Fantastiska fallen i Niagara

 

Jag var på Rotary Convention i Toronto i slutet av juni och fick inför resan höra att om man åker till Toronto måste man åka till Niagarafallen.  Lite fundersam till detta ”måste” men jag började i alla fall undersöka möjligheterna. I ärlighetens namn har jag tänkt på Niagarafallen som amerikanska och haft en diffus uppfattning om var i världen de fanns. Jo, norra USA men inte så mycket mer än det.

Efter lite letande hittade jag ett bra företag med bussresor från Toronto till Niagarafallen. En resa med hämtning på hotellet, inkluderat både lunch och ett besök på en vingård förutom själva fallen. En heldagsupplevelse med andra ord.

En lite lustig detalj i när bekräftelsen av bokningen kom var att de påpekade att de inte kunde hämta mig vid mitt hotell utan angav ett annat. Det hotellet låg mittemot mitt hotell. Så det var varken svårt att hitta dit eller hem efteråt. Kändes nästan som att jag blev hämtad på mitt hotell enligt uttalat löfte. Bussen kunde ta 24 passagerare och vi var 22 stycken på denna tur som hämtades upp vid ett antal olika centralt belägna hotell i Toronto innan vi begav oss ut på en 1 1/2 timmes lång bussfärd. Jag trodde jag var den ende som valt att åka iväg till Niagarafallen denna dag som samtidigt var på Rotary Convention. Där trodde jag fel. Skulle gissa att av de 22 i bussen så hade 19 en eller annan anknytning till Rotary och var i stan för Convention.

Vår busschaufför var verkligen en man med glatt humör. Han pratade i princip under hela resan. Det var inte pladder utan det var information om platser vi passerade och Kanadas historia. Tyvärr var högtalaranläggningen inte helt på topp, och ingen ta till, så vi missade en del av informationen.

 

Vingården

Vårt första stopp på vägen var Niagra College Canada. Jag har inte en bild av att Kanada är något direkt vinproducerande land. När jag läste att i bussturen ingick besök på en vingård hade jag inte så höga förväntningar. Gissade att det skulle vara som att besöka en vingård i Sverige. Det visade sig vara fel. På vägen mot Niagarafallen tror jag att vi passerade ett tjugotal vingårdar. Rejält skyltade från motorvägen och stora arealer med vinstockar kunde ses.

Väl framme på Niagara College Canada fick vi mer information om vinlandet Kanada. Nu är kanske Kanada inte direkt det stora vinlandet, varken i kvalitet eller kvantitet. Men man har hittat sin nisch, eiswein. Vin som görs på druvor efter första frosten. De hävdar själv att förvisso uppfanns eiswein i Tyskland men det är i Kanada som det förfinats.

Niagra College Canada har olika dryckesutbildningar. En för att lära sig brygga öl, en kopplat till vinproduktion och de kommer starta upp en för sprittillverkning till hösten. När det gäller vinproduktionen så antas årligen 40 studenter. Ungefär hälften av en årskurs stannar hela utbildningen. Många tröttar på vägen, när man inser att det handlar om biologi, kemi och en hel del praktiskt jobb. Inte bara att sitta och dricka vin.

Vi fick prova två vita viner, en Chardonnay och en Riesling,  och en eiswein. Jag är inte någon större vitvinsfantast men Rieslingen var god att dricka i det soliga vädret. Eiswein har en ganska speciell smak. Trevligt att ha smakat men inget jag köpte med mig. Däremot de fyra herrarna från Elfenbenskusten som var med köpte fyra flaskor var. En flaska kostade mellan 250-300 kr. Roligt att de hade en butik där man kunde köpa vin som producerats där. Jag köpte två flaskor rött vin. Bland de som gästat stället tidigare kan Prins Charles av Storbritannien nämnas.

Dags att åka vidare. Nästa stopp på resan var Niagarafallen.

 

Niagarafallen

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Tror att jag förväntade mig ett stort vattenfall på ett halvt otillgängligt ställe, ute i skogen. Så var det i alla fall inte. Står man och tittar mot fallen så ser man bara den fantastiska naturen. Vänder man sig om så möts man av höga hotell och bebyggelse. Fallen utgör också landsgräns mellan Kanada och USA. Bebyggelse finns på båda sidorna i Niagara Falls, New York, USA och Niagara Falls, Ontario, Kanada. Ungefär 90 % av fallen ligger i Kanada och 10 % i USA.

