Jerevan en stad med historia

I min jakt på europeiska huvudstäder blev huvudstad nummer 43 av 50 Armeniens huvudstad Jerevan eller Yerevan. Lite oklart vilket som är mest rätt. Dock kommer jag fortsättningsvis skriva Jerevan.

Jag ska ärligt erkänna att så väldigt mycket om Jerevan eller Armenien visste jag inte före avfärd. På ett ungefär var det fanns på kartan och att landet varit en del av Sovjetunionen. Så klart också att landet är med och tävlar i Eurovision Song Contest.

Som alltid är det spännande att åka till ett okänt land. Dessutom utan att allt för många av de man känner redan varit där och i all vänlighet berättar om allt jag ska göra på plats. Jerevan var ett blank papper för mig. Spännande.

Ett undantag. När jag undersökte vilka Rotaryklubbar jag skulle kunna besöka insåg jag att berget Ararat fanns i närheten. Det gjorde att jag började leta efter möjligheter att se eller i alla fall få se berget. Hittade en tur som gjorde att jag skulle få möjlighet att se berget Ararat, besöka templet Garni och klostret i Geghard. Dessutom blev det möten med två Rotaryklubbar bestämda. Av olika anledningar blev det att jag bara besökte Yerevan-International Rotary Club på torsdagskvällen och hade det mycket trevligt.

Resan via Moskva gick bra och bokad chaufför hämtade upp mig och tog mig till hotellet. Fastän jag kom före officiell incheckningstid kunde jag få mitt rum. Lite lurig var resan. Den började strax efter midnatt från Köpenhamn och jag kom till hotellet vid tolvtiden på dagen. Egentligen totalt sett bara åtta timmar, men tidsskillnaden på två timmar kom som en bonus. Nu var det dags att se stan.

Hotellet låg centralt så i ett nafs var jag i Jerevans mittpunkt, Republikens torg. Regeringens huvudbyggnad och Nationalmuseum ligger där och en stor fontän. Föga visste jag då att detta skulle visa sig vara en av flera storslagna fontäner i stan.

Det mest imponerande är den park med många olika fontäner, en donation från Vardanyan-familjens välgörenhetsstiftelse. En anläggning med 70 olika trädslag och 2 800 vattensprutande munhuvuden i olika fontäner. Parken anlades med anledning av att Jerevan i år firar sitt 2 800 årsjubileum.

Vatten, vatten överallt vatten och träd

Två saker slog mig med Jerevan. Det är en stad med mycket vatten. Inte naturligt vatten i flod eller hav, utan i alla olika fontäner. Stora fontäner med rejäla flöden. Kvällstid med musik och vattenspel. Jag undrar hur många tusentals kubikmeter vatten som pumpas runt dagligen. Eftersom det var tillåtit att bada i många av fontänerna gissar jag att det dessutom är tjänligt vatten.

Det andra som slog mig var att det finns mycket träd och parker i centrala Jerevan. Med tanke på att det var säkert över 30 grader och strålande sol, var det skönt att kunna gå i trädens skugga. Parkerna var inte bara gröna områden i stan att vandra omkring i. Det användes som så att man kunde ta sig från punkt A till punkt B. Inte helt ovanligt var att det både fanns serveringar och karuseller där.

Trevligt var också den rika förekomsten runt om i stan med dryckesfontäner. Gott, kallt vatten att släcka törsten med på rundvandringarna.

Jag frågade en av rotarianerna om det fanns någon djupare mening eller tanke med alla fontäner. Enligt honom är det ett arv från Sovjettiden. Vackert och trevligt helt enkelt.

Monument och byggnader

Som sig bör i en huvudstad ska det finnas både nya och gamla byggnader. En del monument och statyer hör till. Givetvis fanns det också i Jerevan.

En trevlig detalj var att ett antal kända armenier, eller med armeniska rötter, hyllades runt om i stan på reklampelare. Uppskattningsvis var det ett tiotal kända män som hyllades på detta trevliga sätt.

Religiösa byggnader

Armenien är det första land som antog kristendomen som officiell statsreligion. Detta till trots var det relativt sett ont om kyrkor i Jerevan.

Det brukar vara rätt gott om olika typer av religiösa byggnader i de huvudstäder jag besökt. Jag förvånades över det fåtalet kyrkor som fanns.

Moskén i Jerevan, Blå moskén, hade byggts på 1700-talet och renoverats i nutid besökte jag också.

Jerevan Gastroday

När jag hade landat var en av de första personer jag såg som tog emot mig från Jerevans turistbyrå. Okej, hon tog inte bara emot mig, utan stod och delade ut en karta och några reklamblad. Ett av bladen handlade om Yerevan Gastroday, en mat- och dryckesfestival, som faktiskt äger rum på lördagen när jag är där.

Intressant var också att de tydligt markerade att detta skulle vara en plastfri festival.

När lördagen väl kom så begav jag mig till Gastroday. Ett stenkast från hotellet. Möttes först av rena rama popstjärnehysterin och gissade att någon känd ungdomsstjärna skulle uppträda på den uppbyggda scenen. Musiken pumpade på. Mobiltelefoner var i luften. Allt tyder på att det är en kändis som ska dyka upp på scenen. Men. Det enda som dyker upp är hamburgare. Svarta hamburgaren från hamburgerstället i stan, Black Burgers. Till pumpande musik delas hamburgare ut gratis och de möts som superstjärnor. Märkligt. Eller så var det superstjärnor som delade ut burgarna, men det tror jag inte.

Yerevan Gastroday bestod i övrigt av ett 20-talet utställare. Mestadels dryckesutställare, några matställen och lite övrigt. Det verkade som att det var ömsom gratis utdelning, ömsom betalning som gällde. Lite svårt att fatta upplägget när man inte pratar armeniska eller tränger sig obehindrat för att få något.

Just det där trängandet och knuffandet påminde mig om varför jag inte riktigt gillar den här typen av tillställning. I och för sig trevligt att gå runt och se de olika producenterna av öl, vin, vodka och konjak. Kul att få prova en lokal aprikosöl. God I början, men den hade behövt lite mat för att förbli god. Orkade inte tränga mig till något grillat, som nog passat bra till ölen.

En lite lustigt slutkläm blev det dock när ölen var slut och jag vill återlämnas glasflaskan. Fick reda på att jag kunde kasta den i soptunnan. Lite till får de jobba på sitt miljötänk.

Sen gick jag iväg och satte mig på en restaurang och beställde mat och dryck som vanligt, utan att trängas.

Maten

Som alltid när jag är ute och reser försöker jag äta den mer typiskt lokala maten. Givetvis även i möjligaste mån dricka lokalproducerat. Turligt nog finns det både öl och vin från Armenien.

Menyerna är förvisso på både armeniska och engelska, men serveringspersonalen är inte alltid lika tvåspråkig. Turligt nog finns det rätt ofta bilder på maten som ska serveras eller informativ text om vad som erbjuds på engelska. Sen är det bara att peka, le och hoppas på det bästa. Det var både gott att äta och dricka och priserna är relativt sett låga.

 

Avslutningsvis

Jerevan tillhör de städer som överraskat mest och dessutom i positiv bemärkelse.

Staden var ett stort vitt papper innan jag reste dit. Nu är det en stad som innebär trevliga minnen. Mest tack vare besöket på Yerevan International Rotary Club och de samtal vi hade. Men två visuella tar jag med mig. Berget Ararat och alla fontäner som gav vattnet närvaro i denna stad.