Nytt och gammalt i London

 

Mitt stora intresse för musikaler gör att jag gärna åker till London. Det är en stad med ett brett utbud av nya, gamla, kända och okända musikaler. Vissa har spelats i år, andra är rätt nya. När jag var på besök i London strax före jul för att få julstämning och handla lite under Black Friday passade jag på att se tre musikaler.  Det blev Thriller Live, Everybody’s talking about Jamie och 42nd Street. Under denna tur upptäckte jag att många, för mig, nya musikaler spelades. Det gjorde att det blev en tur i januari också. Denna gång var fokus än mer på musikaler och jag hade köpt biljetter till fyra musikaler för min tredagarsresa.

Nytt för denna resa var att jag valde ett hotell söder om Themsen. De tidigare gångerna jag varit i London har valet fallit ut på hotell i de norra delarna av centrala London. Nu var det dags att vidga vyerna något. Gångavståndet till West End och alla musikaler var i princip detsamma som tidigare, men områdena nya.

Hotellet, The Wellington Hotel, ligger granne med Waterloo Station. Bottenplanet är en pub och någon separat hotellingång finns inte. Det var bara att leta in sig i ett hav av afterworkande engelsmän för att få tag i sin nyckel. Längst in i puben fanns det man kan kalla hotellreceptionen. En trevlig, lite udda, upplevelse. Rummet var förvånansvärt stort och dessutom ingick en rejäl engelsk frukost i det rimliga priset Utsövd och mätt kunde jag med andra ord gå ut på gatorna i London och upptäcka denna delen av staden.

 

Borough Market och The Shard

Även om tunnelbanesystemet är väl utbyggt i London så väljer jag att gå mycket när jag är i stan. I princip använder jag bara tunnelbanan till och från flygplatsen. Men, stationerna är bra markörer när man ska beskriva vart man ska bege sig. Stationen London Bridge ger två trevliga upplevelse. Den första är mer spektakulär att titta på, nämligen The Shard.  Detta är en byggnad med 72 våningar, 310 meter hög. Jag nöjde mig med att titta på skapelsen från utsidan, men det går ju också att komma in och se London från ovan.

En helt annan typ av upplevelse är Borough Market. En mycket speciell marknadsplats som förvisso är utomhus men ändå under tak. Eller i alla fall har en form av tak över huvudet, eftersom det är under en bred brokonstruktion. Här finns nästan allt man kan tänka sig i matväg. Färdiglagade maträtter man kan äta på plats. Fisk, svamp, frukt, grönsaker, olivoljor, godis, kakor .. ja listan kan göras lång av allt som finns här.

Båda gånger som jag besökte Borough Market under min tur hit var jag för mätt för att vara sugen på att äta något. Det var synd, eftersom det fanns många spännande och till synes goda matalternativ här. Det är nästan så att man blir både hungrig och mätt av att gå och se alla läckerheter. Skulle vara så kul att få handla med sig hem några av dessa färska godsaker.

 

Längs med Themsen

Även om besöket var i mitten av januari var det bra väder att vara ute och gå i. Solen sken men så klart var det kyligt i luften. Bra väder att vara ute och gå i och titta på staden. Trevligt är det också att längs med floden Themsen så finns det rejäla gångvägar. Dessutom finns det broar med jämna mellanrum, vilket gör att det blir naturliga etappmål för vandringen. Tower Bridge blev ett naturligt etappmål och övergång.

Med Tower på ena sidan fanns ett trevligt, nästan hemligt, område på andra sidan som gärna kan besökas, St. Katharine Docks. Nästan hemligt vill jag beskriva det som eftersom det är svårt att upptäcka från utsidan. Snarare avskräckt blir man av de betongbyggnader som omger området. Men, väl inne finns finare hus, gamla byggnader och en trevlig marina.

Det är både trevligt och uppfriskande att gå längs med floden och ta någon avstickare upp i gatorna. Sankt Pauls katedral, monumentet över stora branden och en del kyrkor finns att se på vägen. Både gamla pampiga byggnader och stora moderna finns att beskåda på vandringen genom London. På båda sidorna av Themsen dessutom.

