Chess – schack men inte matt

Chess – schack men inte matt

 

Det var med stor spänning jag begav mig till Tivolis konsertsal i Köpenhamn. Där spelas musikalen Chess. En musikal som jag lyssnat på i många år på CD. Det är nog den musikal jag lyssnat mest till, efter The Phantom of the Opera. Spelat de flesta låtar på både klarinett och el-orgel. Dessutom har jag den både på engelska och svenska. Hur skulle den nu bli på danska?

Redo för en kväll med Chess

 

Berättelsen härstammar från det kalla krigets tid. Till synes handlar det om schack. Men det är en berättelse med flera bottnar. Det blir en kraftmätning mellan Sovjetunionen och USA. Det kommer handla om personliga konflikter, manipulation och kärlek.

Mest i fokus står den sovjetiske schackspelaren Anatoly. I den italienska staden Merano spelas världsmästerskapen och Anatoly utmanar den regerande amerikanske världsmästaren Frederick. Ett spel Anatoly vinner, vilket leder till ytterligare konflikter. Florence, som är amerikanens sekond lämnar sitt uppdrag, blir kär i Anatoly som i sin tur lämnar sin familj och Sovjetunionen.

Trots att Anatoly är statslös åker han till Bangkok året efter för att försvara sin titel. Ryssarna har inte glömt hans avhopp och vill ha tillbaka honom. För att övertala honom har de tagit med sig Anatolys fru, Svetlana, och son till tävlingen i Bangkok. Han ställs inför tuffa val, mellan sin fru eller älskarinna, mellan att vinna eller lägga sig i sista matchen. Oavsett hur han gör kommer han inte kunna vinna allt.

 

Det sceniska

Scenen är den samma genom hela musikalen. Den är väldigt rak och avskalad. Tydligt inspirerad av schackbrädets rutor.

Med hjälp av att variera belysningen får olika delar fokus på scen. Det blir väldigt effektfullt. Inte heller är det någon omfattande dekor.

Jag är kluven till den här typen av avskalad scen. I vissa sånger och scener är det väldigt snyggt och effektfullt. I andra känns det fattigt. Duetten som sker på bergstoppen i Merano borde haft någon känsla av bergstopp, inte bara den svarta bakgrunden som ett exempel.

Den avskalade scenen

Något som ändå bör lyftas fram är att man hade en känsla av schack redan när man kom. Det stod stora schackpjäser lite här och var. I det stora akvariet som fanns, där hade man sänkt ner ett schackbräde och spelpjäser. Små detaljer, men det försätter besökaren i en känsla. Man blir påmind om musikalen även före, efter och i pausen.

UB  UB  UB  UB  UB  UB

 

I det stora akvariet fanns en känsla av chess

 

Sång och framträdande

Det fanns vissa sångare som presterade på topp hela tiden. Det fanns de som hade sina stunder, men sen fanns det tyvärr några som inte alls kändes som att han var med i pjäsen. Anatoly, Florence och Svetlana presterade på topp hela tiden. Likaså gjorde den sovjetiska sekonden Molokov. Vår amerikanske stjärna Frederick hade sina stunder men ibland blev det inte riktigt bra. Han som spelade domaren kändes som att han var en halv takt efter hela tiden.

Ensemblen var bra, men det kändes som att de fått sina roller utifrån sin förmåga att sjunga inte dansa. Det var bra, men inte så mycket mer än så. Vissa nummer var mäktiga och imponerande medan andra kändes nästan som amatörteater. Jag tror faktiskt att de hade behövt några personer till i ensemblen för att fylla scenen något mer. Vissa nummer blev lite för små till följd av ensemblens litenhet.

Det fanns lite märkliga missar här och var under kvällen. Orkestern spelade falskt. Långt ifrån hela tiden, men det blev vissa snedsteg i partituret. Ljuset kändes inte som att det var helt rätt komponerat alla gånger. Lite då och då hamnade sångare och musik i otakt. I alla fall tyckte jag att det kändes så. Man skulle nästan kunna tro att föreställningen var några veckor före premiären än efter den.

UB  UB  UB  UB  UB  UB

 

Avslutande omdöme

Chess är en tung musikal. Musiken är tung, storyn är tung och hela dekoren är mörk och tung. Däremot är det välspelad och under ett par tillfällen gick rysningar genom kroppen. Texterna hade översatts rätt ordagrant från engelskan vilket gjorde att vissa av sångerna kunde jag ”sjunga med i” även om jag hörde dem för första gången. Tråkigt nog fanns det folk i närheten som trodde det var allsångsafton i Tivoli för det nynnades med lite här och var. Dessutom snackades det med grannen lite här och där, prasslades med papper och annat otyg som inte hör hemma i en teatersalong.

När de presterar på topp då är det riktigt bra. Tyvärr finns det dalgångar som är lite för djupa, enligt min smak. Det är en väldigt väl spelad musikal. Det fanns möjlighet att teckna sig för CD:n som kommer ut i april. Kunde dock inte hitta var man skulle göra det. Annars hade jag gärna gjort det. Det fanns många sånger jag gärna hade tagit med hem.

UB  UB  UB  UB  UB  UB

 

Stående ovationer för ensemblen. Helt klart välförtjänt

 

3 reaktioner på ”Chess – schack men inte matt

  1. Jag har sett musikalen i två olika uppsättningar, en engelsk och en svensk, och jag blev besviken båda gångerna. Det är en tung, mäktig musikal men jag kunde inte riktigt knyta an. Det var inte vad jag väntat mig. Älskar däremot musiken och lyssnar gärna på den. Tror att detta är en av få tillfällen inom teatern där musiken och musikalen inte passar ihop. Tack för fin recension.

  2. Tack Anneli för att du delade med dig av dina tankar. Tror du är inne på rätt spår. Musiken är fantastisk. Kanske för fantastisk för att funka i en helthet, vilket för att man får en känsla av besvikelse. Nästan så att konsertversionen av musikalen är bättre än musikalen i sig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s