Annorlunda men bra – The Book of Mormon

Det är alltid spännande att se samma musikal men i olika uppsättningar. Jag har sett musikalen The Book of Mormon i London och premiärföreställningen i Stockholm. Nu har jag också sett musikalen i Köpenhamn, på Det Ny Teater. Den har spelats här i drygt två månader.

Det är berättelsen om två unga mormoner som blir skickade till Uganda för att missionera. Kulturkrockar uppstår och man kan lugnt konstatera att det Afrika är inte som i Lejonkungen. En lokal krigsherre som terroriserar byn, en verklighet som inte är så enkel som på utbildningen gör att våra huvudrollspersoner utsätts för olika typer av prövningar. Genom att tänja rätt mycket på den heliga skriften lyckas Elder Cunningham fånga lokalbefolkningens intresse och omvända dem till mormoner. Eller vad det nu är för religion som predikas.

Det sceniska

Denna uppsättning skiljer sig på några punkter mot både uppsättningen i London och Stockholm. Det är både enklare och mer avancerat. Enklare i form av att dekoren generellt sett är enklare. Mer avancerat genom att där är fler digitala projiceringar och två rullband på scen. Dessa rullband används genom hela musikalen. Ibland för att rulla in stillastående skådespelare, ibland för att tydligt synliggöra när skådespelare går längre sträckor. Ett lite annorlunda inslag på scen som skapar dynamik och rörelse på scen.

Jag är kluven till dekoren. De tekniska lösningarna är bra men jag tycker ändå att totalt sett vill jag ha mer. Jag gillar det, men ändå är det något som saknas. Blir lite för avskalat.

UB UB UB UB UB UB

Framträdande och sång

Det får ändå anses att musikalen har två huvudpersoner, Elder Cunningham och Elder Price. Denna gång känns det som att båda får lika mycket tid i rampljuset. Även om det rent klockmässigt kanske inte är på det sättet, så är känslan den. Karaktärerna gavs utrymme, var och en för sig och tillsammans.

Min uppfattning är att respektive roll gavs mer utrymme. De tilläts ta ut svängarna mer och få tydligare karaktärer, vilket är bra.

Musikalen har inga direkta dansnummer, förutom ett. Det genomförs med bravur. Däremot är musikalen en fartfylld och sångfylld musikal. Bra prestationer av alla. Roligt att se Robert Bengtsson från Trelleborg göra en av de stora rollerna. En bra sångröst och jag tyckte hans danska lät dansk.

På tal om danska. Att kunna rimligt bra danska är ju en förutsättning för att kunna få ut något av musikalen. Ha koll på ord, både fina och fula, eftersom dialogen är en viktig del av helheten.

UB UB UB UB UB UB

Sammanfattande omdöme

Berättelsen är inte någon berättelse som kräver så mycket av dig. Du går dit, blir road, skrattar mycket och går hem. Inget fel i det. Där finns samhällskritik i den, men gjort på ett roande sätt. Du drar igenkännande på smilbanden helt enkelt.

Bra sångröster och bra rolltolkningar. Danskan, som språk, gör sig nog mer lämpad för översättning från engelskan för att få med sig originaltexternas innebörd än svenskan. Jag tycker dialogen och sångerna är närmre föreställningen i Londons naturliga samtal än den var i Stockholm. Vissa delar kändes där lite krystade och onaturliga.

En något annorlunda musikal med tanke på dekoren och regin gällande scenerna gjorde sig gällande. Inget fel i det. Denna uppsättning tog sig friheter och det blev bra. Så, har du lite koll på danska är det helt klart värt att boka en biljett.

UB UB UB UB UB UB

Bonustips

I direkt anslutning till Det Ny Teater ligger restaurangen Teaterkällaren. Här hänger man in sina ytterkläder, njuter av en god bit mat antingen den färdiga teatermenyn eller väljer själv. Lite då stämmer servitörerna upp i sång. En god välkomponerad måltid är avnjuten i tid till första ringningen. Sen är det bara att gå upp och sätta sig på sin plats.