Rotary är verkligen en internationell klubb

Rotary är ett internationellt yrkesnätverk. En av finesserna med organisationen är att man är välkommen till vilken klubb som helst i världen. Det är bara att knacka på.

Jag har haft för vana att kolla upp om klubbar haft möten där jag hälsat på när jag är ute på mina semesterresor. Däremot har jag faktiskt inte riktigt haft modet att ta steget och hälsa på. Plus att något jag njuter av när jag har semester är att inte ha tider att passa. Att jag kan göra det jag vill och känner för. Sen vet man ju inte hur man ska vara klädd. Jag menar, jag kör semesterlättja, de har slips och kostym (?). Tänk om de inte pratar engelska? Listan av ursäkter kan göras lång.

Jag bestämde mig inför min resa till Shanghai, Kina, att det fick vara slut på ursäkter. Kollade upp vilka klubbar som hade möten, när och var. Två var möjliga. Sen insåg jag att frukostmöten, inte kvällsmöten som jag först trodde. AM eller PM, har det så stor skillnad? 😉 Dock påverkades jag av det. Mötena skulle äga rum mer än en timmes gångväg bort, plus att den digitala kartan inte gör sig så bra offline.

Nytt försök i Kiev, Ukraina. Med kavajen i hand och ett standar från klubben gick jag till hotellet där mötet skulle vara. Hade faktiskt gått förbi tidigare i veckan, dubbelkollat hotell, adress och mötestid. Tyvärr visade sig att de på hotellet inte visste något. Något möte var inte på gång. Mycket besviken och irriterande gick jag där ifrån.

Tredje gången gillt. Jag besöker Astana, Kazakstan, dels som semester, dels för att gå på världsutställningen EXPO 2017. Hur ska det gå denna gång?

Med Kiev-insidenten i färskt minne går jag på eftermiddagen till hotellet, går in på hotellet och frågar i receptionen. De visste inget. Gick muttrade till hotellet. Kvällens planer hade förstörts. Väljer att än en gång kolla informationen. Tur det. Det visade sig att det hotellet där mötet ska vara är ett annat än det jag var på. Den digitala kartan sa ett hotellet. Verkligheten ett annat. Dessutom kollade jag klubbens sida på Facebook, vilken bekräftar dels att möte ska hållas, dels rätt adress.

Och mötet börjar om 1 1/2 timme. In i duschen, ut ur duschen, på med rena kläder och iväg. Kavaj. Standar. Och en rejäl fart på benen. 45 minuter senare knackar jag på och välkomnas av presidenten. Hinner pusta ut innan mötet börjar. Jag blev inte sist. Två kom efter mig, men de kom försent.

Rotaryklubben i Astana är relativt nystartad. De har funnits sedan 2015 och har cirka 15 medlemmar och några på väg in. Deras möten hålls på engelska, i ett konferensrum på hotellet. Mötet jag besökte hade lite av klubbmöteskaraktär. Presidenten höll ett föredrag om ett besök de hade haft i förra veckan från en Rotaryklubb i Nevada, Kalifornien. En klubb som de nu är vänklubb med.

Min närvaro väckte så klart också nyfikenhet. Jag fick tillfälle att kort berätta om Trelleborg, utvecklingen av Rotary här samt vårt klubb, våra utmaningar och möjligheter för framtiden. Berättade om vad vi skänkt pengar till, bland annat en vattentank i Ghana via 7mProject och stödet till sommarlovsaktiviteten för ungdomar på Lilla Beddinge Teater. Jag berättade om min vision för en BRA Rotaryklubb. Använde dock inte ”bra” förkortningen, utan berättade om tankarna och innebörden.

Det var intressant för mig att få en inblick i deras klubbs vardag. Vid en första anblick är det en klubb med jämn könsfördelning och låg medelålder.

En av deras utmaningar är att få fler medlemmar. Inte direkt för att det är svårt att locka, utan att man ska ha råd att vara med. Man testar lite olika koncept kring mat och lokal. Allt för att hålla kostnaden nere.

En annan utmaning är att ungefär hälften av medlemmarna är utländska, som för stunden är i Astana och jobbar. Förvisso är de i stan under flera år, men ändå med vetskapen om att förr eller senare ska man ”hem”.

En tredje utmaning handlar om att finna relevanta lokala projekt att arbeta med. Inte för att de inte finns. Snarare att de är fler än de kan hantera. Kanske kunde våra klubbar göra något tillsammans?

Mötet avslutades med att jag och presidenten utbytte standar med varandra. En officiell gruppbild togs också.

Rotaryklubben i Astana och jag

Det var trevligt och intressant att få besöka klubben. Höra lite om deras tankar kring Rotary.

En trevlig bieffekt av träffen var att jag dagen efter fick möjlighet att träffa vice rektorn på Nazarbayev University. Vice rektorn är nämligen gift med en av rotarianerna. Vi kom fram till att det kunde vara klokt att ses. Yrkesnätverket visade sig fungera.

Rotary – den internationella klubben!

Standar från Astana Rotaryklubb