Det sceniska

Malmö Opera har fördelen av att ha en stor scen vilket gör att de kan kosta på sig storslagna sceniska arrangemang. Förmånen att ha hela orkestern på scen ger ett imponerande intryck. Kostymerna är också väldigt fantastiska och gör att hela scenen stundtals bara glittrar och är fantastisk.

Men, får man en känsla av att vara i Karl den stores hov? Får man en känsla av att vara i Venedig? Är man verkligen i klostret i Arles? Ja, jo, nja, kanske. Jag tycker att jag vill ha mer för att vara nöjd. Det är OK, men inte prefekt. Jag känner ambivalens. Vissa delar är helt underbart strålande, men en del känns nästan som en gymnasieklassproduktion. Ett fantastiskt överflöd av paljetter, men kanske är det samtidigt för många?

UB  UB  UB  UB  UB  UB

 

Sång och framträdande

Jag tar inte någon låt med mig hem. När det var tid för paus fanns det inte en sång eller melodislinga som fastnat i huvudet. På väg hem så var musikalens musik som bortblåst. Funderar på om jag ens skulle vilja köpa CD:n om det fanns någon. Inget större sug efter att få höra musiken igen.

Däremot,  så var sånginsatserna väldigt bra i musikalen. Otroligt bra solosånger och några av ensemblesångerna var mäktiga. Lite lustigt ändå, att fastän det var fantastiska solosånger så är det ingen som fastnat. Vissa scener var riktigt bra. När vi var i klostret i Arles och gondolscenen från Venedig var fiffigt gjorda. Slutscenen, den stora finalen, blev en besvikelse.

Jag gillar när man involverar publiken, men här blev det lite för mycket. De som är på scen är på scen i sin roll, inte som skådespelare som spelar en roll. Lite för många gånger gick man utanför sin karaktär för att vara ”vanlig”. Kul att vi fick vara med och sjunga i en sång, men det blev ändå lite för burdust och inte så charmigt som det skulle kunna ha blivit.

UB  UB  UB  UB  UB  UB

 

Avslutande omdöme

Pippin är en trevlig men inte engagerande musikal. Känner inte att där är några sånger man tar med sig, ingen direkt sensmoral eller något som lämnar ett bestående intryck. Det är en musikal som trots allt går obemärkt förbi.

Eller.. ja.. jo.. man kan så klart ha åsikter om det man såg. Man kan ha åsikter om att män spelade kvinnoroller och kvinnor spelade mansroller. Kanske var det för mycket paljetter på scen? Var det ett sätt att dölja en musikal med en tunn, nästan obefintlig story? Jag är inte alls imponerad av denna uppsättning eller av denna musikal. Sällan jag sitter och gäspar under en föreställning men det gjorde jag denna kväll. Den varken fångar mig eller engagerar mig. Jag kommer inte avråda folk från att se den, men kanske inte heller göra reklam för den. I och för sig en bra lördagsunderhållning. Men, men tanke på hur dålig lördagsunderhållningen är nuförtiden är det knappast ett gott betyg.

UB  UB  UB  UB  UB  UB