Rotarianer möttes i Minsk

 

För ett år sedan bestämde jag mig för att ta mig själv i kragen, i Rotary-kragen. Jag har hört hur ”gubbarna” berättat hur det är att besöka en klubb utomlands. Hur väl man blir omhändertagen och hur välkommen man är. Jag reser ju en del. Främst till Europas huvudstäder. Nästan varje gång har jag tittat i Rotarys app ”Club Locator”, sett när och var möten var, men aldrig gjort något mer. Detta ändrades förra sommaren.

Som nybakad president tyckte jag att det låg på mig att våga. Våga gå från ord till handling och besöka klubbar på annan ort. Jag hade för egen del besök klubben på Gotland, i Visby, under Almedalsveckan och varit gäst och varit föredragshållare i andra klubbar i närheten. Men, hur stor utmaning är det att vara svensk gäst i Sverige? Utmaningen är att våga knacka på hos en klubb i resten av världen.

Första försöket var knappast en hit. Den klubb jag valde att besöka under min resa till Kiev, Ukraina, hade sommaruppehåll men glömt att skriva om det på sin hemsida och Facebook. Minst sagt förbannad gick jag från hotellet där mötet skulle varit. Kände mig riktigt dum. MEN, inget ont som inte har något gott med sig. Två lärdomar. Första lärdomen var att alltid propagera för att man har aktuell information via sina informationskanaler. Andra lärdomen var att ta kontakt med klubben i förväg, inte bara dyka upp.

Andra försöket blev dock betydligt mer lyckat. Jag besökte Rotaryklubben i Astana, Kazakstan, i samband med att jag var där för världsutställningen EXPO 2017. Väldigt roligt och givande att få hälsa på. Höra vad de har för utmaningar och verklighet. En del likheter och en del olikheter. En extrabonus var att jag träffade presidenten från klubben på Rotary Convention tidigare i år. Helt otroligt. Jag träffade inte alla som var där från det egna distriktet, men en rotarian från andra sidan jorden sprang jag på.

Med ett bagage fyllt av erfarenheter och mod, så tog jag kontakt med klubbarna i Minsk i god tid före min avresa till den vitryska huvudstaden. Det visade sig vara klokt eftersom juli är även i Vitryssland en månad då Rotaryklubbarna firar semester. Tack vare att jag var ute i så god tid och främst för att det fanns personer i Minsk som tog tag i detta, arrangerades det en träff på måndagskvällen. Alltså, egentligen en träff bara för att få träffa mig. Det blev en så kallad intercity-träff, det vill säga när flera klubbar arrangerar något tillsammans.

Det fanns när jag åkte till Minsk tre Rotaryklubbar, Minsk Rotary Club, Rotary Club Minsk City och Minsk Rotary Club Ratusha. En ny klubb är under bildande nämligen Rotary Club of Minsk Renaissance International. Visade sig sedan att just denna dag undertecknade världspresidenten Barry Rassin brevet innebärande att klubben bildats. Grattis!

Varje klubb har ungefär 15-20 rotarianer. En rätt jämn könsfördelning och en åldersfördelning på medlemmarna mellan 30-60 år. Totalt är ett 50-tal personer rotarianer i Vitryssland. Den nya klubben kommer bidra till en ökning med 20 personer.

Vi sammanstrålade på måndagskvällen. Rotarianer från i praktiken sex olika klubbar, fyra från Minsk, en från Sverige (jag alltså) och en från Bangladesh. Hon var på besök i Minsk, tänkte som jag tänkte i Kiev men tog kontakt med en av klubbarna i förväg och fick reda på kvällens träff.  De som kom från klubbarna i Minsk är eller har varit sin klubbs president. En av dem, Kristina, är dessutom assisterande guvernör i deras distrikt. Ett distrikt bestående av Vitryssland och Ukraina tillsammans.

 

Det blev en kväll med trevliga samtal, en hel del skratt och lärdomar. Rotary har funnits i Vitryssland i 25 år nästa år. Jag imponerades av alla de olika projekt och arrangemang som de är involverade i. De arrangerar MMA-/boxnings-tävlingar, maratonlopp, regattor och lokal ungdomsaktivitet också.

Jag fick möjlighet att berätta om hur Rotary i Trelleborg tillsammans är med och bidrar till lokal kulturell utveckling genom stödet till Lilla Beddinge Teater.

Ingen tvekan om att dessa rotarianer är med och bidrar till lokal utveckling, Roligt var också att höra att de sökte samarbetsmöjligheter. De vill börja jobba med personer med funktionsnedsättningar och har hört hur framstående Sverige är i detta arbete. Med tanke på att vår klubb har en paralympier och jag har varit lite involverad i arbetet med tillgänglighet. Jag tror att vi kan finna goda samarbeten våra klubbar emellan.

Rotary handlar så klart om att personer från olika delar av världen kan mötas som vänner redan vid första mötet. Det handlar också om att vi kan göra gott tillsammans, över klubb- och nationsgränser. That’s what we do. We are people of action.

Jag är en person som gillar att hålla på traditioner och ceremonier. Tycker att när man kommer på den här typen av besök så ska man också ha med sig standaret från sin klubb och byta. Det är också en anledning till varför det är bra att man hör av sig i förväg till klubben, så de är förberedda.

Givetvis var det väldigt roligt att få träffa dessa rotarianer. Tiden bara flög iväg. I gänget var också han som var med och startade Rotary i Vitryssland för 25 år sedan, knappt 24 år gammal. Då var han världens yngsta klubbpresident inom Rotary.

 

Jag tar med mig ett par saker från denna träff. En av dem var ett uttalande från en av dem som sa att detta var första gången de träffats och pratar engelska med varandra. Kanske lite som vi alla känner det. Vi är vana att ha våra möten på våra egna språk. Den oro som jag kände när jag funderat på att komma som besökare vid tidigare tillfällen. Kommer jag känna mig välkommen? Jag kan lugnt konstatera att jag kände mig varmt välkommen till klubbarna i Minsk. En annan sak var att de fick tillfälle att träffas för att planera firandet av Rotary 25 år i Vitryssland.

Jag tar också med mig nyfikenheten och drivet. Vi är så klart nyfikna på hur andra gör. Vi är alla under samma flagga, samma symbol, i samma organisation men hur löser vi de olika utmaningar vi står inför lokalt? Och ja, man känner sig varmt välkommen när man hälsar på en, eller i detta fall fyra, Rotaryklubbar.