EXPO 2017 i Astana

 

– Vet du om att det är världsutställning i Astana i år?

– Nej, den är inte förrän 2020 i Dubai.

Ungefär så började en konversation mellan mig och min bror, som senare ledde fram till att jag bokade in en resa till världsutställningen i Astana, Kazakstans huvudstad, i början av augusti.

Detta skulle bli min första världsutställning. Jag visste helt enkelt inte vad jag hade att vänta mig, men spännande skulle det bli. Även om sådana funnits på betydligt närmre håll, som både Hannover och Barcelona, så har jag inte åkt. Fick möjlighet att på avstånd se området där världsutställningen i Shanghai var 2010 när jag besökte staden tidigare i år.

Temat för årets utställning var Future Energy. Område som så klart tangerar både mitt personliga och professionella intresseområde – hållbarhet, näringslivsutveckling, samhällsutveckling och företagande. Utställare är stater, företag och internationella samarbetsorgan.

Det fanns gratisbussar som bland annat avgick från det hotell jag bodde på. En fin service som bjöds på och var nödvändig, eftersom själva området för EXPO låg en bra bit utanför de centrala delarna av Astana. Morgonen den 3 augusti reste jag och två österrikare med bussen ut till området. Köpte inträdesbiljett på 4 000 tenge, vilket motsvarar 100 kronor.

Väl inne på området var det bara att börja besöka de olika paviljongerna. I centrum av hela området ligger den stora sfäriska Nur Alem, Kazakstans paviljong. Runt denna ligger de övriga ländernas och organisationernas. På något sätt kan man säga att det finns inget naturligt ställe att börja på, utan det var bara att gå igång. Till sin hjälp fanns den orienteringskarta man får när man köper biljett, stora orienteringskartor uppställda på området, pilar och ett stort antal frivilliga vägvisare. Dessutom var området i sig lätt att orientera sig på.

Det var bara att ge sig i kast med första bästa paviljong och land. Det blev Egypten. De hade med sig en faraonisk staty och väl inne i själva paviljongen fanns så klart även en pyramid.

Land efter land besöktes. Det var intressant att se hur de på olika sätt väljer att profilera sig. Vissa höll sig väldigt tydligt till temat om framtidens energikällor. Andra hade nog detta mer som en möjlighet att sälja in sig som land. Det fanns en hel del varor att köpa från vissa länder – konsthantverk, te, pärlor, lädervaror och annat ”pynt”.

Många länder ställde ut själv, men vissa hade gått samman till gemensamma paviljonger. Exempelvis fanns det en Afrikapaviljong, där många afrikanska länder samsades. Likaså fanns det en paviljong som lyfte fram den gamla Sidenvägen och handeln som gjordes på denna tid. Lite för att koppla an till den moderna sidenväg, One Belt, One Road,  som nu håller på att etableras med Kina som starkt pådrivande part.

De flesta länder hade mest att man kunde komma när man ville. Andra ville ha ordentliga grupper som kom in i paviljongen för att få en guidad visning. I och för sig bra, men när man inte pratar ryska så är det lite svårt att hänga med. Givetvis fanns det engelsktalande personer i paviljongen, men det var tydligt att huvudfokus var att få information till rysktalande och personer från Kazakstan. Många skolklasser var på besök under dagen. För egen del så valde jag bort alla länder som hade kö.  Så jag vet inte vad Vatikanstaten, USA, Kina eller Monaco hade att bjuda på. Köade till Tyskland, mest för att det sas att de bjöd på öl, men jag lämnade paviljongen lika törstig som jag kom dit.

Föga förvånande var Kazakstans egen paviljong den  mest spektakulära. De hade valt att göra paviljongen till Museum för framtidens energikällor. Åtta våningar hög byggnad som på varje våningsplan hade bra information, mycket interaktivt, om de olika källorna. Solenergi, vindenergi, vattenenergi, bio-energi med jorden som grund för energikällan. Imponerande snyggt och vackert gjort.

En annan utställning, en tematisk utställning, som var väldigt välgjord handlade om dagens energikonsumtion och vad som kan göras för att minska denna. Eller i alla fall göra förändringen från de ändliga källorna till det förnyelsebara. En del rätt enkla lösningar och andra som kräver stora förändringar. Mest spektakulärt i detta sammanhang var den tur in i framtiden som vi fick åka på med ett förarlöst tåg, inne i en byggnad.

Det var väldigt intressant att besöka denna världsutställning. Väldigt intressant att se hur olika länder väljer att angripa ett och samma koncept. Vissa ser detta som en möjlighet att locka turister. Andra ser möjligheten att sälja lite typiska prylar från sitt land. Vissa tar chansen att skryta om sitt hållbarhetsarbete. Vissa bjuder på upplevelser.

Jag är väldigt glad över att jag tog chansen att åka iväg i år till Astana. Dels för att få uppleva en världsutställning för första gången, dels för att få bekanta mig med Astana som är en spännande och intressant huvudstad att besöka.

Min känsla efter att ha besökt EXPO 2017 i Astana är att jag mer än gärna vill besöka EXPO 2020 i Dubai. Eftersom det verkar bli en utställning i Argentina 2023 kommer jag nog också bege mig till Buenos Aires när det är dags för EXPO 2023 där. Temat för EXPO 2020 Dubai är Connecting Minds, Creating the Future. Temat för EXPO 2023 Buenos Aires är Creative Industries in a digital convergence. Spännande teman för framtidens samhällsutveckling båda två.

Den här typen av besök ger inspel på så många olika plan. Viktigt att få information om vad som är på gång ute i världen. Skapa kontakter och se nya möjligheter. Vidga vyerna och få nya intryck.

Världsutställningen i Astana har pågått sedan den 10 juni och ska hålla på till den 10 september. Lite otydligheter fanns det. Beredskapen för frågvisa utlänningar var inte lika god som jag tror den var för kazaker och ryssar. Viss information fanns i överflöd, annan fick man verkligen leta efter. Små detaljer i det stora hela. Det var en underbart spännande och intressant upplevelse att besöka EXPO 2017 Astana. Jag är glad över att jag tog resan dit. Känner mig så mycket mer berikad med olika typer av kunskaper och insikter. Glad och nöjd över beslutet att åka dit och uppleva min första, men definitivt inte min sista,  världsutställning.