 

The Tower of London

Jag är en person som är intresserad av historia. Jag har många gånger gått förbi Towern men aldrig riktigt känt att jag velat gå in. Mest för att jag tycker inträdet har avskräckt mig, 28 pund. Denna gång hade jag dock bestämt mig för att besöka Towern. Däremot var jag inte så sugen på att ge ytterligare donationer utöver själva inträdesbiljettpriset, men det var snällt att de frågade.

Väl inne på Towern erbjuds en rundvandring som leds av en av drottningens livvakter, en så kallad Yeomen Guard eller mer känd som Beefeater.  En guidning som verkligen var både rolig och intressant. På drygt en timme ges en bild av Towerns betydelse i historien. Allt från Wilhelm Erövraren, som vann slaget vid Hastings år 1066 och påbörjade byggandet av det vita tornet, White Tower, till Henrik VIII och var hans avrättade fruar är begravda till huset där nazistledaren Rudolf Hess hölls fången och förvarningen av kronjuvelserna. Tusen års historia, allt i centrala London och med en trevlig guide som gav oss inblickar.

Kuriosa från rundvandringen är att ”Beefeaters” har ingen aning om varför de kallas detta. De antar att i gamla tider så innebar att bli en Yeomen Guard att man fick möjlighet att regelbunder äta kött, därmed blev man en beefeater. Dessutom bor de med sina familjer på området.

Det finns sex korpar ”i tjänst” på Towern för Wilhelm Erövaren vann med korpar på sitt standar och den dag korparna flyr Towern så faller fästningen och England. De har förresten en korp i reserv, för säkerhets skull.

Det är alltid spännande att komma till historiska platser. Tänka att där jag går har historiens kända män och kvinnor vandrat. Kunna se kronjuvelerna. Stå så nära att man skulle kunna ta på dem, fast det vågar man givetvis inte. Historiens vingslag viftar förbi en när man är på plats. Man stannar upp och tänker på både stort och smått. Det var ett besök som gav perspektiv.

 

 

Musikalerna

Den huvudsakliga anledningen till min resa till London var att gå på musikaler. Mina val föll på fyra helt olika musikaler av helt olika anledningar.

Les Misérable. Anledningen till att jag valde Les Misérable var för att detta är den musikal som spelat längst på West End, en klassiker som jag än inte sett. Det är så klart en sevärd musikal. Många bra sånger och sångprestationer.

Motown – the musical. Den lustiga bakgrunden till att jag valde denna musikal är att jag gått förbi teatern under ett par år, sett reklamen men aldrig köpt biljett. Det är en hyllning till det speciella sound som skapades i Motown studion. Ett varumärkes uppång och tyvärr fall.

The Grinning Man. Resans wild card. Jag hade ingen som helst aning om vad denna musikal hade att erbjuda. Det är en, vad jag kallar ny-musikal, som i sitt utförande inte riktigt ger det man förväntar sig av en musikal. Inte så mycket flärd och glädje, utan lite udda sminkningar och en mörk berättelse. Inga trallvänliga låtar, men det är ändå denna musikal som fastnade i minnet. Det är en musikal som ger intryck, om än av det mörkar slaget.

Young Frankenstein. Resans totala skrattupplevelse. Musikalen som bygger på Mel  Brooks film ”Det våras för Frankenstein”. Dråplig dialog. Bra sånginsatser. Fantastiska scener. En fullkomligt bra och rolig musikal.

 

Lite av en utmaning kändes det som att välja att gå på fyra musikaler på tre dagar. Skulle det bli för många intryck? Blandas de samman? Kommer jag få mitt lustmäte fyllt när jag nästan på överdoserat med musikaler?

Det jag kan konstatera är att det inte blev för mycket. Det var ett par mycket angenäma dagar i London. Kallt, men ändå skönt väder att vara ute och gå i. Synintryck i staden och många intryck inne i teatersalongen också. Musikalerna blandades inte samman. De var så pass olika i karaktär att de hamnade var och en i sitt fack. Detta gjorde snararare att jag blev mer sugen på att se fler musikaler, eftersom det är många nya som går upp nu än att jag kände mig mätt och nöjd. Om någon månad är det med andra ord åter dags att besöka London för fler musikalintryck. Fråga är bara vad jag ska besöka dagtid.