Bebyggelsen förtar inte upplevelsen av det storslagna i denna naturupplevelse. Det är inte ett fall utan faktiskt tre fall som utgör Niagarafallen – Amerikanska fallen, Hästskofallen och Brudslöjefallen. Störst är Hästskofallen som mäter 920 meter. Amerikanska fallen har en bredd på 325 meter. Höjden på fallen är 52 meter. Vattengenomströmningen regleras men minst 2 000 kubikmeter per sekund passerar fallen.

Efter att vi hade fått gå och titta på fallen i gatuplan, mer eller mindre parallellt med fallen eller kanske strax från ovan var det dags för lunch. En rätt enkel god lunch bestående av en förrättssoppa, valbart om man ville ha kyckling, fisk eller pasta till huvudrätt och en rätt rejäl kaka till  efterrätt. Det blev en lunch i sann rotariansk anda med samtal med kontaktskapande och erfarenhetsutbyte. Vi var ett gäng från Elfenbenskusten, Tyskland, Singapore, USA och Sverige så klart.

Nästa steg var att åka båt. Nu skulle vi få åka med en av de båtar som skulle ta oss till fallen på nära håll. Hiss ner till vattennivån. Där delades tunna rosa platsponschos ut. Trots att det var rätt mycket folk i rörelse gick allt smidigt. Rätt varmt och fuktigt att stå och vänta. Tursamt nog var inte väntan så lång utan vi fick komma ombord och båten, Hornblower, la ut.

Först får vi komma nära Amerikanska fallen. Det kommer en liten dusch kallt vatten i dimmorna. Svalkande skönt. Sen tuffar vi vidare mot Hästskofallen. En speciell och spännande känla att åka in i denna kalla vattenånga. Även här fick vi oss en dusch. Ponschosen kanske inte riktigt var heltäckande men så klart tog den emot den värsta vätan. Det kändes i båten hur den kämpade motströms. Det är nog rätt rejäla motorer som snurrar för att klara av att gå motströms på detta sätt. Medströms var det lättare att köra.

Jag trodde nog att vi skulle bli mer eller mindre helt dränkta, men så blev det inte. På något lustigt sätt kunde vi vara mitt inne i vattenduschen utan att bli blöta. Det var snarare när vi åkte ut ur detta som vi passerade en regngardin.

En kort men upplevelserik tur.

Vi återvände till kaj. Det var bara att bege sig upp igen och till bussen. Tack vare det varma vädret så torkade de fuktiga kläderna snabbt. Funderade en kort stund över att ta med mig ponschosen hem, men valde att göra som i princip alla andra och slängde den.

Det blev inte tid att besöka staden Niagra Falls, men det gjorde inte så mycket. Den kändes väldigt turistisk och överexploaterad när vi körde igenom den.

 

Niagra Whirlpool och Niagra-on-the-Lake

Efter att vi hade fått uppleva Niagrafallen så var inte vår resa slut med detta. Vi åkte nedströms och vår guidande busschaufför fortsatte sitt berättande. Eftersom vi nu rörde oss i gränstrakterna mellan dagens USA och Kanada hade här varit en del konflikter över åren. Inte bara mellan Kanada och USA utan även Storbritannien och Frankrike. Alltid intressant att få påfyllnad med historia. Inte alla konflikter eller generaler som man har koll på. Vattnet hade i alla fall varit en naturlig gräns mellan länderna över åren.

Vi kom fram till en plats, Niagra Whirlpool, som fått sitt namn eftersom floden virvlar rejält här. Vattnet kommer från vattenfallen i en riktning. Istället för att stilla bara rinna vidare så bildas en virvel innan vattnet får möjlighet att forsa vidare. Ett trevligt naturfenomen att se.

Färden fortsätter mot den lilla staden Niagra-on-the-Lake. En stad som tack vare sitt läge haft betydelse i historien. En av de äldre städerna i Kanada och här fanns bland annat Fort George, som vi bara såg från bussen. En timmes stopp blev det för att vi skulle få möjlighet att spatsera i staden. Kanske inte så mycket att se, men vädret var fint och staden trevlig. Dessutom passade jag på att testa en öl bryggd på Niagra College Canada.

 

Efter Niagra-on-the-Lake påbörjades hemfärden. Vår guidande busschaufför tystnade och merparten av bussens resenärer passade på att sova lite före hemkomsten. Väl tillbaka i Toronto åkte vi runt till hotellen och blev avsläppta. Här blev dagens roligaste effekt av att man hämtar och lämnar vid grannhotellet. Det blev ett varv runt kvarteret istället för en rak enkel väg till mitt hotell. Men, det bjuder vi på efter denna trevliga dag vid Niagarafallen.