Minsk en stad som överraskar

 

Om  någon för ett år sedan hade sagt att jag i år skulle åka till Minsk, Vitrysslands huvudstad, hade jag bara skrattat bort det. När jag pratat om min ambition att besöka Europas alla huvudstäder har jag alltid sagt att Minsk kommer långt ner på listan. Föga hade jag trott att Minsk skulle bli huvudstad nummer 40 av 50.

Vitryssland är den sista diktaturen i Europa och dit skulle jag. Inte riktigt första gången jag åkt till länder med en icke-demokratiskt vald regim. Lite pirr i magen var det faktiskt inför resan. Mest för att jag inte riktigt visste vad jag förväntade mig. Jag brukar i princip aldrig undersöka något före av resa, mer än om det behöv vaccinationer och visum. Den som flyger in i landet via Minsks internationella flygplats, vilket jag gjorde, och ska stanna i max fem dagar, som jag gjorde, behöver inte något visum. Dock behöver man kunna visa upp att man har en gällande sjukförsäkring, vilken jag hade packat ner i bagaget och inte handbagaget, så jag fick köpa en sådan för sex dagar för sex euro för att komma in i landet. En ytterligare liten irritation var att den bokade transfern inte gick att hitta, så det blev en dyr taxiresa istället.

Väl framme på hotellet i Minsk var det slut på missöden. Ett trevligt tämligen modernt hotell belagt i de centrala delarna av stan. Skön säng, bra badrum, väldigt bra wifi och ett kallt rum i den varma sommaren kändes som en bra bas för att upptäcka stan. En första tur begav jag mig ut på stan för att se mig runt omkring denna varma julikväll.

Första intrycket av Minsk var inte det jag hade väntat mig. Ett intryck som stannade kvar och blev starkare under vistelsen. Minsk är en modern huvudstad i Europa. Vitryssland har en befolkning på knappt 9,5 miljoner och 2 miljoner av dessa bor i Minsk. Det som är annorlunda i Minsk i jämförelse med många andra huvudstäder i östra Europa är att spåren från kommunismen är kvar. Kanske mest tydligt med en gata i Lenins namn och en i Karl Marx. Dessutom står fortfarande Lenin staty på Självständighetstorget. En staty som under Sovjetunionens tid var den största i unionen. Även symboler på husväggar med hammaren och skäran finns att se. Dessutom vajar Sovjetunionens flagga fortfarande vid museet för det stora fosterländska kriget, det vill säga Andra världskriget. För övrigt var Andra världskriget på sitt sätt väldigt närvarande i vardagen genom olika typer av monument eller minnesplatser.

När jag vandrar runt i staden så är det en stad av kontraster. Det är tydligt att staden drabbades av förstörelse under Andra världskriget. Minsk är en stad som byggts upp efter kriget och det mesta är nytt eller sovjetiskt modernt.

Minsk är en stad som minns sin historia. Monumenten är många. De flesta är kopplade till Andra världskriget. Staden blev eller mindre förstörd helt under det kriget och landet drabbades hårt av framryckande trupper. Men även kriget i Afghanistan minns. En konstgjord ö finns som minnesplats över de som stupade i det kriget.

De tre byggnadsstilar är dominerande. Det är de gamla pampiga husen, det är byggnader som skapades under den sovjetiska eran och det är nybyggda moderna hus. Kanske låter det inte så tydligt, men i princip alla hus kan placeras in i något av facken.

Kyrkor fanns det också gott om i Minsk. Olika stilar. Några moderna och en hel del i klassiskt snitt men nyrenoverade eller så pågick renoveringen.

 

Väldigt roligt och intressant var besökt hos de tre Rotaryklubbarna i Minsk. Egentligen hade de inte möte när jag var där, men de valde att träffas ändå. Ett trevligt utbyte och intressant att höra hur de ser möjligheterna med Rotary. I Vitryssland har Rotary funnits i drygt 25 år . Dessutom fick vi reda på att den fjärde klubben i Minsk hade fått godkänt att bildas under tiden jag var där.

Min vana trogen så äter jag en rejäl frukost på morgonen. En frukostbuffé som var riklig men rysk. Lite mer röror och blandningar än vad som brukar finns på västeuropeiska frukostar, men representativt för östra Europa.

Roligt var också att kunna prova på lokala maträtter och drycker, eller i alla fall lokalt producerad öl.

 

Minsk var en stad som överraskade mig positivt. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var i alla fall inte det jag fick. En modern huvudstad som vårdar sin historia. En hel del renoveringsarbeten pågick under tiden jag var där. Det byggdes nytt och på något sätt kändes ändå det naturligt på det sätt som det nutidshistoriska arvet hanterades. Vitryssland har varit en del av Sovjetunionen och drabbades hårt under Andra världskriget. Tydliga minnen från denna tid bör göra att man inte glömmer bort sin historia, även om man är en modern stad i Europa.